Volvos bussar i illegala bosättningar

Häromdagen avslöjades att Volvos bepansrade bussar används som persontransporter i illegala bosättningar på Västbanken. Väldigt illa, men tyvärr inte förvånande. Det är inte första gången Volvo uppmärksammas för att deras maskiner används i strid med internationella lagar. PGS har genom åren tillsammans med aktivister och andra organisationer visat hur Volvos grävmaskiner varit med och rivit palestinska hem i strid med Genèvekonventionen. Vi har skrev då brev till Volvos VD och hänvisade till deras eget prat om samhällsansvar och påstående om att de skulle arbeta mot diskriminering. De svarade då att det var beklagligt, men att Volvo inte har sålt maskinerna i det syftet. Svaren från Volvos VD nu kring bussarna var lika undflyende från ansvar.

Och nu kan vi väl slå fast att Volvo VET att de bepansrade bussarna används i bosättningarna som är olagliga och hoppas att de då agerar efter det.

PGS skrev i dag tillsammans med Emmaus Björkå en debattartikel i Dagens ETC om detta: Stöd inte Israels ockupation, Volvo!

Läs också tidigare inlägg: Bara sanktioner kan stoppa Israels bosättningspolitik

 

Bara sanktioner kan stoppa Israels bosättningspolitik

Bosättningar på vägen till Hebron utbyggnad.jpg

Borde kanske inte bli förvånad längre, men sitter ändå här helt mållös när jag läser uttalanden från israeliska politiker kring evakueringen av bosättare från den illegala utposten Amona på Västbanken. Kommentarer som att det är ”fruktansvärt att oskyldiga människor med tvång tvingas lämna sina hem ”blir så galet ironiska att en häpnar. Samma politiker som nu gråter över att den olagliga bosättningen utryms efter ett beslut i Högsta domstolen, ligger bakom systematiska rivningar av palestinska hem, bombningar av civilbefolkningen i Gaza, stölder av mark, våld, död, förtryck – ockupation.

Varför utrymmer de då den här bosättningen/utposten? Enligt internationell rätt är alla bosättningar på ockuperad palestinsk mark olagliga. Enligt Israelisk lag är endast de små så kallade utposterna illegala. En utpost kan komma till genom att ett grupp israeler beger sig till en plats på Västbanken och där sätter upp en Israelisk flagga, slår upp ett tält eller parkerar ett antal husvagnar. Det är så de flesta bosättningarna börjar byggas. Kanske körs de i väg av polis eller militär till en början. Eller om de palestinska markägarna går till Israelisk domstol kan domen bli att utposten skall utrymmas. Men om bosättarna kommer tillbaka vecka efter vecka, bygger ut den lite till måste soldaterna till slut skydda dem och när den blir större, godkänns den till slut av Israeliska regeringen.

I fallet Amona är det en dom från Högsta domstolen i Israel från 2014 som slog fast att utposten skulle utrymmas inom två år.

Amona började byggas 1996 på privat palestinsk mark, i strid med både internationell och israelisk lag. Bosättarna har hindrat palestinierna som äger marken att nå den sedan dess. Genom åren har domstolen krävt att de ska riva olika byggnader i utposten, men aldrig krävt att bosättarna skulle lämna marken och de har fått stöd från många håll att bygga ut den.

I går började domen verkställas. Och fler utposter står på tur.

För att förhindra att utposter måste rivas, har ett lagförslag tagits fram som skall göra det lättare för privatpersoner att stjäla mark som ägs av palestinier. Netanyahu hade hoppats att lagen skulle antagits redan i måndags, men beslutet sköts upp och evakueringen av Amona påbörjades.

Bosättarna i Amona gjorde motstånd mot poliserna hela dagen och flera högt uppsatta politiker har uttalat sitt stöd och medlidande. Utbildningsminister Naftali Bennett kallar bosättarna för hjältar och säger att hela Västbanken nu bör annekteras. I går eftermiddag läser jag i Haaretz att Netanyahu och israeliska regeringen nu tänker bygga en helt ny bosättning till de som evakuerats från Amona. Den första nya bosättningen på 20 år som israeliska regeringen tar initiativet till. Detta utöver de tusentals nya hem som de planerar bygga i befintliga bosättningar.

Bosättning.JPG

Om FN och omvärlden menar allvar med att försöka stoppa de israeliska bosättningarna som de uttalat så många gånger och senast slogs fast i FN-resolutionen som antogs i december – då är det dags att agera. För nu det är bråttom. Israels brott mot FN-resolutioner och internationell rätt måste få konsekvenser i form av sanktioner. Det är det enda som kan stoppa den här utvecklingen nu.

(Foton: Anna Wester)

Bland bosättare och soldater

barn-och-soldater-hebron

Shuhada Street var en gång full av liv. Palestinier från andra städer brukade komma till Hebron, eller Al Khalil som staden heter på arabiska, för att handla eller äta på restaurang. Sedan mitten på 90-talet är Shuhada street avstängd för palestinier, och stora delar av gamla stan liknar en spökstad. Bosättare har tagit över stadskärnan och även stora områden i utkanterna av staden. Många palestinier har tvingats lämna sina hem och sina butiker. Blivit flyktingar i sin egen stad.

De runt 600 israeliska bosättarna i Hebron är de mest militanta och våldsamma och de bedriver aktiva kampanjer mot palestinierna för att ta över det som de anser vara deras och de skyr inga medel. Palestiniernas kamp för att få behålla sina hus och sin mark pågår hela tiden, på gatan och i israeliska domstolar.

img_1721

Det är lördagseftermiddag och en spänd stämning sprider sig bland de palestinska affärsinnehavarna i basaren. Folk skyndar hemåt med sina matkassar för att slippa möta bosättare och soldater som snart skall inta gatorna.

”The Settler tour” som den kommit att kallas av palestinier och internationella observatörer, arrangeras av bosättarna för turister, framför allt från Israel och USA. Ungefär 200 av de 2 000 israeliska soldater som är placerade i Hebron samlas bakom en stor järngrind i bosättningen Beit Romano. Soldaterna kommer ut först, går runt en stund och ställer sedan upp sig i gathörnen och på andra strategiska ställen innan bosättarna kommer ut. De är en tredjedel så många som soldaterna och turen tar inte många minu-ter, men det är en styrkedemonstration.

Närvaron av bosättare och soldater har skapat en farlig miljö, inte bara i Hebron utan över hela Västbanken. Sammanlagt bor det över 700 000 israeliska bosättare på stulen palestinsk mark, inräknat Östra Jerusalem. Alla bosättningar är olagliga enligt internationell rätt, det är inte tillåtet för en ockupationsmakt att flytta sin befolkning till ockuperad mark. Ändå växer de dag för dag och är enligt många experter ett av de största hindren för fred.

På en höjd i utkanten av Hebron bor familjen Jabari i vad som vid första ögonkastet skulle kunna beskrivas som en idyll. På uteplatsen dinglar mogna vindruvor i klasar och det bjuds på kaffe och lemonad. Men familjen Jabaris situation är allt annat än en idyll. Hopklämda mellan två av Hebrons största bosättningar, är det en daglig kamp för att behålla marken de äger. Från den ena bosättningen går en väg rakt igenom Jabaris ägor, den har bosättarna fått tillåtelse att ha kvar. Planen är att koppla ihop bosättningarna med varandra och därmed fördriva familjen Jabari från sin mark. När bosättarna började bygga en synagoga på Jabaris mark blev det dock nej i domstolen. Israeliska armén har två gånger rivit ett påbörjat bygge.

img_1711

Uppifrån familjens tak ser vi hur både soldater och bosättare går fram och tillbaka på vägen, nedanför har de trotsat domstolen och satt upp två tält som de prytt med israeliska flaggor.

Abdul Karim Jabari suckar, säger att han vet att de inte kommer att ge upp. Att det är så de gör, sakta men säkert tar de över marken och då är domstolsbesluten i praktiken inte värda någonting. Men familjen Jabari kommer heller inte ge upp. Från taket filmar de bosättarnas tält för att skicka till advokaten som bevis till kommande rättegångar.

– Det pågår en tyst fördrivning här, säger Abdul Karim. De vill ha bort oss från våra hem och marker, men vi kommer aldrig att lämna.

(Foton: Anna Wester 2016)

I februari kommer två aktivister från organisationen Youth Against Settlements till Sverige. De kommer att berätta om livet under ockupation i Hebron inom kampanjen Open Shuhada Street. Här är alla tillfällen att träffa dem: Träffa aktivister från Al Khalil/Hebron.

Hallå världen! Palestina anropar (del 1000)

Östra Jerusalem 2015 Foto: Anna Wester
Östra Jerusalem 2015 Foto: Anna Wester

Nu sprids skräck i Jerusalem och i städer och byar på Västbanken när Netanyahus högerextrema regering inlett en brutal offensiv med kollektiv bestraffning mot hela det palestinska folket. Hundratals palestinier har blivit beskjutna av israeliska soldater de senaste dagarna, många har skadats och några har dött. Samtidigt har de militanta bosättarna trappat upp attackerna mot civila palestinier. Nu hotar Israel med en ny Operation Defensive Shield, den blodiga invasionen 2002.

Utvecklingen kommer inte som någon överraskning. Israels grepp om det ockuperade Östra Jerusalem har hårdnat och provokationerna gentemot palestinier som lever i den tilltänkta huvudstaden har accelererat. För alla palestinier är Jerusalem en central symbol och det som sker där får konsekvenser i hela det palestinska området

Förevändningen för offensiven är denna gång morden på ett israeliskt par nära en bosättning öster om Nablus på ockuperad mark. Medierna i Sverige rapporterar om ”ökat våld mellan palestinier och israeliska säkerhetsstyrkor”, men det är viktigt att sätta det som nu sker i sin kontext och också minnas att många palestinier dödas utan anledning och utan att det når västerländsk media. Bara i år har fler än 20 palestinier dödats av den israeliska armén.

Även när mediernas strålkastare är släckta pågår ockupation och apartheid, dag ut och dag in. Palestinierna ser sina barn arresteras och dödas, sin mark konfiskeras och sina hus rivas. De bor bakom murar och taggtråd, snart utan hopp och drömmar.

Omvärlden har erkänt palestiniernas rättigheter i resolutioner och konventioner. Men aldrig någonsin ställs Israel till svars för brotten mot dem. Istället tillämpas dubbla måttstockar, där palestinierna kallas terrorister när de gör motstånd, medan en av världens starkaste militärmakter kommer undan genom att hävda självförsvar.

Det finns bara en lösning på det här – ett slut på ockupationen och en rättvis fred.

Det finns tillfällen när omvärlden står maktlös inför brott mot mänskliga rättigheter. Och när sanktioner kan ses som ett trubbigt verktyg. När det gäller Israel har omvärlden en makt som inte utnyttjas. Israel välkomnas i internationella samarbeten och har förmånliga avtal inom många områden med till exempel EU. Israel är beroende av detta, så krav och sanktioner skulle garanterat ha en effekt.

Hallå världen. Stoppa israels kollektiva bestraffning av det palestinska folket. Sluta belöna Israel och låt dem stå till svars för alla folkrättsbrott.

Gör något. Del tusen.

Anna Wester, ordförande
Palestinagrupperna i Sverige (PGS)

Här ska vi stanna

I dag pustar jag ut. Lite i alla fall. För i går skickade Eva som layoutar temaskriften den första pdfen där vi har alla texter och bilder på plats. Det känns som ett stort ögonblick, härligt men också lite läskigt. Det är ju omöjligt att få med allt en vill på 32 sidor, så tankarna snurrar om det är rätt prioriteringar. Och nu ska andra läsa texterna för första gången, det är nervöst. Men väldigt roligt.

Berättelserna och fotona från resan till Palestina i somras håller på att bli en tidning och snart skall vi äntligen få dela med oss av de historier människor i Gaza och på Västbanken delat med oss. Berättat för att få flera att förstå och framför allt, för att få fler att engagera sig i kampen  mot ockupationen.

I Gaza träffade jag och Catrin Ormestad, som skrivit hälften av artiklarna i tidningen, människor som förlorade allt under kriget förra sommaren, men som ändå kämpar på. Föräldrar som gör allt för att deras barn skall få ett så bra liv som det är möjligt att få i ett stort utomhusfängelse där alla, även psykologer och läkare har trauman i olika grad. Vi träffade fiskare och jordbrukare som ständigt är i skottlinjen och vi hade möte med UNRWA, FNs organ för palestinska flyktingar.

På Västbanken spenderade jag en hel del tid i Jordandalen, med aktivister och jordbrukare och försöker berätta om deras problem och om deras kamp och motstånd. Situationen i Jordandalen är katastrofal, Israel har kontroll över den mesta marken och ALLT vatten.

Catrin har intervjuad beduiner i Negev/Naqab som hela tiden fördrivs eller hotas bort från sina marker av den israeliska staten och hon har gjort ett reportage om Jerusalem; Sten för sten. Hus för hus – Israel tar över Jerusalem.

Fördrivningen av palestinier från sina marker har pågått sedan 1948 och pågår fortfarande. Israel fortsätter att bygga bosättningar, murar och militärområden, skogar, vägspärrar och motorvägar på stulen palestinsk mark. Bönder på Västbanken kämpar för att nå sina olivodlingar, för att ibland finna de tusen år gamla träden nedbrända av israeliska bosättare eller soldater.

Kampen om marken och vattnet är central i Palestina-Israelkonflikten och går hand i hand med motståndet mot ockupation och apartheid.

Här skall vi stanna. Kampen om land, vatten och frihet i Palestina är titeln på årets temaskrift. Den kommer att vara klar i slutet av augusti.