av Att skriva en bok är för det mesta ett ganska ensamt jobb. Hundratals timmar vid datorn med fiktiva karaktärer som enda sällskap. Eller att ägna en solig lördag på mörka internetsidor för att hitta skeva fakta till någon tvist. Jag älskar det. Att kliva in i bubblan och låta tid och rum försvinna.
Men jag har insett att jag inte klarar det ensam. Mina böcker hade aldrig blivit klara utan hjälp från skrivande vänner. För mig är både att få och ge feedback en förutsättning för att utvecklas som skribent och författare.
Nu skriver jag slutet på tredje delen av QampusQueen och för två veckor sedan tog det stopp. Trots att jag hade ett bra synopsis och en detaljerad plan fastnade jag och blev helt låst. Som att jag satt och pillade på en hård knut utan att få upp den. Det var då jag fick påminna mig om att jag behövde hjälp.
Jag plockade fram feedback jag fått från manusgruppen och jag pratade med min förlagschef som kom med hanfasta tips. Så erbjöd sig min vän Marie-Louise att läsa igenom hela manuset och efteråt hördes vi på Zoom. Jag fick feedback och vi pratade om slutet. Vred och vände på tänkbara scenarier. Efter det släppte det och nu har jag haft flow i två veckor och snart har jag ett färdigt råmanus.
Varje kommentar och tanke är som en värdefull present att vårda och spara för framtiden.
ps. Jag och Marie-Louise Kanon har även skrivit en feelgoodroman tillsammans, mer om det en annan gång ds
Anna Wester 
Kommentera