Från Hebron till Stockholm

Utanför Palestinas ambassad i Stockholm
Utanför Palestinas ambassad i Stockholm

I fredags åkte Izzat och Anas vidare på sin Sverigeturné och det var vemodigt att säga hejdå efter en intensiv och väldigt bra vecka i Stockholm (och Sundsvall). Jag var med dem runt när de träffade ungdomsorganisationer, deltog i utbildningsdagar för lärare, mötte tjänstemän på utrikesdepartementet och inte minst höll en öppen föreläsning på ABF.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse för situationen i Palestina, trots att rapporteringen i media under perioder den senaste tiden varit obefintlig. Och det är inte bara intresset som är stort, utan även stödet. Överallt där de pratat, har de känt stöd och träffat människor som på ett eller annat sätt vill engagera sig för Palestina.

img_4090

Efter möten och föreläsningar sa folk att de genom Izzat och Anas berättelser fått en fördjupad förståelse för vad de illegala israeliska bosättningarna verkligen innebär. De har fått en bild av hur det är att växa upp under ockupation och alltid frukta våld från bosättare och soldater, att inte kunna röra sig i sin egen stad utan att behöva passera vägspärrar där de riskerar att bli arresterade. Izzat visade sitt ID-kort där det står ett nummer. Fyra siffror. För att komma till Izzats hus måste man ha ett nummer, det har den israeliska armén bestämt. Soldaterna har sedan en lista där de kollar av om personen har rätt att passera. Anas till exempel, har inget nummer och kan alltså inte hälsa på hos Izzat och hans familj. Ett av många exempel på apartheid i Al Khalil/Hebron.

Deras berättelser är hemska och det är svårt att ta in allt. Även för mig som besökt Hebron många gånger. Men de inger också hopp att höra om Youth Against Settlement och deras viktiga arbete. De är väldigt kreativa i sitt motstånd mot ockupationen. En viktig sak de gör är att utbilda unga i dokumentation, som foto och film. För när palestinier i Hebron blir arresterade, anses de skyldiga tills motsatsen bevisats. Genom filmer har de faktiskt vid flera tillfällen kunnat få folk släppta. De dokumenterar allt, som Izzat säger.

Volontärerna i YAS hjälper också familjer som bor i kläm mellan bosättningarna, eftersom arbetare ibland inte vågar ta sig dit, de fixar el och annat praktiskt som gör att folk kan stanna kvar.

Nu är de i Göteborg där de har väldigt många intressanta möten inplanerade. Ser fram emot rapporterna därifrån.

anna-izzat-anas