Anna Wester

Jag firar halvår med bok! Sex månader har gått sedan jag debuterade med min ljudbok QampusQueen. Fortfarande känns det overkligt när jag går in på Storytel och ser den där i bokhyllorna. Mäktigt också, jag är mycket stolt. Har alltid skrivit berättelser, men utan att tänka att någon annan ska läsa så jag var verkligen nervös när den släpptes. Men det är bara fantastiskt att höra olika människors upplevelser av boken. Är rörd av varje mejl eller meddelande jag får där någon skriver och berättar. Några har gjort djupare analyser om klassperspektiv och strävan efter att passa in i samhället, om jakten på bekräftelse och dåligt självförtroende. Eller om det politiska, samhällets mörka och ljusa krafter. Flera har läst den som en kärlekshistoria. En berättelse om relationer och vänskap.  

För mig föddes karaktärerna först: Amanda, Carl Fredrik, Lo, Jennifer, Anton, Lina och de andra. Ganska länge gick jag runt och tänkte på dem och skrev små avsnitt. När jag lärt känna alla och de väl fått liv tog historien form och nästan skrev sig själv. När den var klar kändes det självklart att ge den vingar. Nu jobbar jag med en uppföljare och har även påbörjat ett helt annat skrivprojekt. Så min semester blir med datorn i knät. Tack alla som lyssnat!

Är början bokens viktigaste kapitel? Kanske. Den måste fånga läsaren och ställa frågor som man vill ha svar på. Flera författare har berättat att de skriver början sist, eller bearbetar det många gånger. Jag har grubblat mycket på slut den senaste tiden, då jag kommit dit i mitt pågående skrivprojekt. Jag har också behövt kraft för att sätta mig ner och skriva det. Tycker det är svårt att knyta i hop alla trådar och låta huvudkaraktären komma ur historien på ett bra sätt. Kanske går det lättare när man skrivit fler böcker. Vad som är ett bra slut finns såklart ingen formel för, men boken måste kännas klar i alla fall. Att läsaren lägger den ifrån sig med en bra känsla i kroppen.

Själv gillar jag lyckliga slut och vill gärna ha svar på hur det går för alla karaktärer. Gjorde en omröstning på min Instastory och frågade om folk tycker om när författare lämnar slutet lite öppet för egen fantasi (och eventuell uppföljare) eller om de som jag vill ha svar på det mesta utan lösa trådar. Det var ganska många som svarade och det blev ungefär 50-50. Så jag siktar på något mittemellan. I QampusQueen får man svar på det mesta, men samtidigt lämnas det öppet för en helt ny historia med andra karaktärer i fokus. Och kanske är det uppgjort för hämnd från olika håll.

Den här gången har historien och karaktärernas utveckling funnits länge i mitt huvud. Jag började skriva på det för över ett år sedan. Har även haft ett hum om slutet. Ändå fastnade jag när det närmade sig. Tid har jag haft mer än någonsin på grund av corona. Och lugn. Men har insett att jag inte behöver lugn för att få den där känslan. Att jag längtar hem till datorn eller måste ta upp mobilen och skriva ner något jag just kommit på. Jag behöver stökiga caféer, en bortabuss på väg att se Bajen eller oändliga tågresor genom Sverige. Eller bara att hänga med folk.

I går träffade jag flera personer som är viktiga för mig. Både över nätet och telefonen men också på min kolonilott som ligger mitt på Södermalm. Kompisar och familj. Lottgrannen hade kalas (ja några stycken som höll avstånd och grillade med hög musik). Och jag blev påmind om hur skönt det är att pyssla i trädgården och dricka kaffe i solen. Fick så mycket energi och kraft av allt.

När jag skulle gå och lägga mig på kvällen, satte jag mig framför datorn istället. Gick upp tidigt i morse också. Och skrev slutet på min bok. Ja, det är en hel del kvar innan råmanuset är klart – men slutet är där och det känns så himla skönt. Så i dag ska jag fira. Nu när jag vet hur det går, känns det även lättare att jobba vidare med de mest dramatiska scenerna som leder fram till slutet.

Det känns nästan overkligt att se min egen bok bland de andra ljudböckerna på Storytel, Nextory och Bookbeat. Att folk nu kan klicka in och träffa Amanda, Anton, Jennifer och de andra karaktärerna som jag har levt så länge med. Möta deras livsöden som har vuxit fram i mina tankar. Har haft så många samtal med  dem i mitt huvud när jag suttit framför datorn. Eller på bussen. Timme ut och timme in.

Som så många andra har jag alltid velat skriva en bok. Berätta en historia. Att skriva har varit min passion hela livet. Dikter och dagbok. Senare artiklar, reportage och akademiska texter. Första manuset skrev jag som väldigt ung och sedan har jag haft en idé i huvudet i många år. Men det var först för fem år sedan som jag bestämde mig för att på allvar lära mig och utveckla mitt skönlitterära skrivande. Omställningen var stor. Från strikt källhantering och underbyggda argument till att hitta på en historia och gestalta karaktärerna. Jag började på författarkurs hos Jorun Moden, först på distans och sedan i grupp. Steg ett och två och sedan i Manusgruppen där alla deltagare skriver på ett projekt. Gestalta, gestalta och åter gestalta var det första jag övade på. Att vara generös med ord och känslor. Jag lärde mig mycket av de andra i gruppen (och det gör jag fortfarande). Det var fantastiskt att lära känna människor med samma mål och drömmar och det gjorde att jag kunde tillåta mig att ta mitt skrivande på allvar. Så det är ett tips till alla med författardrömmar, att skaffa skrivarkompisar, ge och få feedback.

Jag började skriva på manusidén jag haft länge. En dystopisk berättelse med en huvudkaraktär som är väldigt lik mig (Sofia heter hon). Varje skrivpass blev som terapi när jag sökte djupt hos mig själv. Det blev okej. Sådär. Mina kursare pratade om hur deras karaktärer började leva sina egna liv men det hände inte mig. Tills Amanda Olsson helt plötsligt dök upp i mitt huvud och jag började skriva. Det bara flöt på och istället för att känna mig tung efter varje skrivpass, var jag upprymd och hittade min ton och mitt flow. Svårast med hela processen var framför allt två saker. Först och främst självförtroendet. Trots att jag skrivit och delat med mig av mina tankar och åsikter tidigare i bloggar och artiklar, var det här något helt annat. Så därför återkommer jag till skrivkompisarna och att prata med vänner och familj som kan peppa och som kan påminna om varför du skriver. Tappar man lusten är det kört. Nummer två av svårigheter var att hantera en så stor mängd text, att knyta ihop alla trådar. Det är något jag behöver fortsätta jobba med.

Att äntligen få ge utlopp för mitt behov av att skriva har ökat min livskvalitet. Och att jag nu fått ge ut min första roman känns fantastiskt roligt. Varje person som har en bra stund med mina karaktärer och historien gör det värt alla timmar framför datorn.

Den 29 december 2020 släpps min debutroman QampusQueen som ljudbok.

Ur pressmeddelandet från förlaget:
Ny ljudboksspänning från Southside Stories – Anna Wester debuterar med ”QampusQueen”

Southside Stories satsning på spänningslyssning välkomnar författaren Anna Wester som debuterar med ”QampusQueen” – första delen i en serie spänningsromaner som utspelar sig kring Stockholms universitet.

Southside Stories lanserade i november ”Dagbrottet”, första delen i thrillerförfattaren Ingrid Elfbergs nya serie som ges ut direkt för ljudboksmarknaden. Nu kommer nästa spännande tillskott i Southside Stories ljudboksutgivning: ”QampusQueen” av författardebuterande Anna Wester.

”Jag öppnade Annas manus en morgon, började läsa och var fast direkt. Så småningom knackade min hustru mig på axeln och frågade om det var dags för lunch. Turligt nog var jag klar just då, annars hade vi fått svälta! Anna skriver levande, underfundigt, välgestaltat, spännande och alldeles självklart. ’QampusQueen’ är ett av mina mest solklara utgivningsbeslut”, berättar förlagschef Hans-Olov Öberg.

I ”QampusQueen” möter vi Amanda Olsson, vänsterbloggare, debattör och instagramkändis. Men Amanda har också en vardag på universitetet, med vanliga drömmar och utmaningar. När hon träffar överklasskillen Carl Fredrik förändras allt. De är varandras motsatser och Amanda märker att han ljuger om det mesta, ändå släpper hon in honom i sitt liv. Samtidigt rämnar saker runt omkring. Amandas förebild och favoritlärare Bo Lundgren försvinner mystiskt och nätets mörkare sidor fylls av ledtrådar. Hot och hat riktat mot Bo och andra kända vänsterprofiler. Amanda och hennes nya studiekompisar kommer en nazistisk sekt på spåren och registrerar profilen QampusQueen på Flash för att få kontakt. Men vem kan hon egentligen lita på? 

”Jag kommer aldrig glömma glädjen jag kände när Hans-Olov ringde och föreslog att ’QampusQueen’ skulle bli ljudbok. Att få vara med på Southside Stories satsning på ljud känns fantastiskt roligt. Nu ser jag fram emot att få presentera karaktärerna jag levt med så länge för andra”, sammanfattar Anna Wester.

”QampusQueen” av Anna Wester, i inläsning av Amanda Ooms, släpps den 29 december 2020.

Förlagskontakt: cecilia@southsidestories.se

Att skriva har alltid varit en av mina stora passioner i livet. Som ung skrev jag dagbok och dikter. Jag läste mycket poesi och drömde om att bli poet. Skrivandet tog sig sedan andra former genom åren; artiklar i tidskrifter, akademiska uppsatser, politiska analyser och reportage av olika slag. Jag hade länge en blogg där jag fick utlopp för behovet att skriva. Tanken på en skönlitterär bok har alltid funnits i bakhuvudet och jag har faktiskt börjat på ett antal projekt som jag inte klarade att slutföra. För fem år sedan bestämde jag mig för att ta drömmen om att skriva en bok på allvar. Att lära mig skriva skönlitterärt från grunden. Gestaltning, dramaturgi och så vidare.

Jag anmälde mig till Jorun Modéns författarkurs på distans. Efter att jag gått de första stegen började jag i Manusgruppen som innebar fysiska träffar med personer som alla skriver på projekt. För mig var det ett stort steg, dels att ta skrivandet på så stort allvar men också att träffa andra och visa det jag skrev. Jag minns hur jag stod och tvekade in i det sista innan jag tog steget in i lokalen som då låg i Gamla stan. Nu kan jag konstatera att det är något av det bästa jag gjort. Jag har lärt mig så mycket, fått läsa så många fantastiska berättelser och livshistorier som kurskompisar skrivit. Och jag har fått vänner för livet.

I tre år skrev jag på ett projekt som jag kämpade hårt med. Huvudpersonen Sofia i den boken är väldigt lik mig så jag grävde i mina djupaste vrår samtidigt som jag utvecklade skrivandet. Amanda Olsson, huvudkaraktären i QampusQueen dök upp i mitt huvud en dag och hon var så tydlig och klar. Väldigt olik mig på många sätt, men jag kan ändå förstå henne. Flera författare och kurskamrater hade sagt till mig att deras karaktärer fick eget liv under skrivprocessen. Jag började undra om det skulle hända mig. Tills jag började skriva om Amanda och de andra karaktärerna i QampusQueen. För mig är de verkliga och jag kom till den där punkten att de börja leva sina egna liv. Ibland har jag svurit högt över saker de hittat på. Inte tyckt att det varit rimligt, men ändå skrivit vidare.

Det svåraste med att skriva en bok var att knyta ihop alla trådar och hantera så mycket text. För att klara det behövde jag hjälp och jag vill verkligen tacka alla som har testläst, gett feedback och peppat. Vänner, familj, manusgruppskompisar och min mentor och lärare Jorun Moden.

Jag kommer aldrig glömma dagen när Hans Olov Öberg, förlagschef på Southside Stories ringde och berättade att han gillade mitt manus. Att de ville göra en ljudbok. Det var ett av de största ögonblicken i mitt liv. Sedan har det rullat på och jag är så himla glad att jag får jobba med just Southside Stories med så fantastiska och duktiga människor. Och att Amanda Ooms nu läst in boken känns overkligt. Hon gör det verkligen bra.

Jag har börjat skriva på bok nummer två och mitt mål är att hela tiden utveckla mitt skrivande. Nu när Amanda och gänget fått egna vingar.