Från Hebron till Stockholm

Utanför Palestinas ambassad i Stockholm
Utanför Palestinas ambassad i Stockholm

I fredags åkte Izzat och Anas vidare på sin Sverigeturné och det var vemodigt att säga hejdå efter en intensiv och väldigt bra vecka i Stockholm (och Sundsvall). Jag var med dem runt när de träffade ungdomsorganisationer, deltog i utbildningsdagar för lärare, mötte tjänstemän på utrikesdepartementet och inte minst höll en öppen föreläsning på ABF.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse för situationen i Palestina, trots att rapporteringen i media under perioder den senaste tiden varit obefintlig. Och det är inte bara intresset som är stort, utan även stödet. Överallt där de pratat, har de känt stöd och träffat människor som på ett eller annat sätt vill engagera sig för Palestina.

img_4090

Efter möten och föreläsningar sa folk att de genom Izzat och Anas berättelser fått en fördjupad förståelse för vad de illegala israeliska bosättningarna verkligen innebär. De har fått en bild av hur det är att växa upp under ockupation och alltid frukta våld från bosättare och soldater, att inte kunna röra sig i sin egen stad utan att behöva passera vägspärrar där de riskerar att bli arresterade. Izzat visade sitt ID-kort där det står ett nummer. Fyra siffror. För att komma till Izzats hus måste man ha ett nummer, det har den israeliska armén bestämt. Soldaterna har sedan en lista där de kollar av om personen har rätt att passera. Anas till exempel, har inget nummer och kan alltså inte hälsa på hos Izzat och hans familj. Ett av många exempel på apartheid i Al Khalil/Hebron.

Deras berättelser är hemska och det är svårt att ta in allt. Även för mig som besökt Hebron många gånger. Men de inger också hopp att höra om Youth Against Settlement och deras viktiga arbete. De är väldigt kreativa i sitt motstånd mot ockupationen. En viktig sak de gör är att utbilda unga i dokumentation, som foto och film. För när palestinier i Hebron blir arresterade, anses de skyldiga tills motsatsen bevisats. Genom filmer har de faktiskt vid flera tillfällen kunnat få folk släppta. De dokumenterar allt, som Izzat säger.

Volontärerna i YAS hjälper också familjer som bor i kläm mellan bosättningarna, eftersom arbetare ibland inte vågar ta sig dit, de fixar el och annat praktiskt som gör att folk kan stanna kvar.

Nu är de i Göteborg där de har väldigt många intressanta möten inplanerade. Ser fram emot rapporterna därifrån.

anna-izzat-anas

 

Ny israelisk lag tillåter landstöld

Israel har återigen visat att de inte bryr sig det minsta om internationella lagar eller andra överenskommelser. Att de fullkomligt struntar i kritik från omvärlden. Denna gång har de markerat kraftfullt. Knesset (Israels parlament) har stiftat en lag som gör det möjligt att stjäla privatägd palestinsk mark. Retroaktivt – genom att göra utposter lagliga. (Utposter är små bosättningar som tidigare varit illegala enligt israelisk lag).

Frågan är när omvärlden ska svara lika kraftfullt för att försvara sina ståndpunkter och ställa Israel till svars för sina återkommande brott. PGS fortsätter tillsammans med solidaritetsorganisationer över hela världen att arbeta för sanktioner. 

På PGS-bloggen skrev Kerstin Dahlberg igår om PGS reaktioner på den nya lagen:
Israel har antagit en ”stöldlag”

I den israeliska dagstidningen Haaretz reder de ut vad lagen innebär, även om en del oklarheter föreligger enligt experter av olika slag: Explained: Israel’s New Palestinian Land-grab Law and Why It Matters

Sveriges regering har i ett uttalande fördömt den nya lagen: Statement regarding Israeli decision to confiscate privately owned Palestinian land

Volvos bussar i illegala bosättningar

Häromdagen avslöjades att Volvos bepansrade bussar används som persontransporter i illegala bosättningar på Västbanken. Väldigt illa, men tyvärr inte förvånande. Det är inte första gången Volvo uppmärksammas för att deras maskiner används i strid med internationella lagar. PGS har genom åren tillsammans med aktivister och andra organisationer visat hur Volvos grävmaskiner varit med och rivit palestinska hem i strid med Genèvekonventionen. Vi har skrev då brev till Volvos VD och hänvisade till deras eget prat om samhällsansvar och påstående om att de skulle arbeta mot diskriminering. De svarade då att det var beklagligt, men att Volvo inte har sålt maskinerna i det syftet. Svaren från Volvos VD nu kring bussarna var lika undflyende från ansvar.

Och nu kan vi väl slå fast att Volvo VET att de bepansrade bussarna används i bosättningarna som är olagliga och hoppas att de då agerar efter det.

PGS skrev i dag tillsammans med Emmaus Björkå en debattartikel i Dagens ETC om detta: Stöd inte Israels ockupation, Volvo!

Läs också tidigare inlägg: Bara sanktioner kan stoppa Israels bosättningspolitik

 

Bara sanktioner kan stoppa Israels bosättningspolitik

Bosättningar på vägen till Hebron utbyggnad.jpg

Borde kanske inte bli förvånad längre, men sitter ändå här helt mållös när jag läser uttalanden från israeliska politiker kring evakueringen av bosättare från den illegala utposten Amona på Västbanken. Kommentarer som att det är ”fruktansvärt att oskyldiga människor med tvång tvingas lämna sina hem ”blir så galet ironiska att en häpnar. Samma politiker som nu gråter över att den olagliga bosättningen utryms efter ett beslut i Högsta domstolen, ligger bakom systematiska rivningar av palestinska hem, bombningar av civilbefolkningen i Gaza, stölder av mark, våld, död, förtryck – ockupation.

Varför utrymmer de då den här bosättningen/utposten? Enligt internationell rätt är alla bosättningar på ockuperad palestinsk mark olagliga. Enligt Israelisk lag är endast de små så kallade utposterna illegala. En utpost kan komma till genom att ett grupp israeler beger sig till en plats på Västbanken och där sätter upp en Israelisk flagga, slår upp ett tält eller parkerar ett antal husvagnar. Det är så de flesta bosättningarna börjar byggas. Kanske körs de i väg av polis eller militär till en början. Eller om de palestinska markägarna går till Israelisk domstol kan domen bli att utposten skall utrymmas. Men om bosättarna kommer tillbaka vecka efter vecka, bygger ut den lite till måste soldaterna till slut skydda dem och när den blir större, godkänns den till slut av Israeliska regeringen.

I fallet Amona är det en dom från Högsta domstolen i Israel från 2014 som slog fast att utposten skulle utrymmas inom två år.

Amona började byggas 1996 på privat palestinsk mark, i strid med både internationell och israelisk lag. Bosättarna har hindrat palestinierna som äger marken att nå den sedan dess. Genom åren har domstolen krävt att de ska riva olika byggnader i utposten, men aldrig krävt att bosättarna skulle lämna marken och de har fått stöd från många håll att bygga ut den.

I går började domen verkställas. Och fler utposter står på tur.

För att förhindra att utposter måste rivas, har ett lagförslag tagits fram som skall göra det lättare för privatpersoner att stjäla mark som ägs av palestinier. Netanyahu hade hoppats att lagen skulle antagits redan i måndags, men beslutet sköts upp och evakueringen av Amona påbörjades.

Bosättarna i Amona gjorde motstånd mot poliserna hela dagen och flera högt uppsatta politiker har uttalat sitt stöd och medlidande. Utbildningsminister Naftali Bennett kallar bosättarna för hjältar och säger att hela Västbanken nu bör annekteras. I går eftermiddag läser jag i Haaretz att Netanyahu och israeliska regeringen nu tänker bygga en helt ny bosättning till de som evakuerats från Amona. Den första nya bosättningen på 20 år som israeliska regeringen tar initiativet till. Detta utöver de tusentals nya hem som de planerar bygga i befintliga bosättningar.

Bosättning.JPG

Om FN och omvärlden menar allvar med att försöka stoppa de israeliska bosättningarna som de uttalat så många gånger och senast slogs fast i FN-resolutionen som antogs i december – då är det dags att agera. För nu det är bråttom. Israels brott mot FN-resolutioner och internationell rätt måste få konsekvenser i form av sanktioner. Det är det enda som kan stoppa den här utvecklingen nu.

(Foton: Anna Wester)

Bland bosättare och soldater

barn-och-soldater-hebron

Shuhada Street var en gång full av liv. Palestinier från andra städer brukade komma till Hebron, eller Al Khalil som staden heter på arabiska, för att handla eller äta på restaurang. Sedan mitten på 90-talet är Shuhada street avstängd för palestinier, och stora delar av gamla stan liknar en spökstad. Bosättare har tagit över stadskärnan och även stora områden i utkanterna av staden. Många palestinier har tvingats lämna sina hem och sina butiker. Blivit flyktingar i sin egen stad.

De runt 600 israeliska bosättarna i Hebron är de mest militanta och våldsamma och de bedriver aktiva kampanjer mot palestinierna för att ta över det som de anser vara deras och de skyr inga medel. Palestiniernas kamp för att få behålla sina hus och sin mark pågår hela tiden, på gatan och i israeliska domstolar.

img_1721

Det är lördagseftermiddag och en spänd stämning sprider sig bland de palestinska affärsinnehavarna i basaren. Folk skyndar hemåt med sina matkassar för att slippa möta bosättare och soldater som snart skall inta gatorna.

”The Settler tour” som den kommit att kallas av palestinier och internationella observatörer, arrangeras av bosättarna för turister, framför allt från Israel och USA. Ungefär 200 av de 2 000 israeliska soldater som är placerade i Hebron samlas bakom en stor järngrind i bosättningen Beit Romano. Soldaterna kommer ut först, går runt en stund och ställer sedan upp sig i gathörnen och på andra strategiska ställen innan bosättarna kommer ut. De är en tredjedel så många som soldaterna och turen tar inte många minu-ter, men det är en styrkedemonstration.

Närvaron av bosättare och soldater har skapat en farlig miljö, inte bara i Hebron utan över hela Västbanken. Sammanlagt bor det över 700 000 israeliska bosättare på stulen palestinsk mark, inräknat Östra Jerusalem. Alla bosättningar är olagliga enligt internationell rätt, det är inte tillåtet för en ockupationsmakt att flytta sin befolkning till ockuperad mark. Ändå växer de dag för dag och är enligt många experter ett av de största hindren för fred.

På en höjd i utkanten av Hebron bor familjen Jabari i vad som vid första ögonkastet skulle kunna beskrivas som en idyll. På uteplatsen dinglar mogna vindruvor i klasar och det bjuds på kaffe och lemonad. Men familjen Jabaris situation är allt annat än en idyll. Hopklämda mellan två av Hebrons största bosättningar, är det en daglig kamp för att behålla marken de äger. Från den ena bosättningen går en väg rakt igenom Jabaris ägor, den har bosättarna fått tillåtelse att ha kvar. Planen är att koppla ihop bosättningarna med varandra och därmed fördriva familjen Jabari från sin mark. När bosättarna började bygga en synagoga på Jabaris mark blev det dock nej i domstolen. Israeliska armén har två gånger rivit ett påbörjat bygge.

img_1711

Uppifrån familjens tak ser vi hur både soldater och bosättare går fram och tillbaka på vägen, nedanför har de trotsat domstolen och satt upp två tält som de prytt med israeliska flaggor.

Abdul Karim Jabari suckar, säger att han vet att de inte kommer att ge upp. Att det är så de gör, sakta men säkert tar de över marken och då är domstolsbesluten i praktiken inte värda någonting. Men familjen Jabari kommer heller inte ge upp. Från taket filmar de bosättarnas tält för att skicka till advokaten som bevis till kommande rättegångar.

– Det pågår en tyst fördrivning här, säger Abdul Karim. De vill ha bort oss från våra hem och marker, men vi kommer aldrig att lämna.

(Foton: Anna Wester 2016)

I februari kommer två aktivister från organisationen Youth Against Settlements till Sverige. De kommer att berätta om livet under ockupation i Hebron inom kampanjen Open Shuhada Street. Här är alla tillfällen att träffa dem: Träffa aktivister från Al Khalil/Hebron.