Styrelsemöteslördag

Jag är så otroligt stolt och tacksam över att vara en del av PGS styrelse nu. Så himla bra gäng! Vi är en ganska liten styrelse, åtta personer, men alla är väldigt aktiva och vi har fått in bra rutiner för samarbete. Då har ju det sina fördelar med en mindre styrelse. I lördags sammanträdde vi hela dagen. Jag var ganska stressad innan, för dagordningen var mastig och vi ville verkligen avsätta tid att diskutera den politiska situationen – den punkten som tyvärr ofta bortprioriteras när vi måste besluta och diskutera om viktiga aktiviteter. Men det gick bra, vi hann med allt vi tänkt. Och jag känner mig verkligen laddad inför 2017. Året har rivstartat inom Palestinarörelsen.

PGS har ju förutom styrelsen, ett biståndsutskott (BU) som ansvarar för Palestinainsamlingen och stödet till våra samarbetspartners och projekt i Palestina och Libanon. Styrelsen har alltid en representant i BU och vi försöker även ha gemensamma möten ibland eller bjuda in någon därifrån till våra möten. I går kom David Henley och Henrik Pelling som är ansvariga för PGS stöd och samarbete med Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP), ett samarbete som började redan 1988. I dag handlar det främst om ett autismprojekt som är väldigt viktigt och uppskattat. David är barnneurolog och Henke barnpsykiatriker, tillsammans med logopeden Lena Nilsson och Josefin Malmberg reser de till Gaza för att utbilda nätverken kring de autistiska barnen i Gaza.

Sedan handlade mötet mycket om att slå fast aktiviteter under året efter att vi fått besked om vilka bidrag vi blivit beviljade till verksamheten. Vi kan konstatera att vi kommer att kunna ordna ett sommarläger för unga tillsammans med Studieförbundet Ibn Rushd även i år, och vi är otroligt glada för det. Sen är det Youth Against Settlements-turnén som närmar sig med stormsteg och där PGS lokalgrupper tillsammans med andra Palestinaaktivister gjort ett fantastiskt program med föreläsningar och filmkvällar i sju städer. Kolla de öppna mötena här.

Vi har även fått bidrag till att producera en ny temaskrift i år! Efter att över 400 skolor har beställt de två senaste skrifterna för att använda i undervisning, så känns det väldigt viktigt att fortsätta med det. Informationen om Palestina är nästan obefintlig i skolornas studiematerial.

Ja – detta och mycket mer är på gång. Håll utkik på PGS hemsida och facebook för att inte missa något.

Den politiska diskussionen handlade en del om hur vi kan stärka kraven på förbud av handel med bosättarvaror med hänvisning till den senaste FN-resolutionen som tar avstånd från Israels illegala bosättningar och återigen slår fast att alla bosättningar är illegala. Vi diskuterade också flera nya lagar som Israel har eller är på väg att stifta i Knesset. En mycket oroväckande utveckling, med lagar som syftar till att försvåra för solidaritetsrörelsen med Palestina. Vi är också väldigt oroade över den lag som ska göra det lättare för privatpersoner i Israel att stjäla palestinsk mark.

Naturligtvis pratade vi också om den amerikanska presidentens hot att flytta USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Vi har fått önskemål om att förklara ordentligt och pedagogiskt varför detta skulle vara en stor katastrof och på vilket sätt det bryter mot internationell rätt. Vi kommer att skriva om det redan nästa vecka.

Förutom mötena med aktivisterna från Hebron, drar vi den 12 februari igång en studiecirkel i Stockholm. Se mer info här  Och har du inte skrivit under uppropet Stöd palestiniernas frihetskamp – köp inte ockupationen hittar du det här.

Delar av BDS-rörelsen samlades i EU-parlamentet

I slutet av förra året antog FNs säkerhetsråd en resolution som kraftigt tar avstånd från de israeliska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark. Resolutionen bekräftade det som redan slagits fast i internationell rätt; att de är illegala. Israeliska regeringen svarade genom att direkt proklamera att utbyggnaden av bosättningar skall fortsätta. Detta besked var föga överraskande, sett till Israels långa tradition av att bryta mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. Tyvärr ställs staten Israel aldrig ansvariga för dessa brott. Istället belönas den genom förmånliga samarbeten, bland annat inom EU. Det är grunden för BDS-arbetet (Bojkott, desinvesteringar och sanktioner); att ställa Israel till svars för brott mot internationell rätt och BDS-rörelsen tycks vara det enda som på allvar hotar ockupationen nu. Israel har kallat BDS ”ett strategiskt hot” och lägger ner enorma resurser på att försöka tysta BDS-rörelsen.

Mot bakgrund av detta arrangerade Europeiska Förenade Vänstern/Nordisk Grön Vänster i går mötet Boycott, Divestment and Sanctions – Fighting back against the targeting and criminalization, med aktivister och politiker från flera länder. Mötet modererades av Malin Björk (V).

I fokus på mötet stod det palestinska BDS-uppropet som med ett brett och stort stöd i det palestinska civilsamhället ber oss att stödja palestiniernas frihetskamp genom BDS.

PGS var inbjudna av Vänsterpartiet för att prata om vårt arbete. Jag berättade att PGS ser BDS som en prioriterad metod i kampen mot ockupationen, hur vi nått framgång när vi jobbat tillsammans med andra organisationer på flera nivåer och jag pratade om PGS aktiva lokalgrupper som regelbundet är ute på gator och torg för att få affärerna att inte sälja israeliska varor. Jag berättade också om vårt svenska BDS-upprop: Köp inte ockupationen!

Omar Barghouti från den palestinska BDS-rörelsen var med via Skype och pratade om Israels försök att stoppa BDS, i Palestina, i Israel och i resten av världen. Genom lagstiftning och påverkan riktad till olika länders regeringar för att få dem att förbjuda BDS. Han lyfte EU och Sverige som positiva exempel, då de tydligt förklarat rätten för det civila samhället att arbeta för bojkott av Israel. Barghouti sa att det nu är viktigt att koppla BDS-rörelsen till andra rättvisefrågor, andra kamper! Han presenterade också tre saker som rörelsen kommer att fokusera på i år; att jobba för ett vapenembargo mot Israel, att frysa det förmånliga handelsavtalet mellan EU och Israel med hänvisning till avtalets artikel om krav på Israel att följa mänskliga rättigheter, samt att förbjuda handel med bosättarprodukter.

img_3992
Omar Barghouthi via Skype

Diskussionerna var stärkande och inspirerande. Vi verkar alla i olika sammanhang och under olika omständigheter, men det är tillsammans vi kan påverka. Inte bara genom samarbeten, utan genom att stötta varandra. Alla var överens om att rörelsen måste fortsätta växa, att vi har ett jobb att göra för att sprida BDS-uppropet och övertyga fler organisationer att stödja palestiniernas vädjan. Att Israel lägger stora resurser på att tysta den internationella solidaritetsrörelsen betyder att vi gör skillnad i vår kamp mot ockupation och apartheid.

Samtidigt som vårt möte pågick en anti-BDS-konferens med deltagare från 28 länder, anordnad av bland andra kristdemokraten Lars Adaktusson. Israels tidigare utrikesminister Tzipi Livni var inbjuden talare, men ställde in i sista sekund eftersom hon utreds för krigsbrott och riskerade att tas in på förhör/arresteras när hon landade i Belgien.

I slutet av vårt möte fick vi besök av seminariedeltagare från anti-BDS-mötet. Sex-sju personer stormade in i lokalen och började filma oss. De betedde sig aggressivt och provocerande, speciellt mot palestinierna som var närvarande. Uppenbarligen ville de ha bråk. I dag har deras filmer spridits i israeliska medier tillsammans med en rad lögner om vårt möte, de påstår bland annat att det var de som blev ”attackerade av BDS-aktivister i EU-parlamentet”.

Tyvärr är nog det här något vi måste vänja oss vid, att Israel och dess försvarare försöker svartmåla vår rörelse för att stoppa BDS. Vi kan meddela att de inte kommer att lyckas. BDS-rörelsen fortsätter att växa och vi ger inte upp förrän palestinierna har fått sin frihet.

Tack till arrangörerna för ett inspirerande möte. För ett fritt Palestina – Bojkotta Israel.

poster-bds-1-kopia

Palestinagrupperna fyller 40 år

Nu är årets första Palestina Nu skickad till tryck. Det känns alltid så himla skönt när sista korret är gjort, även om jag varje gång önskade att vi hade mer resurser för att göra den där tidningen. Men tack vare att folk skriver, layoutar och bidrar med bilder helt ideellt, så får vi i hop en fantastiskt medlemstidning till väldigt billig kostnad. Vet att en del undrar om skillnaden på de ordinarie numrena och temaskrifterna som vi ger ut en gång om året, nu senast ”Här skall vi stanna. Kampen om land, vatten och frihet i Palestina. De är lite mer påkostade då de fungerar som utbildningsmaterial och skickas bland annat till alla gymnasieskolor i Sverige. De ordinarienumren görs som sagt med små resurser har har mer formen av en medlemstidning, med fokus på PGS och solidaritetsarbetet i Sverige, våra samarbetspartners i Palestina och Libanon blandat med berättelser och politiska analyser.

I Palestina Nu nummer 1 fokuserar vi på att PGS fyller 40 år. Det har varit så fantastiskt roligt att göra det, att läsa texter, gräva i arkiv och fotoalbum och intervjua aktivister som varit med hela vägen från bildandet 1976 fram till nu. Det blir en tillbakablick men vi ser också framåt så klart. Solidaritet, kamp och motstånd skulle det kunna sammanfattas.

Jag är så himla stolt över att vara en del av Palestinagrupperna som under 40 år genom solidaritet och i handling visat stöd till palestiniernas frihetskamp. Det sorgliga är att så lite har skett, att situationen för palestinierna är värre än någonsin och att en rättvis fred känns långt bort. Hoppet är BDS. Den växande bojkottrörelsen som når framgångar varje dag. Där vi är en viktig de. Det vi gör här blir betydelsefullt för att vi är många över hela världen som gör det tillsammans.

Vi planerar att uppmärksamma PGS 40 år även på hemsida och i sociala medier under hela året. Det finns så mycket att berätta och jag vill gärna vara med och göra det.

Omslag PalNu

Solidaritet med det palestinska motståndet

Tal Palestinademo 16 oktober 2015

I helgen samlas vi i London, Berlin, New York, Bryssel, Bogota, Toronto, Göteborg, Malmö och Stockholm för att visa solidaritet med det palestinska folkets motstånd.

Motståndet mot den brutala militärockupation som människor lever under i Jerusalem, på Västbanken och i Gaza. Motståndet mot Israels kolonialism och apartheid. Ett motstånd som pågått i olika former sedan fördrivningen av palestinier började runt 1948.

I en våg av solidaritet sluter vi upp bakom det palestinska folkets kamp för frihet.

Sedan mer än 10 år tillbaka samlas folk varje fredag, i byar och städer på Västbanken, för att med ickevåld demonstrera mot ockupationen. Mot murar och landstölder.

Varje fredag möts demonstranterna av brutalt våld från den israeliska ockupationsarmén.

Militära attacker mot obeväpnade demonstranter.

… läser vi sällan om i medierna.

För när det kommer till Palestina och Israel, använder omvärldens politiker och journalister dubbla måttstockar. Palestinierna kallas terrorister när de gör motstånd, medan en av världens starkaste militärmakter kommer undan genom att hävda självförsvar.

Det är ofta frustrerande att läsa nyhetsrapporteringen kring Palestina och speciellt i tider som nu, när Israel inleder en offensiv, när den brutala ockupationen blir ännu något blodigare. Men senaste veckorna har rapporteringen i mainstreammedia nått en bottennotering. Den har varit genomusel.

Det har förekommit förvirrande faktafel, speciellt kring Jerusalem. Men framför allt en total avsaknad av analys och sammanhang. Det har rapporterats om ökat våld på ”båda sidor” – men ingenting om att det till största delen handlar om stenar mot automatvapen.

Det har stått att problemet är våldsamma palestinska ungdomar, men ingenting om de israeliska soldaternas övervåld i strid med internationell rätt.

Och väldigt sällan har man ens nämnt grunden till allt våld; den israeliska ockupationen.

En av de stora tidningarna hade som rubrik häromdagen att ” vägspärrar och soldater skall få stopp på våldet”. Ingen som säger att: vägspärrar och soldater är orsaken till våldet.

Även när mediernas strålkastare är släckta pågår ockupation och apartheid, dag ut och dag in. Palestinierna ser sina barn arresteras och dödas, sin mark konfiskeras och sina hus rivas. Människor bor bakom murar och taggtråd, snart utan hopp och drömmar.

Ockupation är våld. Och Palestinierna har rätt att göra motstånd.

Jag kommer att avsluta mina tal, artiklar och blogginlägg på ungefär samma sätt till dess att det införts sanktioner mot Israel såsom det gjordes mot apartheidregimen i Sydafrika.

Jag kommer att sprida det palestinska civilsamhällets uppmaning till oss, att ställa Israel till svars för sina brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Uppmaningen att bojkotta Israel.

Den växande internationella BDS-rörelsen med krav på bojkott, desinvesteringar och sanktioner, gör stora framsteg och beskrivs av den israeliska regeringen som ett strategiskt hot.

Det finns tillfällen när omvärlden står maktlös inför brott mot mänskliga rättigheter. Och när sanktioner kan ses som ett trubbigt verktyg. När det gäller Israel har omvärlden en makt som inte utnyttjas.

Medan blodet från ihjälskjutna palestinska ungdomar flyter på gatorna i Jerusalem, medan den israeliska armén arresterar och misshandlar barn, medan bosättarna på stulen palestinsk mark med stöd från Netanyahus högerextrema regering dagligen terroriserar palestinierna..

Så välkomnas Israel i internationella samarbeten och tillåts sluta förmånliga avtal med till exempel EU.

Eftersom Israel är beroende av detta, skulle en bojkott garanterat ha effekt.

Vi kan stödja det palestinska motståndet genom att i handling visa solidaritet, genom att bojkotta Israel.

Foto: Sara Lilltjafs

Solidaritet i Bryssel

I morse var det dags igen, packa väskan och ge sig i väg på en liten resa i solidaritetens tecken. Till Bryssel den här gången.

Sedan min miniturné för en månad sen (senast jag skrev på bloggen noterade jag just) när jag var i Malmö, Västerås och Varberg och pratade i skolor och på seminarier och träffade folk, har jag stannat på kontoret. Årets första nummer av Palestina Nu gick nyligen till tryck och är snart hos PGS medlemmar. Det är väldigt kul att vi bestämde oss för att köra vidare med papperstidningen igen, efter att vi gav upp det ett tag av ekonomiska skäl. Jag älskar att jobba med bilder, och ingenting slår foton i en papperstidning. Numret som kommer ut efter sommaren är ett temanummer, och jag kan avslöja att vi bestämt årets tema. Om än bara ett arbetsnamn, men typ LAND och VATTEN. Otroligt spännande!

Nu är jag alltså i Bryssel, jag kom hit tidigt i morse. På möte med ECCP – en nätverksorganisation (European Coordination of Committees and Associations för Palestine) där PGS är en av medlemmarna sedan många år tillbaka. I vilken grad vi deltar på mötena skiftar, vi åker då och då när det är viktiga saker att diskutera och om vi hittar bra pris på resan.

ECCP består av 52 Palestinaorganisationer från 21 länder (!). Otroligt inspirerande att träffa kollegor och utbyta erfarenheter och idéer. Stötta varandra, alla jobbar ju utifrån väldigt olika förutsättningar. Väldigt intressant att höra kamrater från Tjeckien, Polen, Tyskland, Spanien, Frankrike, UK, Schweiz, Belgien osv.. berätta om sina kampanjer och hur de bemöts av folk i allmänhet, av ländernas regeringar och ockupationsförsvarare.

Tillsammans jobbar vi med att påverka EU. I sammanhangen är vi en liten lobbyorganisation som jobbar med väldigt små resurser. Men med internationell rätt och massor av aktivister har vi ändå lyckats nå fram och faktiskt påverka. Om inte annat med information till parlamentarikerna.

Vi har drivit några gemensamma kampanjer, bland annat No Association With Occupation. Och fler är på gång.

Sedan är vi alla en del av den internationella BDS-rörelsen. Med på mötet är två personer från den palestinska organisationen BNC (bdsmovement.net) så största delen av mötet hittills (det pågår nu bara liten paus) handlar om BDS. Bojkott. Desinvestering och Sanktioner.

Fint med så mycket kraft och solidaritet samlad.

I går, den 17 april var The Palestine Prisoners Day, en dag för internationell solidaritet med palestinska politiska fångar och deras familjer. I dag demonstreras det i Bryssel och vi förbereder oss för att delta.
I går, den 17 april var The Palestine Prisoners Day, en dag för internationell solidaritet med palestinska politiska fångar och deras familjer. I dag demonstreras det i Bryssel och vi förbereder oss för att delta.

Israeli Apartheid Week i Malmö

Har precis avslutat en bra dag och kväll i Malmö med veganpizza och fint häng med människor som jag önskar att jag träffade lite oftare. Jag känner mig glad och väldigt peppad efter kvällens seminarium, även om det var tunga ämnen vi pratade om som stundtals gjorde det svårt att hålla tårarna tillbaka. Att prata om barnens situation på Västbanken och Gaza är bland det svåraste. Jag ser dem liksom framför mig när jag snackar och ibland försvinner jag i väg i tankarna till alla de där mötena och blir frustrerad över att hur mycket jag än försöker, så kommer jag aldrig att kunna återge dem helt rättvist. Jag önskar att de fick berätta sina historier själva. För hela världen.

Det var väldigt fint att vi hade Randa Wahbe från organisationen Addameer i Ramallah med via Skype. Hon höll ett otroligt bra föredrag och lyckades verkligen fånga publiken trots att hon inte var på plats. Det var genom Addameer som jag fick tillfälle att besöka en israelisk militärdomstol i somras. De arbetar med politiska fångar, både politiskt och med informationsarbete liksom med juridisk hjälp till fångarna och deras familjer.

Dagens seminarium Ung under ockupation var det sista i en serie evenemang som Isolera Israel ordnat under Israeli Apartheid Week här i Malmö. Som medarrangörer i kväll stod även PGS lokalgrupper i Lund och Malmö. Israeli Apartheid Week har pågått samtidigt i hela världen för att sätta fokus på ockupation och apartheid, och att lyfta och informera om BDS.

Jag var inbjuden för att berätta om min resa i somras och arbetet med temaskriften Ung under ockupation och då speciellt om palestinska barn i israeliska fängelser. Men också konkret vad vi kan göra här som aktivister.

Både jag och Randa lyfte fram frågan om politiska fångar som något som får alldeles för lite uppmärksamhet när man diskuterar Palestina och ockupationen. Politiska fångar, alla dessa arresteringar och fängslanden, är en viktig kugge i ockupationen, ett sätt att krossa motståndet mot ockupationen.

Sedan ockupationen inleddes 1967 har 800 000 palestinier arresterats och ställts inför rätta i militärdomstol anklagade för att ha brutit mot någon av de i dag 1 600 militärlagar som palestinierna tvingas leva under. Det innebär att så gott som alla familjer har någon som nu sitter, eller har suttit i fängelse.

Vi pratade också om hur Israel systematiskt arresterar barn mellan 12-17, oftast på natten genom att bryta sig in i barnens hus och sätta ögonbindel på dem. Sedan förs de i väg i en militärjeep utan att familjerna får veta vart de hamnar. Under transporten och tiden i arresten utsätts barnen ofta för både fysisk och psykisk tortyr för att få dem att erkänna. Erkänna stenkastning som det handlar om i 80 procent av fallen. I bland har de kastat sten mot en soldat, stridsvagn eller mot muren, ibland inte. Vi pratade om konsekvenserna av att så många barn utsätts för det här, vad det gör med dem som människor.

Vi avslutade seminariet med lite hopp i mörkret och pratade om BDS. Om hur den växande BDS-rörelsen gör skillnad och vår skyldighet att stödja det palestinska BDS-uppropet. Läs gärna PGS uttalande Till BDS försvar som vi skrivit med anledning av all kritik (och alla smutskastningskampanjer) vi  utsatts för senate tiden.

Tack alla som var med och ordnade seminariet och allt runt omkring, bra styrt!

Pratat Palestina på Åland

Det har varit full fart sedan jag kom hem från Libanon. Decembernumret av Palestina Nu var nästan klart när jag åkte, men jag hade lämnat några tomma sidor för artikel om resan och flyktinglägren i Libanon. Jag har många intryck från resan som jag fortfarande bearbetar och fick nog inte ner allt jag ville i den där artikeln. Men nu är den i alla fall skrivs och tidningen inskickad. Nu räknar jag ner till semester i jul som skall firas i Sydafrika.

I tisdagskväll var jag bjuden till Mariehamn av Emmaus Åland för att visa bilder och prata om Palestina. Jag fick åka dit med den klimatsmarta båten Grace och vädret var fantastiskt, så det blev en fin båtresa. Och jättekul att komma till Åland, det var längesedan jag var där.

Palestinakvällen ägde rum på Stadsbiblioteket och förutom att jag höll mitt föredrag och visade bilder, så presenterade Emmaus sin verksamhet och aktivistgruppen Emmaus 2.0 berättade om sitt arbete som bland annat handlade om Palestina. Det kom många och lyssnade och det blev bra diskussioner. Efteråt var vi ett gäng som gick ut och åt och fortsatte prata Palestina.

Fick väldigt mycket energi av den här resan, att träffa så fina och engagerade människor.

Hemresan var motsatsen till ditresan när det gällde vädret, med blåst och regn. Sammanfattar till två väldigt bra dagar. Mycket trevligt sätt att resa på, lite omväxling från alla tågresor. 

PGS