Från Hebron till Stockholm

Utanför Palestinas ambassad i Stockholm
Utanför Palestinas ambassad i Stockholm

I fredags åkte Izzat och Anas vidare på sin Sverigeturné och det var vemodigt att säga hejdå efter en intensiv och väldigt bra vecka i Stockholm (och Sundsvall). Jag var med dem runt när de träffade ungdomsorganisationer, deltog i utbildningsdagar för lärare, mötte tjänstemän på utrikesdepartementet och inte minst höll en öppen föreläsning på ABF.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse för situationen i Palestina, trots att rapporteringen i media under perioder den senaste tiden varit obefintlig. Och det är inte bara intresset som är stort, utan även stödet. Överallt där de pratat, har de känt stöd och träffat människor som på ett eller annat sätt vill engagera sig för Palestina.

img_4090

Efter möten och föreläsningar sa folk att de genom Izzat och Anas berättelser fått en fördjupad förståelse för vad de illegala israeliska bosättningarna verkligen innebär. De har fått en bild av hur det är att växa upp under ockupation och alltid frukta våld från bosättare och soldater, att inte kunna röra sig i sin egen stad utan att behöva passera vägspärrar där de riskerar att bli arresterade. Izzat visade sitt ID-kort där det står ett nummer. Fyra siffror. För att komma till Izzats hus måste man ha ett nummer, det har den israeliska armén bestämt. Soldaterna har sedan en lista där de kollar av om personen har rätt att passera. Anas till exempel, har inget nummer och kan alltså inte hälsa på hos Izzat och hans familj. Ett av många exempel på apartheid i Al Khalil/Hebron.

Deras berättelser är hemska och det är svårt att ta in allt. Även för mig som besökt Hebron många gånger. Men de inger också hopp att höra om Youth Against Settlement och deras viktiga arbete. De är väldigt kreativa i sitt motstånd mot ockupationen. En viktig sak de gör är att utbilda unga i dokumentation, som foto och film. För när palestinier i Hebron blir arresterade, anses de skyldiga tills motsatsen bevisats. Genom filmer har de faktiskt vid flera tillfällen kunnat få folk släppta. De dokumenterar allt, som Izzat säger.

Volontärerna i YAS hjälper också familjer som bor i kläm mellan bosättningarna, eftersom arbetare ibland inte vågar ta sig dit, de fixar el och annat praktiskt som gör att folk kan stanna kvar.

Nu är de i Göteborg där de har väldigt många intressanta möten inplanerade. Ser fram emot rapporterna därifrån.

anna-izzat-anas

 

Nu är de här! Besök från Hebron.

Den palestinska organisationen Youth Against Settlements (YAS) har nu tillsammans med solidaritetsorganisationer över hela världen dragit igång kampanjen Open Shuhada Street. Flera volontärer har gett sig ut på resor för att besöka aktivister i olika länder och där berätta om situationen i Palestina och om kampanjen. I Sverige landade i onsdags Anas Amro och Izzat Karake på Arlanda. De kommer att besöka Stockholm, Sundsvall, Uppsala, Örebro, Göteborg, Malmö och Lund och där möta aktivister, politiker och intresserade på möten och öppna föreläsningar.

anas-och-issat-med-skyltAnas och Izzat lämnar Palestina. Foto: Youth Against Settlements

Det är lång väg för palestinier som skall resa till Europa, då de inte är tillåtna att flyga från Ben Gurionflygplatsen i Israel, så som de flesta av oss gör när vi besöker Palestina. Utan de måste lämna Västbanken via Allenby-bron och åka via Jordanien. Men gränskontrollen där sköts även den av Israel, så det kan ta många timmar att ta sig igenom.

Från Jordanien flög Anas och Izzat från Queen Alia-flygplatsen med mellanlandning i Kiev.  Så de var trötta men glada när vi möttes på Arlanda och åkte till PGS kontor för att vila. Vi tog det lugnt hela dagen, gick och åt på Folkets Kebab och gjorde ett besök i moskén vid Björns trädgård. Sedan var det att ladda för ett ganska tufft program som väntar.

anas-och-izzat-pa-folkets
Folkets Kebab i Stockholm

I går morse åkte de till Sundsvall där kampanjen och deras föreläsarturné började på allvar. Först var det besök på Hebergska gymnasiet och senare på kvällen en öppen föreläsning på Unga Magasinet. Allt har gått jättebra! Deras presentation och berättelser är väldigt intressanta och gripande. Situationen i Al Khalil/Hebron är fruktansvärd på så många sätt, med soldater, bosättare, ockupation och apartheid. Samtidigt är det väldigt inspirerande att höra hur Youth Against Settlements genom ickevåldsaktioner av olika slag gör motstånd mot ockupation och apartheid.

Det känns verkligen fantastiskt roligt och viktigt att ha dem här.

På torsdag nästa vecka den 16/2 kommer de till ABF-huset i Stockholm klockan 18.00 – har du möjlighet, ta chansen att träffa dem! 

Se alla deras öppna möten på PGS hemsida.

Open Shuhada Street – Kampanj!

soldater-i-gamla-stanSoldater skyddar bosättare under en promenad genom Gamla Stan Foto: Anna Wester

Hebron/Al Khalil var en gång en levande stad där affärerna blomstrade och dit palestinier från andra städer tog sig för att handla och uppleva pulsen. I dag är gatorna i det som en gång var stadens hjärta öde, de har helt tagit över av bosättare.

Shuhada Street var en av de gator som före 1994 var full av liv och som nu är helt stängd för palestinier. Affärerna är stängda och de allra flesta palestinier har tvingats lämna sina hem. Palestinier som bor i området måste ibland klättra över tak för att nå sina hus och varje dag trakasseras de och riskerar att utsättas för våld av israeliska soldater och bosättare. Överallt syns hatiskt klotter riktat mot palestinier, så som ”gas the arabs” sprejat på väggar till det som tidigare var palestinska affärer.

soldater-odegataFoto: Anna Wester

Hebron är enda stället i Palestina där bosättare har tagit över stadskärnan och det är också de mest militanta och våldsamma bosättarna som slagit sig ner där. De är väldigt aktiva i kampanjer mot palestinierna för att ta över det som de anser vara deras. 600 bosättare skyddas av över 2000 soldater. Ibland utökas styrkan med soldater och under perioder utsätts invånarna i Hebron för nattliga räder i sina hem och även civila organisationer får besök. En av dem, Youth Against Settlements (YAS).

YAS bildades 2007 med syftet att skydda palestinier från bosättarvåld och att göra motstånd mot ockupationen genom utbildning och ickevåldsaktioner. I februari startar de kampanjen Open Shuhada Street, i Palestina men också i många andra länder. Däribland Sverige.

open-shuhada-streetFoto: Youth Against Settlements

Den 9 februari börjar Anas Amro och Issat Karake från Youth Against Settlements i Al Khalil/Hebron en föreläsningsturné i Sverige. Första framträdandet blir på Unga Magasinet i Sundsvall. Sedan besöker de Stockholm, Uppsala, Örebro, Göteborg, Malmö och Lund. Aktivister i de olika städerna har ordnat med skolbesök, möten med andra organisationer och politiker och öppna möten. Vi är väldigt glada att de kommer hit och jag ser verkligen fram emot detta. Att lyssna till hur det är att leva bland militanta bosättare och soldater i Hebron, är ett bra sätt att lära sig om Israels ockupation av Palestina. Den som är intresserad av Internationell bör försöka komma på något av deras möten, för i Hebron är folkrättsbrotten många och pågår varje dag. Och det är ett bra tillfälle att lära mer om bosättarna och de problem och faror som bosättarna utsätter det palestinska folket för.

PGS hemsida kan du se var alla öppna möten äger rum.
Följ Youth Against Settlements på Facebook

Styrelsemöteslördag

Jag är så otroligt stolt och tacksam över att vara en del av PGS styrelse nu. Så himla bra gäng! Vi är en ganska liten styrelse, åtta personer, men alla är väldigt aktiva och vi har fått in bra rutiner för samarbete. Då har ju det sina fördelar med en mindre styrelse. I lördags sammanträdde vi hela dagen. Jag var ganska stressad innan, för dagordningen var mastig och vi ville verkligen avsätta tid att diskutera den politiska situationen – den punkten som tyvärr ofta bortprioriteras när vi måste besluta och diskutera om viktiga aktiviteter. Men det gick bra, vi hann med allt vi tänkt. Och jag känner mig verkligen laddad inför 2017. Året har rivstartat inom Palestinarörelsen.

PGS har ju förutom styrelsen, ett biståndsutskott (BU) som ansvarar för Palestinainsamlingen och stödet till våra samarbetspartners och projekt i Palestina och Libanon. Styrelsen har alltid en representant i BU och vi försöker även ha gemensamma möten ibland eller bjuda in någon därifrån till våra möten. I går kom David Henley och Henrik Pelling som är ansvariga för PGS stöd och samarbete med Gaza Community Mental Health Programme (GCMHP), ett samarbete som började redan 1988. I dag handlar det främst om ett autismprojekt som är väldigt viktigt och uppskattat. David är barnneurolog och Henke barnpsykiatriker, tillsammans med logopeden Lena Nilsson och Josefin Malmberg reser de till Gaza för att utbilda nätverken kring de autistiska barnen i Gaza.

Sedan handlade mötet mycket om att slå fast aktiviteter under året efter att vi fått besked om vilka bidrag vi blivit beviljade till verksamheten. Vi kan konstatera att vi kommer att kunna ordna ett sommarläger för unga tillsammans med Studieförbundet Ibn Rushd även i år, och vi är otroligt glada för det. Sen är det Youth Against Settlements-turnén som närmar sig med stormsteg och där PGS lokalgrupper tillsammans med andra Palestinaaktivister gjort ett fantastiskt program med föreläsningar och filmkvällar i sju städer. Kolla de öppna mötena här.

Vi har även fått bidrag till att producera en ny temaskrift i år! Efter att över 400 skolor har beställt de två senaste skrifterna för att använda i undervisning, så känns det väldigt viktigt att fortsätta med det. Informationen om Palestina är nästan obefintlig i skolornas studiematerial.

Ja – detta och mycket mer är på gång. Håll utkik på PGS hemsida och facebook för att inte missa något.

Den politiska diskussionen handlade en del om hur vi kan stärka kraven på förbud av handel med bosättarvaror med hänvisning till den senaste FN-resolutionen som tar avstånd från Israels illegala bosättningar och återigen slår fast att alla bosättningar är illegala. Vi diskuterade också flera nya lagar som Israel har eller är på väg att stifta i Knesset. En mycket oroväckande utveckling, med lagar som syftar till att försvåra för solidaritetsrörelsen med Palestina. Vi är också väldigt oroade över den lag som ska göra det lättare för privatpersoner i Israel att stjäla palestinsk mark.

Naturligtvis pratade vi också om den amerikanska presidentens hot att flytta USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Vi har fått önskemål om att förklara ordentligt och pedagogiskt varför detta skulle vara en stor katastrof och på vilket sätt det bryter mot internationell rätt. Vi kommer att skriva om det redan nästa vecka.

Förutom mötena med aktivisterna från Hebron, drar vi den 12 februari igång en studiecirkel i Stockholm. Se mer info här  Och har du inte skrivit under uppropet Stöd palestiniernas frihetskamp – köp inte ockupationen hittar du det här.

Delar av BDS-rörelsen samlades i EU-parlamentet

I slutet av förra året antog FNs säkerhetsråd en resolution som kraftigt tar avstånd från de israeliska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark. Resolutionen bekräftade det som redan slagits fast i internationell rätt; att de är illegala. Israeliska regeringen svarade genom att direkt proklamera att utbyggnaden av bosättningar skall fortsätta. Detta besked var föga överraskande, sett till Israels långa tradition av att bryta mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. Tyvärr ställs staten Israel aldrig ansvariga för dessa brott. Istället belönas den genom förmånliga samarbeten, bland annat inom EU. Det är grunden för BDS-arbetet (Bojkott, desinvesteringar och sanktioner); att ställa Israel till svars för brott mot internationell rätt och BDS-rörelsen tycks vara det enda som på allvar hotar ockupationen nu. Israel har kallat BDS ”ett strategiskt hot” och lägger ner enorma resurser på att försöka tysta BDS-rörelsen.

Mot bakgrund av detta arrangerade Europeiska Förenade Vänstern/Nordisk Grön Vänster i går mötet Boycott, Divestment and Sanctions – Fighting back against the targeting and criminalization, med aktivister och politiker från flera länder. Mötet modererades av Malin Björk (V).

I fokus på mötet stod det palestinska BDS-uppropet som med ett brett och stort stöd i det palestinska civilsamhället ber oss att stödja palestiniernas frihetskamp genom BDS.

PGS var inbjudna av Vänsterpartiet för att prata om vårt arbete. Jag berättade att PGS ser BDS som en prioriterad metod i kampen mot ockupationen, hur vi nått framgång när vi jobbat tillsammans med andra organisationer på flera nivåer och jag pratade om PGS aktiva lokalgrupper som regelbundet är ute på gator och torg för att få affärerna att inte sälja israeliska varor. Jag berättade också om vårt svenska BDS-upprop: Köp inte ockupationen!

Omar Barghouti från den palestinska BDS-rörelsen var med via Skype och pratade om Israels försök att stoppa BDS, i Palestina, i Israel och i resten av världen. Genom lagstiftning och påverkan riktad till olika länders regeringar för att få dem att förbjuda BDS. Han lyfte EU och Sverige som positiva exempel, då de tydligt förklarat rätten för det civila samhället att arbeta för bojkott av Israel. Barghouti sa att det nu är viktigt att koppla BDS-rörelsen till andra rättvisefrågor, andra kamper! Han presenterade också tre saker som rörelsen kommer att fokusera på i år; att jobba för ett vapenembargo mot Israel, att frysa det förmånliga handelsavtalet mellan EU och Israel med hänvisning till avtalets artikel om krav på Israel att följa mänskliga rättigheter, samt att förbjuda handel med bosättarprodukter.

img_3992
Omar Barghouthi via Skype

Diskussionerna var stärkande och inspirerande. Vi verkar alla i olika sammanhang och under olika omständigheter, men det är tillsammans vi kan påverka. Inte bara genom samarbeten, utan genom att stötta varandra. Alla var överens om att rörelsen måste fortsätta växa, att vi har ett jobb att göra för att sprida BDS-uppropet och övertyga fler organisationer att stödja palestiniernas vädjan. Att Israel lägger stora resurser på att tysta den internationella solidaritetsrörelsen betyder att vi gör skillnad i vår kamp mot ockupation och apartheid.

Samtidigt som vårt möte pågick en anti-BDS-konferens med deltagare från 28 länder, anordnad av bland andra kristdemokraten Lars Adaktusson. Israels tidigare utrikesminister Tzipi Livni var inbjuden talare, men ställde in i sista sekund eftersom hon utreds för krigsbrott och riskerade att tas in på förhör/arresteras när hon landade i Belgien.

I slutet av vårt möte fick vi besök av seminariedeltagare från anti-BDS-mötet. Sex-sju personer stormade in i lokalen och började filma oss. De betedde sig aggressivt och provocerande, speciellt mot palestinierna som var närvarande. Uppenbarligen ville de ha bråk. I dag har deras filmer spridits i israeliska medier tillsammans med en rad lögner om vårt möte, de påstår bland annat att det var de som blev ”attackerade av BDS-aktivister i EU-parlamentet”.

Tyvärr är nog det här något vi måste vänja oss vid, att Israel och dess försvarare försöker svartmåla vår rörelse för att stoppa BDS. Vi kan meddela att de inte kommer att lyckas. BDS-rörelsen fortsätter att växa och vi ger inte upp förrän palestinierna har fått sin frihet.

Tack till arrangörerna för ett inspirerande möte. För ett fritt Palestina – Bojkotta Israel.

poster-bds-1-kopia

Jag åker till Libanon

Handala
En bild jag tog senast, på en vägg i ett av de palestinska flyktinglägren i Libanon. Handala, den palestinska flyktingpojken som vänder ryggen åt ockupationen och väntar på att få återvända.

I morgon åker jag till Libanon med de som ansvarar för Palestinagruppernas engagemang där. Det är med blandade känslor, men mest är jag förväntansfull, glad och tacksam över möjligheten. Som förra gången när jag var där för ungefär ett år sedan, ska jag besöka PGS samarbetspartners i olika palestinska flyktingläger.

Jag ska också börja arbetet med årets temaskrift som skall ha de palestinska flyktingarna, i och utanför Palestina, i fokus

Vi ska berätta om Nakba, den stora katastrofen 1948 när över 750 000 palestinier tvingades fly sina hem och 500 palestinska byar jämnades med marken av israeliska terrorgrupper. Om människor som lever som flyktingar på Västbanken och Gaza, om de som vuxit upp i flyktingläger i Libanon och väntat hela sina liv på att få återvända. Om flyktingar som tvingats på flykt igen, först från Palestina till Syrien och nu till Libanon. Den ska handla om rätten att återvända som omvärlden slagit fast i en FN-resolution men knappast talar om.

Det är jag och Catrin Ormestad som skriver i år också (sen är vi ju många fler som gör jobbet  för att få ihop tidningen), och utgångspunkten är densamma som alltid – att ge fakta, historia, analyser och berätta om vardagen – genom möten med människor, reportage och intervjuer. Det mesta gör vi sen i sommar, men jag börjar alltså redan nu under resan till Libanon.

Det känns också fint att åka till Libanon just i år, samtidigt som PGS fyller 40 år.

En stor och viktig del i Palestinagruppernas historia finns i engagemanget i Libanon under 70- och 80-talet när svenska volontärer åkte till det palestinska flyktinglägret Rashediye och arbetade som sjukvårdspersonal. De kom sedan hem och berättade om vad de sett och upplevt. Det blev början på PGS sätt att arbeta, med biståndsprojekt och informations- opinions och påverkansarbete länkade till varandra. Engagemanget i de palestinska flyktinglägren i Libanon har fortsatt sedan dess och i dag stödjer vi flera projekt där.

Sen känns det bra att få kanalisera en del av all frustration som jag och många med mig känner i dag över situationen med så många människor på flykt. Människor som möts av stängda gränser och fördomar. Jag ska göra mitt bästa för att förvalta de historier människor delar med mig, och se till att de hörs i debatten. Om Palestina och om flyktingar i allmänhet.

Vi får se hur det blir med rapporter under resan, vi kommer ju att åka runt en hel del. Men tanken nu är att den som vill ska kunna följa här på bloggen.

———

Libanon som är lika stort som Skåne och har 4,5 miljoner invånare, har tagit emot 1,1 miljoner flyktingar från Syrien. 450 000 personer är registrerade som palestinska flyktingar från Palestina och bor i något av de 12 palestinska flyktinglägren. 42 000 palestinier har också kommit från Syrien.

Palestinagrupperna fyller 40 år

Nu är årets första Palestina Nu skickad till tryck. Det känns alltid så himla skönt när sista korret är gjort, även om jag varje gång önskade att vi hade mer resurser för att göra den där tidningen. Men tack vare att folk skriver, layoutar och bidrar med bilder helt ideellt, så får vi i hop en fantastiskt medlemstidning till väldigt billig kostnad. Vet att en del undrar om skillnaden på de ordinarie numrena och temaskrifterna som vi ger ut en gång om året, nu senast ”Här skall vi stanna. Kampen om land, vatten och frihet i Palestina. De är lite mer påkostade då de fungerar som utbildningsmaterial och skickas bland annat till alla gymnasieskolor i Sverige. De ordinarienumren görs som sagt med små resurser har har mer formen av en medlemstidning, med fokus på PGS och solidaritetsarbetet i Sverige, våra samarbetspartners i Palestina och Libanon blandat med berättelser och politiska analyser.

I Palestina Nu nummer 1 fokuserar vi på att PGS fyller 40 år. Det har varit så fantastiskt roligt att göra det, att läsa texter, gräva i arkiv och fotoalbum och intervjua aktivister som varit med hela vägen från bildandet 1976 fram till nu. Det blir en tillbakablick men vi ser också framåt så klart. Solidaritet, kamp och motstånd skulle det kunna sammanfattas.

Jag är så himla stolt över att vara en del av Palestinagrupperna som under 40 år genom solidaritet och i handling visat stöd till palestiniernas frihetskamp. Det sorgliga är att så lite har skett, att situationen för palestinierna är värre än någonsin och att en rättvis fred känns långt bort. Hoppet är BDS. Den växande bojkottrörelsen som når framgångar varje dag. Där vi är en viktig de. Det vi gör här blir betydelsefullt för att vi är många över hela världen som gör det tillsammans.

Vi planerar att uppmärksamma PGS 40 år även på hemsida och i sociala medier under hela året. Det finns så mycket att berätta och jag vill gärna vara med och göra det.

Omslag PalNu

Här ska vi stanna

I dag pustar jag ut. Lite i alla fall. För i går skickade Eva som layoutar temaskriften den första pdfen där vi har alla texter och bilder på plats. Det känns som ett stort ögonblick, härligt men också lite läskigt. Det är ju omöjligt att få med allt en vill på 32 sidor, så tankarna snurrar om det är rätt prioriteringar. Och nu ska andra läsa texterna för första gången, det är nervöst. Men väldigt roligt.

Berättelserna och fotona från resan till Palestina i somras håller på att bli en tidning och snart skall vi äntligen få dela med oss av de historier människor i Gaza och på Västbanken delat med oss. Berättat för att få flera att förstå och framför allt, för att få fler att engagera sig i kampen  mot ockupationen.

I Gaza träffade jag och Catrin Ormestad, som skrivit hälften av artiklarna i tidningen, människor som förlorade allt under kriget förra sommaren, men som ändå kämpar på. Föräldrar som gör allt för att deras barn skall få ett så bra liv som det är möjligt att få i ett stort utomhusfängelse där alla, även psykologer och läkare har trauman i olika grad. Vi träffade fiskare och jordbrukare som ständigt är i skottlinjen och vi hade möte med UNRWA, FNs organ för palestinska flyktingar.

På Västbanken spenderade jag en hel del tid i Jordandalen, med aktivister och jordbrukare och försöker berätta om deras problem och om deras kamp och motstånd. Situationen i Jordandalen är katastrofal, Israel har kontroll över den mesta marken och ALLT vatten.

Catrin har intervjuad beduiner i Negev/Naqab som hela tiden fördrivs eller hotas bort från sina marker av den israeliska staten och hon har gjort ett reportage om Jerusalem; Sten för sten. Hus för hus – Israel tar över Jerusalem.

Fördrivningen av palestinier från sina marker har pågått sedan 1948 och pågår fortfarande. Israel fortsätter att bygga bosättningar, murar och militärområden, skogar, vägspärrar och motorvägar på stulen palestinsk mark. Bönder på Västbanken kämpar för att nå sina olivodlingar, för att ibland finna de tusen år gamla träden nedbrända av israeliska bosättare eller soldater.

Kampen om marken och vattnet är central i Palestina-Israelkonflikten och går hand i hand med motståndet mot ockupation och apartheid.

Här skall vi stanna. Kampen om land, vatten och frihet i Palestina är titeln på årets temaskrift. Den kommer att vara klar i slutet av augusti.

Solidaritet i Bryssel

I morse var det dags igen, packa väskan och ge sig i väg på en liten resa i solidaritetens tecken. Till Bryssel den här gången.

Sedan min miniturné för en månad sen (senast jag skrev på bloggen noterade jag just) när jag var i Malmö, Västerås och Varberg och pratade i skolor och på seminarier och träffade folk, har jag stannat på kontoret. Årets första nummer av Palestina Nu gick nyligen till tryck och är snart hos PGS medlemmar. Det är väldigt kul att vi bestämde oss för att köra vidare med papperstidningen igen, efter att vi gav upp det ett tag av ekonomiska skäl. Jag älskar att jobba med bilder, och ingenting slår foton i en papperstidning. Numret som kommer ut efter sommaren är ett temanummer, och jag kan avslöja att vi bestämt årets tema. Om än bara ett arbetsnamn, men typ LAND och VATTEN. Otroligt spännande!

Nu är jag alltså i Bryssel, jag kom hit tidigt i morse. På möte med ECCP – en nätverksorganisation (European Coordination of Committees and Associations för Palestine) där PGS är en av medlemmarna sedan många år tillbaka. I vilken grad vi deltar på mötena skiftar, vi åker då och då när det är viktiga saker att diskutera och om vi hittar bra pris på resan.

ECCP består av 52 Palestinaorganisationer från 21 länder (!). Otroligt inspirerande att träffa kollegor och utbyta erfarenheter och idéer. Stötta varandra, alla jobbar ju utifrån väldigt olika förutsättningar. Väldigt intressant att höra kamrater från Tjeckien, Polen, Tyskland, Spanien, Frankrike, UK, Schweiz, Belgien osv.. berätta om sina kampanjer och hur de bemöts av folk i allmänhet, av ländernas regeringar och ockupationsförsvarare.

Tillsammans jobbar vi med att påverka EU. I sammanhangen är vi en liten lobbyorganisation som jobbar med väldigt små resurser. Men med internationell rätt och massor av aktivister har vi ändå lyckats nå fram och faktiskt påverka. Om inte annat med information till parlamentarikerna.

Vi har drivit några gemensamma kampanjer, bland annat No Association With Occupation. Och fler är på gång.

Sedan är vi alla en del av den internationella BDS-rörelsen. Med på mötet är två personer från den palestinska organisationen BNC (bdsmovement.net) så största delen av mötet hittills (det pågår nu bara liten paus) handlar om BDS. Bojkott. Desinvestering och Sanktioner.

Fint med så mycket kraft och solidaritet samlad.

I går, den 17 april var The Palestine Prisoners Day, en dag för internationell solidaritet med palestinska politiska fångar och deras familjer. I dag demonstreras det i Bryssel och vi förbereder oss för att delta.
I går, den 17 april var The Palestine Prisoners Day, en dag för internationell solidaritet med palestinska politiska fångar och deras familjer. I dag demonstreras det i Bryssel och vi förbereder oss för att delta.

Framme

Klockan är kvart i tio på kvällen här (en timme före Sverige) och jag kan knappt hålla ögonen öppna. Det blev en lång dag från att jag lämnade Årsta 4.10 tills nu. Jag flög först till Paris där jag hade en timme på mig att byta till planet mot Beirut och möta Charlotte. Vårt plan var tio minuter försenat och det visades sig vara jättelångt till terminalen varifrån nästa flyg gick. Jag fick ta en buss och stressnivån var sanslöst hög när Charlotte ringer och säger att de väntar tio minuter till innan de stänger. Vi konstaterar att jag inte kommer att hinna. Men jag gav ändå inte upp. Bussen åkte i snigelfart, när jag kom av inser jag att Gaten ligger längst bort och jag springer med krafter jag inte visste att jag hade samtidigt som jag ringer och de lovar vänta lite till. Jag höll på att ramla i hop innan jag klev på det där planet. Men jag hann. Jo, hade väl säkert gått att ordna ett senare flyg men det hade varit krångligt och Charlotte och jag behövde prata.

Men min resväska hann däremot inte med och ännu finns inget besked var den befinner sig. Så det blev att shoppa det mest nödvändiga som tandborste, deo och ja sådant som inte kan vänta. All teknik hade jag i handbagaget + mediciner. Så det är lugnt.

Det blev en promenad i Beirut och käk på en mysig restaurang, falafel för mig.

Det känns så fint att vara här. Precis som i Palestina så får man ha flera alternativa program. Vi skulle åkt till ett ställe i morgon, men Charlotte fick precis ett SMS att vi inte bör komma dit i morgon på grund av något. Så nu får vi pussla om. Men planen är att besöka något av PGS projekt i ett av de palestinska flyktinglägren i morgon. Inshallah.

Tillgång till internet blir framför allt på kvällar och tidig morgon.

Godnatt.