Min nya bok har ett slut

Är början bokens viktigaste kapitel? Kanske. Den måste fånga läsaren och ställa frågor som man vill ha svar på. Flera författare har berättat att de skriver början sist, eller bearbetar det många gånger. Jag har grubblat mycket på slut den senaste tiden, då jag kommit dit i mitt pågående skrivprojekt. Jag har också behövt kraft för att sätta mig ner och skriva det. Tycker det är svårt att knyta i hop alla trådar och låta huvudkaraktären komma ur historien på ett bra sätt. Kanske går det lättare när man skrivit fler böcker. Vad som är ett bra slut finns såklart ingen formel för, men boken måste kännas klar i alla fall. Att läsaren lägger den ifrån sig med en bra känsla i kroppen.

Själv gillar jag lyckliga slut och vill gärna ha svar på hur det går för alla karaktärer. Gjorde en omröstning på min Instastory och frågade om folk tycker om när författare lämnar slutet lite öppet för egen fantasi (och eventuell uppföljare) eller om de som jag vill ha svar på det mesta utan lösa trådar. Det var ganska många som svarade och det blev ungefär 50-50. Så jag siktar på något mittemellan. I QampusQueen får man svar på det mesta, men samtidigt lämnas det öppet för en helt ny historia med andra karaktärer i fokus. Och kanske är det uppgjort för hämnd från olika håll.

Den här gången har historien och karaktärernas utveckling funnits länge i mitt huvud. Jag började skriva på det för över ett år sedan. Har även haft ett hum om slutet. Ändå fastnade jag när det närmade sig. Tid har jag haft mer än någonsin på grund av corona. Och lugn. Men har insett att jag inte behöver lugn för att få den där känslan. Att jag längtar hem till datorn eller måste ta upp mobilen och skriva ner något jag just kommit på. Jag behöver stökiga caféer, en bortabuss på väg att se Bajen eller oändliga tågresor genom Sverige. Eller bara att hänga med folk.

I går träffade jag flera personer som är viktiga för mig. Både över nätet och telefonen men också på min kolonilott som ligger mitt på Södermalm. Kompisar och familj. Lottgrannen hade kalas (ja några stycken som höll avstånd och grillade med hög musik). Och jag blev påmind om hur skönt det är att pyssla i trädgården och dricka kaffe i solen. Fick så mycket energi och kraft av allt.

När jag skulle gå och lägga mig på kvällen, satte jag mig framför datorn istället. Gick upp tidigt i morse också. Och skrev slutet på min bok. Ja, det är en hel del kvar innan råmanuset är klart – men slutet är där och det känns så himla skönt. Så i dag ska jag fira. Nu när jag vet hur det går, känns det även lättare att jobba vidare med de mest dramatiska scenerna som leder fram till slutet.