På resa i Palestina

Vaknade just upp i ett varmt och soligt Jerusalem, alltså VARMT. Min första heldag i Palestina den här resan. Kom i går, men blev inte mycket mer än att dricka lemonad i skuggan för att sen krascha i säng. Nu har jag sovit 11 timmar, druckit fyra koppar kaffe och ätit hummosfrukost – så är redo för både värmen och hårt jobb. 

Hela dagen i går hade jag en klump av oro i magen. Min och PGS vän Issa Amro som också varit Sverige, stod inför militärrättegång i går. Och israeliska militärrättegångar – som säkert de flesta vet – är ett skådespel där 99 procent av de åtalade döms. Issa är aktiv (grundaren) av Youth Against Settlements i Hebron som gör motstånd mot ockupationen genom icke-våld. De har många internationella gäster på besök. Nu vill Israel fängsla Issa. Men processen ajournerades till i höst, mer vet jag inte nu. Jag åker dit på onsdag, till Al Khalil/Hebron. #FREEISSA

Efter tre veckors semester är det alltså dags att på allvar börja arbeta med årets temaskrift. De två senaste; Här skall vi stanna – Kampen om land, vatten och frihet i Palestina och Fördrivning och ockupation – Om de palestinska flyktingarna har använts i undervisning i fler än 400 skolor, samt lästs av tusentals andra. Nu ska vi göra en ny skrift med berättelser om livet under ockupation. Den här veckan ska jag runt på Västbanken, nästa åker jag och Catrin till Gaza – Inshallah! 

Planen är att blogga också, men det blir som det blir med det. 

Rapporten som försvann

2011 gav PGS ut en temaskrift med rubriken ”Kolonialism och apartheid. Israels ockupation av Palestina”. Det blev minst sagt ett ramaskri. DN toppade med nyheten på morgonen, alltså inte att PGS gett ut en jätteintressant skrift, utan att vi med en skattefinansierad skrift kallade Israels politik för apartheid. Journalister ringde och försökte skapa något sorts drev och till och med biståndsministern uttalade sig att detta var oacceptabelt. Få tycktes till en början ens ha läst tidningen, utan det var ordet APARTHEID som provocerade så enormt.

I tidningen diskuterade vi apartheidbegreppet och FN:s konvention om apartheid, applicerade det på Israels ockupation och diskrimineringspolitik. Allt lugnade sig och journalisterna började inse att det inte fanns någon skandal i detta, utan tvärtom var allt som stod i tidningen sant. När stormen hade lagt sig hade i alla fall väldigt många läst temaskriften.

Visst var det kontroversiellt att prata om att Israel utövar en apartheidpolitik då, men med åren har fler och fler insett att det är ett relevant begrepp att använda. För några veckor sedan kom en rapport från FN-organet ESCWA – FN:s kommission för regionalt samarbete i Västasien med rubriken ”Israeli Practices towards the Palestinian People and the Question of Apartheid”. Rapporten som utgår från apartheidkonventionen konstaterar att Israel har etablerat ett apartheidsystem som bygger på en splittring av det palestinska folket. Det har lett till att palestinier lever under olika lagsystem.

  1. De 1,7 miljoner palestinier som är medborgare i Israel faller under ett civilt rättssystem. Israel skiljer dock på medborgarskap och nationalitet, där endast medborgare med judisk bakgrund har fulla nationella rättigheter. Detta innebär att palestinier diskrimineras när det gäller möjligheter till bra utbildning och jobb. Sedan staten Israel bildades har palestinier och israeliska judar levt segregerade och de palestinska samhällena har fortfarande sämre tillgång till samhällsservice av olika slag.
  1. De 300 000 palestinier som bor i Östra Jerusalem har en form av permanent uppehållstillstånd (i sin egen stad), vilket de kan fråntas av israeliska regeringen om man varit på en resa eller vistats mycket på Västbanken. Palestinier som förlorat sitt Jerusalem-ID kan till och med förlora rätten att besöka Jerusalem. Palestinierna i Östra Jerusalem diskrimineras när det gäller tillgång till hälsovård, möjligheten till jobb och de beviljas i princip aldrig bygglov. Många palestinier i Östra Jerusalem har fått sina hus rivna.
  1. De 4, 6 miljoner palestinier som lever under ockupation och blockad på Västbanken och i Gaza lever under israeliska militärlagar som bland annat innebär godtyckliga arresteringar och att barn kan fängslas. I samma område bor ca 350 000 judiska bosättare som omfattas av civila lagar.
  1. De miljontals palestinier som fördrivits från sina hem och som i strid med FN:s resolution 194 nekas rätten att återvända.

Rapporten välkomnades av många. Det fanns ett behov av att analysera Israels system av kontroll och diskriminering utifrån apartheidbegreppet. Nu skulle jag gärna vilja rekommendera alla att gå in på FN:s hemsida för att läsa rapporten. Tyvärr kan jag inte det då det blev ett ramaskri och påtryckningar från olika håll för att stoppa rapporten. Vilket också lyckades. Som tur är laddades den ner av många och kommer nu ändå att kunna användas i vårt arbete för ett slut på ockupation och apartheid.

kolonialismochapartheid.jpg
PGS temaskrift 2011

Mötte våren i Palestina

IMG_4358
Vid Youth Against Settlements center i Al Khalil/Hebron, vajar en palestinsk flagga bland bosättningarna där det hänger israeliska flaggor på stulna palestinska hus.

I helgen blir det april vilket väl betyder att våren är här för att stanna. För mig och många andra innebär det också att en lång väntan är över, allsvenskan börjar och för min del blir det äntligen att gå och se mitt kära Hammarby igen.

De första tre månaderna på 2017 har gått fort, men samtidigt känns det som ett helt år, jobbmässigt. Vi rivstartade ju året med en jättestor talarturné när våra gäster från Hebron åkte runt i Sverige under 20 dagar och höll 30 föreläsningar.  I vanliga fall brukar första tiden på året mest vara att skriva rapporter, planera och lägga budget samt en del föreläsningar. Men jag älskar det, att vi är igång och att Palestina i alla fall diskuteras på sociala medier. För i medierna är det tyvärr alltför tyst. Det lägger ett än större ansvar på oss som är aktiva i Palestinarörelsen att göra allt för att synas och höras.

Med väldigt kort varsel bestämdes det att jag skulle följa med min kollega Yvonne (projektsamordnare) på en resa till Västbanken. PGS håller på med en stor programansökan och vi behövde åka dit och träffa företrädare för de projekt vi stödjer. Det var också fint att möta våren i Palestina.

Det blev många och långa möten, där vi diskuterade framtiden och stöttade dem i ansökningsprocessen. Väldigt fint för mig att få sitta ner och verkligen prata om saker, oftast när jag är där är det på kortare besök och med skrivuppdrag. Vi besökte aktivitetscentret i flyktinglägret Askar, Läsestugan och Sportklubben i Abu Diis. En dag tog vi ledigt och åkte till Al Khalil/Hebron och träffade Youth Against Settlements (YAS). Vi drack kaffe och pratade om situationen. Issa Amro som är YAS grundare berättade om den militärrättegång som nu pågår där Israel samlat anklagelser mot honom i flera år. Issa är en känd människorättsaktivist som förespråkar motstånd mot ockupationen genom ickevåldsaktioner. Vi träffade också Izzat Karake (som var en av de två killarna som var här tidigare i år), fint återseende. Han hälsade till alla han träffade i Sverige.

Jag har varit i Hebron många gånger och även besökt YAS, men varje gång är det en chock att komma dit. YAS center ligger mitt bland bosättningarna, bara ett staket skiljer dem åt och varje dag trakasseras aktivisterna av både bosättare och soldater. Jag kan inte släppa bilden av en 8-årig kille vi träffar. Dagen innan kom bosättarna till deras (lilla) lekplats, trakasserade dem och snodde hans cykel. Ockupationens vardag.

Jag hade inte kameran med mig den här gången, men lite bilder med mobilen blev det ändå:

IMG_4265
Möte med personal och styrelse på aktivitetscentret i Askar Camp
IMG_4310
8 mars internationella kvinnodagen träffade vi starka kvinnor i Abu Dis
IMG_4362
När vi besökte Sportklubben i Abu Dis en tidig fredagsmorgon värmde fäktarna upp inför träning. Tre av tjejerna kom just hem från Jordanien där de tagit silver i arabiska mästerskapen.
IMG_4365
Nidal och Samer utanför klubben i Abu Dis
IMG_4356
Med Issa Amro utanför Youth Against Settlements center

Från Hebron till Stockholm

Utanför Palestinas ambassad i Stockholm
Utanför Palestinas ambassad i Stockholm

I fredags åkte Izzat och Anas vidare på sin Sverigeturné och det var vemodigt att säga hejdå efter en intensiv och väldigt bra vecka i Stockholm (och Sundsvall). Jag var med dem runt när de träffade ungdomsorganisationer, deltog i utbildningsdagar för lärare, mötte tjänstemän på utrikesdepartementet och inte minst höll en öppen föreläsning på ABF.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse för situationen i Palestina, trots att rapporteringen i media under perioder den senaste tiden varit obefintlig. Och det är inte bara intresset som är stort, utan även stödet. Överallt där de pratat, har de känt stöd och träffat människor som på ett eller annat sätt vill engagera sig för Palestina.

img_4090

Efter möten och föreläsningar sa folk att de genom Izzat och Anas berättelser fått en fördjupad förståelse för vad de illegala israeliska bosättningarna verkligen innebär. De har fått en bild av hur det är att växa upp under ockupation och alltid frukta våld från bosättare och soldater, att inte kunna röra sig i sin egen stad utan att behöva passera vägspärrar där de riskerar att bli arresterade. Izzat visade sitt ID-kort där det står ett nummer. Fyra siffror. För att komma till Izzats hus måste man ha ett nummer, det har den israeliska armén bestämt. Soldaterna har sedan en lista där de kollar av om personen har rätt att passera. Anas till exempel, har inget nummer och kan alltså inte hälsa på hos Izzat och hans familj. Ett av många exempel på apartheid i Al Khalil/Hebron.

Deras berättelser är hemska och det är svårt att ta in allt. Även för mig som besökt Hebron många gånger. Men de inger också hopp att höra om Youth Against Settlement och deras viktiga arbete. De är väldigt kreativa i sitt motstånd mot ockupationen. En viktig sak de gör är att utbilda unga i dokumentation, som foto och film. För när palestinier i Hebron blir arresterade, anses de skyldiga tills motsatsen bevisats. Genom filmer har de faktiskt vid flera tillfällen kunnat få folk släppta. De dokumenterar allt, som Izzat säger.

Volontärerna i YAS hjälper också familjer som bor i kläm mellan bosättningarna, eftersom arbetare ibland inte vågar ta sig dit, de fixar el och annat praktiskt som gör att folk kan stanna kvar.

Nu är de i Göteborg där de har väldigt många intressanta möten inplanerade. Ser fram emot rapporterna därifrån.

anna-izzat-anas

 

Nu är de här! Besök från Hebron.

Den palestinska organisationen Youth Against Settlements (YAS) har nu tillsammans med solidaritetsorganisationer över hela världen dragit igång kampanjen Open Shuhada Street. Flera volontärer har gett sig ut på resor för att besöka aktivister i olika länder och där berätta om situationen i Palestina och om kampanjen. I Sverige landade i onsdags Anas Amro och Izzat Karake på Arlanda. De kommer att besöka Stockholm, Sundsvall, Uppsala, Örebro, Göteborg, Malmö och Lund och där möta aktivister, politiker och intresserade på möten och öppna föreläsningar.

anas-och-issat-med-skyltAnas och Izzat lämnar Palestina. Foto: Youth Against Settlements

Det är lång väg för palestinier som skall resa till Europa, då de inte är tillåtna att flyga från Ben Gurionflygplatsen i Israel, så som de flesta av oss gör när vi besöker Palestina. Utan de måste lämna Västbanken via Allenby-bron och åka via Jordanien. Men gränskontrollen där sköts även den av Israel, så det kan ta många timmar att ta sig igenom.

Från Jordanien flög Anas och Izzat från Queen Alia-flygplatsen med mellanlandning i Kiev.  Så de var trötta men glada när vi möttes på Arlanda och åkte till PGS kontor för att vila. Vi tog det lugnt hela dagen, gick och åt på Folkets Kebab och gjorde ett besök i moskén vid Björns trädgård. Sedan var det att ladda för ett ganska tufft program som väntar.

anas-och-izzat-pa-folkets
Folkets Kebab i Stockholm

I går morse åkte de till Sundsvall där kampanjen och deras föreläsarturné började på allvar. Först var det besök på Hebergska gymnasiet och senare på kvällen en öppen föreläsning på Unga Magasinet. Allt har gått jättebra! Deras presentation och berättelser är väldigt intressanta och gripande. Situationen i Al Khalil/Hebron är fruktansvärd på så många sätt, med soldater, bosättare, ockupation och apartheid. Samtidigt är det väldigt inspirerande att höra hur Youth Against Settlements genom ickevåldsaktioner av olika slag gör motstånd mot ockupation och apartheid.

Det känns verkligen fantastiskt roligt och viktigt att ha dem här.

På torsdag nästa vecka den 16/2 kommer de till ABF-huset i Stockholm klockan 18.00 – har du möjlighet, ta chansen att träffa dem! 

Se alla deras öppna möten på PGS hemsida.

Ny israelisk lag tillåter landstöld

Israel har återigen visat att de inte bryr sig det minsta om internationella lagar eller andra överenskommelser. Att de fullkomligt struntar i kritik från omvärlden. Denna gång har de markerat kraftfullt. Knesset (Israels parlament) har stiftat en lag som gör det möjligt att stjäla privatägd palestinsk mark. Retroaktivt – genom att göra utposter lagliga. (Utposter är små bosättningar som tidigare varit illegala enligt israelisk lag).

Frågan är när omvärlden ska svara lika kraftfullt för att försvara sina ståndpunkter och ställa Israel till svars för sina återkommande brott. PGS fortsätter tillsammans med solidaritetsorganisationer över hela världen att arbeta för sanktioner. 

På PGS-bloggen skrev Kerstin Dahlberg igår om PGS reaktioner på den nya lagen:
Israel har antagit en ”stöldlag”

I den israeliska dagstidningen Haaretz reder de ut vad lagen innebär, även om en del oklarheter föreligger enligt experter av olika slag: Explained: Israel’s New Palestinian Land-grab Law and Why It Matters

Sveriges regering har i ett uttalande fördömt den nya lagen: Statement regarding Israeli decision to confiscate privately owned Palestinian land

Volvos bussar i illegala bosättningar

Häromdagen avslöjades att Volvos bepansrade bussar används som persontransporter i illegala bosättningar på Västbanken. Väldigt illa, men tyvärr inte förvånande. Det är inte första gången Volvo uppmärksammas för att deras maskiner används i strid med internationella lagar. PGS har genom åren tillsammans med aktivister och andra organisationer visat hur Volvos grävmaskiner varit med och rivit palestinska hem i strid med Genèvekonventionen. Vi har skrev då brev till Volvos VD och hänvisade till deras eget prat om samhällsansvar och påstående om att de skulle arbeta mot diskriminering. De svarade då att det var beklagligt, men att Volvo inte har sålt maskinerna i det syftet. Svaren från Volvos VD nu kring bussarna var lika undflyende från ansvar.

Och nu kan vi väl slå fast att Volvo VET att de bepansrade bussarna används i bosättningarna som är olagliga och hoppas att de då agerar efter det.

PGS skrev i dag tillsammans med Emmaus Björkå en debattartikel i Dagens ETC om detta: Stöd inte Israels ockupation, Volvo!

Läs också tidigare inlägg: Bara sanktioner kan stoppa Israels bosättningspolitik

 

Bara sanktioner kan stoppa Israels bosättningspolitik

Bosättningar på vägen till Hebron utbyggnad.jpg

Borde kanske inte bli förvånad längre, men sitter ändå här helt mållös när jag läser uttalanden från israeliska politiker kring evakueringen av bosättare från den illegala utposten Amona på Västbanken. Kommentarer som att det är ”fruktansvärt att oskyldiga människor med tvång tvingas lämna sina hem ”blir så galet ironiska att en häpnar. Samma politiker som nu gråter över att den olagliga bosättningen utryms efter ett beslut i Högsta domstolen, ligger bakom systematiska rivningar av palestinska hem, bombningar av civilbefolkningen i Gaza, stölder av mark, våld, död, förtryck – ockupation.

Varför utrymmer de då den här bosättningen/utposten? Enligt internationell rätt är alla bosättningar på ockuperad palestinsk mark olagliga. Enligt Israelisk lag är endast de små så kallade utposterna illegala. En utpost kan komma till genom att ett grupp israeler beger sig till en plats på Västbanken och där sätter upp en Israelisk flagga, slår upp ett tält eller parkerar ett antal husvagnar. Det är så de flesta bosättningarna börjar byggas. Kanske körs de i väg av polis eller militär till en början. Eller om de palestinska markägarna går till Israelisk domstol kan domen bli att utposten skall utrymmas. Men om bosättarna kommer tillbaka vecka efter vecka, bygger ut den lite till måste soldaterna till slut skydda dem och när den blir större, godkänns den till slut av Israeliska regeringen.

I fallet Amona är det en dom från Högsta domstolen i Israel från 2014 som slog fast att utposten skulle utrymmas inom två år.

Amona började byggas 1996 på privat palestinsk mark, i strid med både internationell och israelisk lag. Bosättarna har hindrat palestinierna som äger marken att nå den sedan dess. Genom åren har domstolen krävt att de ska riva olika byggnader i utposten, men aldrig krävt att bosättarna skulle lämna marken och de har fått stöd från många håll att bygga ut den.

I går började domen verkställas. Och fler utposter står på tur.

För att förhindra att utposter måste rivas, har ett lagförslag tagits fram som skall göra det lättare för privatpersoner att stjäla mark som ägs av palestinier. Netanyahu hade hoppats att lagen skulle antagits redan i måndags, men beslutet sköts upp och evakueringen av Amona påbörjades.

Bosättarna i Amona gjorde motstånd mot poliserna hela dagen och flera högt uppsatta politiker har uttalat sitt stöd och medlidande. Utbildningsminister Naftali Bennett kallar bosättarna för hjältar och säger att hela Västbanken nu bör annekteras. I går eftermiddag läser jag i Haaretz att Netanyahu och israeliska regeringen nu tänker bygga en helt ny bosättning till de som evakuerats från Amona. Den första nya bosättningen på 20 år som israeliska regeringen tar initiativet till. Detta utöver de tusentals nya hem som de planerar bygga i befintliga bosättningar.

Bosättning.JPG

Om FN och omvärlden menar allvar med att försöka stoppa de israeliska bosättningarna som de uttalat så många gånger och senast slogs fast i FN-resolutionen som antogs i december – då är det dags att agera. För nu det är bråttom. Israels brott mot FN-resolutioner och internationell rätt måste få konsekvenser i form av sanktioner. Det är det enda som kan stoppa den här utvecklingen nu.

(Foton: Anna Wester)

Open Shuhada Street – Kampanj!

soldater-i-gamla-stanSoldater skyddar bosättare under en promenad genom Gamla Stan Foto: Anna Wester

Hebron/Al Khalil var en gång en levande stad där affärerna blomstrade och dit palestinier från andra städer tog sig för att handla och uppleva pulsen. I dag är gatorna i det som en gång var stadens hjärta öde, de har helt tagit över av bosättare.

Shuhada Street var en av de gator som före 1994 var full av liv och som nu är helt stängd för palestinier. Affärerna är stängda och de allra flesta palestinier har tvingats lämna sina hem. Palestinier som bor i området måste ibland klättra över tak för att nå sina hus och varje dag trakasseras de och riskerar att utsättas för våld av israeliska soldater och bosättare. Överallt syns hatiskt klotter riktat mot palestinier, så som ”gas the arabs” sprejat på väggar till det som tidigare var palestinska affärer.

soldater-odegataFoto: Anna Wester

Hebron är enda stället i Palestina där bosättare har tagit över stadskärnan och det är också de mest militanta och våldsamma bosättarna som slagit sig ner där. De är väldigt aktiva i kampanjer mot palestinierna för att ta över det som de anser vara deras. 600 bosättare skyddas av över 2000 soldater. Ibland utökas styrkan med soldater och under perioder utsätts invånarna i Hebron för nattliga räder i sina hem och även civila organisationer får besök. En av dem, Youth Against Settlements (YAS).

YAS bildades 2007 med syftet att skydda palestinier från bosättarvåld och att göra motstånd mot ockupationen genom utbildning och ickevåldsaktioner. I februari startar de kampanjen Open Shuhada Street, i Palestina men också i många andra länder. Däribland Sverige.

open-shuhada-streetFoto: Youth Against Settlements

Den 9 februari börjar Anas Amro och Issat Karake från Youth Against Settlements i Al Khalil/Hebron en föreläsningsturné i Sverige. Första framträdandet blir på Unga Magasinet i Sundsvall. Sedan besöker de Stockholm, Uppsala, Örebro, Göteborg, Malmö och Lund. Aktivister i de olika städerna har ordnat med skolbesök, möten med andra organisationer och politiker och öppna möten. Vi är väldigt glada att de kommer hit och jag ser verkligen fram emot detta. Att lyssna till hur det är att leva bland militanta bosättare och soldater i Hebron, är ett bra sätt att lära sig om Israels ockupation av Palestina. Den som är intresserad av Internationell bör försöka komma på något av deras möten, för i Hebron är folkrättsbrotten många och pågår varje dag. Och det är ett bra tillfälle att lära mer om bosättarna och de problem och faror som bosättarna utsätter det palestinska folket för.

PGS hemsida kan du se var alla öppna möten äger rum.
Följ Youth Against Settlements på Facebook

Jerusalem är inte Israels huvudstad

TårgasÖstra Jerusalem en fredag under Ramadan. Israelisk polis hindrar unga palestinier från att ta sig till moskén för att be. (Foto: Anna Wester) 

Till ockupationsförsvararnas stora glädje förklarade Donald Trump under presidentvalskampanjen att han ämnar flytta USA:s ambassad i Israel, från Tel Aviv till Jerusalem. Han har kallat staden för ”Israels odelade huvudstad”. Ett mycket provokativt uttalande som strider mot FN-resolutioner och internationell rätt. Om ambassaden flyttas skulle det vara ett erkännande från USA att Jerusalem tillhör Israel.

En katastrof. Jerusalem är inte Israels huvudstad.

Enligt FNs delningsplan från 1947 skulle Jerusalem vara en internationellt administrerad stad, delad mellan israeler och palestinier. Men Israel annekterade Västra Jerusalem redan 1948 och rensade staden från palestinier. Den östra delen ockuperades under sexdagarskriget 1967. Efter det har Israel systematiskt flyttat gränsen för Västra Jerusalem österut. 1980 trotsade Israel omvärldens protester och antog en lag som förklarade Östra Jerusalem som en del av Israel (annekterat).

Det råder enighet i världen om att Östra Jerusalem är under ockupation. Direkt efter att Israel antog lagen om att Jerusalem skulle vara deras odelade huvudstad, antog säkerhetsrådet resolution 478 som ogiltigförklarar Knessets lag samt ber bland annat samtliga FN-stater att flytta sina eventuella ambassader från Jerusalem. USA använde då inte sitt veto för att stoppa resolutionen. Även Internationella domstolen i Haag har slagit fast att Östra Jerusalem är ockuperat. Israel har placerat regering och parlament i Jerusalem, men alla länder med diplomatiska förbindelser med Israel har alltså sina ambassader i Tel Aviv eller andra kuststäder. El Salvador var det sista landet som flyttade sin ambassad från Jerusalem, just med anledning av att FN inte erkänner Jerusalem som Israels huvudstad.

ID-kort

En tillfällig vägspärr i Gamla Stan Östra Jerusalem. Palestinier tvingas visa ID för att ta sig förbi. (Foto: Anna Wester)

I den så kallade principdeklarationen som undertecknades 1993 av Israel och PLO slogs bland annat fast att Jerusalems status slutligen ska diskuteras under fredsförhandlingar och palestinierna har som krav att Östra Jerusalem skall bli huvudstad i en Palestinsk stat. Om USA flyttar ambassaden är det inte bara ett folkrättsbrott, utan det går även direkt emot ingångna avtal som är tänkta att ligga till grund för framtida fredsförhandlingar.

USA:s kongress beslutade under 90-talet att de skulle flytta ambassaden till Jerusalem, men varje sittande president har stoppat detta med hänvisning till en paragraf som hänvisar till landets säkerhet.

Israel fortsätter att koppla greppet om Östra Jerusalem genom utbyggnad av illegala bosättningar och trakasserier mot palestinierna som bor i staden. Det som behövs nu är att omvärlden kraftfullt visar att detta inte är acceptabelt, att Jerusalem inte tillhör Israel. En flytt av USA:s ambassad vore förödande och en krigsförklaring mot det palestinska folket.

FAKTA JERUSALEM:

I hela Jerusalem bor det 815 300 invånare, 301 100 av dem är palestinier som bor i Östra Jerusalem. Det bor över 200 000 bosättare i illegala bosättningar i Östra Jerusalem. 75,3 procent av Östra Jerusalems invånare lever under fattigdomsgränsen.  Den 142 km långa muren, vägspärrar och kraven på inresetillstånd, har skurit av Östra Jerusalem från resten av Västbanken. Fler än 100 000 boende i förorterna Ras Khamis, Ras Shahada, Dahyat a-Salam, flyktinglägret Shuafat, Kfar Aqeb och Samirmis har skurits av från Jerusalem genom muren, vilket påverkat områdena negativt på flera sätt. De får inte ens den mest basala servicen som till exempel sophämtning. Från 1967–2013 har Israel återkallat rätten att bo i Jerusalem för 14 309 palestinier