Från Hebron till Stockholm

Utanför Palestinas ambassad i Stockholm
Utanför Palestinas ambassad i Stockholm

I fredags åkte Izzat och Anas vidare på sin Sverigeturné och det var vemodigt att säga hejdå efter en intensiv och väldigt bra vecka i Stockholm (och Sundsvall). Jag var med dem runt när de träffade ungdomsorganisationer, deltog i utbildningsdagar för lärare, mötte tjänstemän på utrikesdepartementet och inte minst höll en öppen föreläsning på ABF.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse för situationen i Palestina, trots att rapporteringen i media under perioder den senaste tiden varit obefintlig. Och det är inte bara intresset som är stort, utan även stödet. Överallt där de pratat, har de känt stöd och träffat människor som på ett eller annat sätt vill engagera sig för Palestina.

img_4090

Efter möten och föreläsningar sa folk att de genom Izzat och Anas berättelser fått en fördjupad förståelse för vad de illegala israeliska bosättningarna verkligen innebär. De har fått en bild av hur det är att växa upp under ockupation och alltid frukta våld från bosättare och soldater, att inte kunna röra sig i sin egen stad utan att behöva passera vägspärrar där de riskerar att bli arresterade. Izzat visade sitt ID-kort där det står ett nummer. Fyra siffror. För att komma till Izzats hus måste man ha ett nummer, det har den israeliska armén bestämt. Soldaterna har sedan en lista där de kollar av om personen har rätt att passera. Anas till exempel, har inget nummer och kan alltså inte hälsa på hos Izzat och hans familj. Ett av många exempel på apartheid i Al Khalil/Hebron.

Deras berättelser är hemska och det är svårt att ta in allt. Även för mig som besökt Hebron många gånger. Men de inger också hopp att höra om Youth Against Settlement och deras viktiga arbete. De är väldigt kreativa i sitt motstånd mot ockupationen. En viktig sak de gör är att utbilda unga i dokumentation, som foto och film. För när palestinier i Hebron blir arresterade, anses de skyldiga tills motsatsen bevisats. Genom filmer har de faktiskt vid flera tillfällen kunnat få folk släppta. De dokumenterar allt, som Izzat säger.

Volontärerna i YAS hjälper också familjer som bor i kläm mellan bosättningarna, eftersom arbetare ibland inte vågar ta sig dit, de fixar el och annat praktiskt som gör att folk kan stanna kvar.

Nu är de i Göteborg där de har väldigt många intressanta möten inplanerade. Ser fram emot rapporterna därifrån.

anna-izzat-anas

 

Sydafrika då. Israel Nu

Så. Nu sitter jag på tåget från Göteborg på väg hem till Stockholm. Jag har lite svårt att slappna av, då vi är en timme försenade och jag vill väldigt gärna hinna hem till en fotbollsmatch. Än finns det tid, men det gäller att det inte blir ett tekniskt fel till.

Känner mig också trött och ganska sliten, då mässmiljön tar en del på kroppen och man blir trött i hjärnan. Men samtidigt känner jag mig väldigt glad och nöjd över fyra bra dagar i Göteborg. Det var länge sen jag stannade alla dagarna, och det gjorde att jag tillät mig att ta det lite lugnt också. Han med att äta gott och hänga lite med vänner.

Som jag skrev tidigare så upplevde jag det som att Palestinagruppernas monter var väldigt uppskattad, många stannade och pratade men andra bara nickade och gjorde tummen upp. Jag vågar påstå att sommarens händelser i Gaza har fått fler att få upp ögonen för Palestina och ockupationen. Många är väldigt arga.

Vi hade två programpunkter på Internationella Torget. Den ena var i går, på Bildscenen/Lilla Scenen, då visade jag bilder och berättade om min resa i somras och arbetet med tidningen Ung under ockupation. Det var väldigt fint att prata på den scenen, en närhetskänsla till de som lyssnade och det gillar jag. Jag blir själv väldigt berörd när jag pratar om barn och unga och speciellt om mitt besök i militärdomstolen, om hur barn arresteras och misshandlas.

I dag hade vi program på stora scenen. Rubriken var Sydafrika då. Israel nu. Jag och PGS vice ordförande Mina Olsson pratade om omvärldens ansvar, att BDS – bojkott, desinvesteringar och sanktioner är en bra metod i kampen för ett fritt Palestina, precis som det var effektivt i kampen mot apartheid i Sydafika. I efterhand visade det sig att sportbojkotten var väldigt effektfull och det tror jag den skulle vara även när det gäller Israel.

I dag är Israel inte välkomna i asiatiska mästerskap, så istället är de med i Fotbolls EM, Friidrotts EM osv. Samtidigt hindrar Israel palestinier från att bedriva idrott. Palestinierna kan inte ens ha en fungerande fotbollsliga på grund av murar och vägspärrar och inte minst på grund av att Gaza och Västbanken ligger helt åtskilda. Fotbollsarenor har bombats sönder och idrottare arresterats på godtyckliga grunder. Och även dödats.

Om det pratade vi bland annat. Och om att det är dags för sanktioner. EU har olika former av sanktioner mot en rad länder, handelsrestriktioner, vapenembargo, inskränkta diplomatiska förbindelser osv. Mot Israel har ingen sanktionsåtgärd ännu prövats, trots alla brott mot internationell rätt och FN-resolutioner. När det gäller andra länder inför man sanktioner utan att blinka.

BDS är hoppet i mörkret. BDS-rörelsen växer så det knakar över hela världen. Men fortfarande är det många organisationer, partier och enskilda som behöver övertygas om att det är en bra metod. Så det kändes jätte jättebra att få lyfta den frågan där på Internationella Torget.

Vill också här rikta ett tack till de aktivister i PGS lokalgrupper i Varberg, Halmstad, Göteborg och Hässleholm som fixat i ordning montern och hållit den bemannad hela mässan. Ni har gjort ett fantastiskt bra jobb, jag är imponerad. Jag har också stått i montern under stora delar av mässan, och tycker att det är superkul.

Nu ska det i alla fall bli väldigt skönt att komma hem, det känns som att jag varit borta i en evighet. Bajenmatch i kväll och i morgon ska jag stanna hemma, kanske jobba lite, men kommer inte att åka till kontoret. På kvällen ska jag – äntligen – börja läsa arabiska. Något som jag har tänkt på i ungefär 12 år. Nu är det dags och jag är så himla pepp!! Har ju under alla resor ändå lärt mig lite ord här och var, men är oftast för feg för att använda dem om jag inte pressas till det. Nu tänker jag att jag ska bli lite modigare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Solidaritet och engagemang

Stora mässhallen

Jag har ju varit på många Bokmässor här i Göteborg, tror att det är typ den tionde, och allt är ungefär som det brukar. Lite lugnare inledning när lärare, bibliotekarier och studenter är här på torsdagen och halva fredagen. Nu har allmänheten kommit och det är packat med folk. Jag blir yr efter bara en liten stund i vimlet. Men det är mycket spännande som händer. Jag gillar det. De stora förlagen dominerar tillsammans med de stora dagstidningarna. Här är massor av författare och debattörer som berättar och samtalar om intressanta frågor, och signerar böcker. Här finns också flera små förlag, avdelningar för tecknade serier och annat spännande. Men mycket nere i mässhallen är som sagt ren kommers.

På översta våningen ligger då det Internationella Torget där jag håller till med Palestinagrupperna. Där säljer vi framför allt ett budskap om en bättre värld, visar hur man kan engagera sig och debatterar viktiga ämnen. Där är en mötesplats för det civila samhällets organisationer som arbetar med internationella frågor, både stora och små organisationer. Där är en mötesplats som kokar av solidaritet och engagemang. Jag hoppas att alla som besöker bokmässan tar sig dit en sväng.

Tog en sväng med mobilkameran på torget…

Amnesty
Amnesty
Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel
Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel
Rättvis handel
Rättvis handel
Afrikagrupperna
Afrikagrupperna

PGS monter!!
PGS monter!!

 

Vredens dag!!

Kapstaden i går
Kapstaden i går

I fredags tog den 72 timmar långa (korta) vapenvilan slut. Israel gjorde klart att de inte tänker häva blockaden, omvärldens press var uppenbarligen inte starkt nog. Det var tyst i Gaza under dessa timmar, men någon vila för folket var det inte.

Det som nu händer i Gaza är fortfarande svårt att beskriva, denna totala förstörelse. Av allt. Bostadshus, sjukhus, skolor, moskéer, kraftverk.. Hela områden som jämnats med marken. Israel har tagit 40 procent av den lilla Gazaremsan och förklarat det som ”buffertzon”.

Rapport efter rapport släpps nu från olika människorättsorganisationer som fördömer dödandet av civila, framför allt alla barn. Det är det sjukaste, vidrigaste och svåraste att förstå i det här, alla mördade barn. 450 stycken. Och skadade. Bakom de fasansfulla dödstalen på snart 2 000 finns också 10 000 skadade, många för livet.

Det är en stor skam att omvärldens makthavare tolererar detta. För det gör inte folk i allmänhet. I går var det international Gaza Day of Rage. Vredens dag!! En vädjan från organisationer i Gaza att visa soldiaritet och stödja BDS – bojkott, desinvesteringar och sanktioner mot Israel.
Svaret blev enormt. Bilderna från framför allt Kaptstaden i Sydafrika och från London är helt otroliga. Hundratusentals människor är ute på gatorna och demonstrerar. Lika så i många många andra länder. Även i Sverige.

På Medborgarplatsen genomförde aktivister en flashmob för att visualisera flyganfallen mot Gaza för några minuter och framföra krav på att Sverige avbryter alla former av militärt samarbete med Israel.

Här är filmen från det:

Kolla in alla demonstrationer och aktioner på twitter under #GazaDayofRage

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I solidaritet med det palestinska folket – Mitt tal

Det blev en väldigt stark och fin manifestation på Medborgarplatsen i dag. Tack alla. Fantastiskt att så många kom en högsommardag i juli. Det är tillfällen som detta som ger energi att kämpa vidare.

Här är mitt tal – förutom att jag alltid improviserar lite runt det skrivna så klart.

I dag var det svårt att hitta ord. Svårt att sätta ord på känslorna. Men bara det att vi står här, tillsammans, känns jätteviktigt. Att tillsammans få visa vår avsky mot Israels bombningar av Gaza och militära offensiver på Västbanken och i Jerusalem. Att få visa vår solidaritet med det palestinska folket. Solidariteten. Det enda ljusa i detta kompakta mörker.

Så faller då bomberna återigen över Gazas instängda befolkning. Än en gång håller vi andan medan rapporterna om nya dödsoffer och skadade strömmar in. Än en gång tvingas vi ses på när våra vänner i Gaza är skräckslagna. Förtvivlade föräldrar som inte kan skydda sina barn. Frustrerade unga som undrar hur omvärlden kan se på när deras familjer och vänner dödas och deras hus förvandlas till ruiner.

1,7 miljoner människor, varav majoriteten är barn, lever i världens största utomhusfängelse. Under blockad. Instängda. De har ingenstans att ta vägen för att skydda sig mot bomberna. Det finns ingen trygg eller säker plats i Gaza.

Samtidigt som detta sker inför våra ögon, talar medierna om ett krig mellan Israel och Hamas och vi får höra saker som att ”Israel svarar på Hamas raketer”

Men hur kan man lägga skulden på en ockuperad befolkning?

Detta är inte ett krig mellan Israel och Hamas. Det är en ockupation där en av världens starkaste militärmakter ockuperar ett annat folk.

Palestinierna har fördrivits från sina hem sedan 1948 och levt under brutal militärockupation sedan 1967. Första raketen avfyrades från Gaza 2001.

Detta är ett krig MOT det palestinska folket, där Israel gör allt de kan för att krossa alla former av motstånd. Även det som bedrivs genom ickevåld.

Jag har precis varit på resa i Palestina. Jag var där för att skriva till Palestinagruppernas nästa tidning som ska handla om Barn och unga under ockupation.

Av alla resor jag gjort sedan 2001 var det här en av de som skakade mig mest. För det var så otroligt smärtsamt att se hur Israel systematiskt attackerar Palestinas barn som en del i sin ockupationspolitik. Barnen som är hoppet för framtiden.

Jag besökte flyktinglägret Askar Camp i Nablus, där folk lever under svåra förhållanden med brist på nästan allt. Där finns inga parker eller grönområden, ingenstans att bara vara barn. Och där hade de israeliska soldaterna invaderat lägret varje kväll den senaste tiden, slagit sönder allt i sin väg, stulit saker och arresterat framför allt unga människor.

– Det är det vi är mest rädda för, svarade Mohammad 16 år, när jag intervjuade honom till tidningen, att soldaterna ska komma mitt i natten och ta någon i familjen helt utan anledning. De gör ju det.

Jag besökte Hebron där de militanta bosättarna har tagit över hela Gamla stan och tvingat palestinierna att lämna sina hus och affärer. Där lever folk i skräck både för soldaterna och bosättarnas våld. Barnen som går i Cordobaskolan får varje dag eskort av internationella följeslagare och aktivister som skydd mot bosättarna som kastar sten på dem.

Jag besökte en militärdomstol och fick se hur barn och ungdomar dömdes på löpande band enligt de militärlagar som Israel har infört på ockuperad mark. Den israeliska armén arresterar hela tiden barn, mellan 500 – 700 barn ställs inför rätta i farsartade militärrättegångar varje år. Några så unga som 12 år.

– Det finns absolut ingen rättvisa i det här systemet, förklarade en jurist från den palestinska organisationen Addameer som arbetar med stöd åt palestinska politiska fångar. Det är en viktig kugge i ockupationssystemet för att krossa allt motstånd.

Den pågående massakern av civila i Gaza är en del av detta, Israels ockupationspolitik.

Jag får nu mera rätt ofta frågan hur Israel skall stoppa Hamas raketer. Och jag svarar alltid:

Ställ istället frågan hur vi ska få ett slut på ockupationen. För att det skall bli fred, en rättvis fred måste palestinierna få sin frihet och sina rättigheter. Israel måste pressas till detta. För Israel visar inga tecken på att vilja ha någon fred, i alla fall inte någon rättvis fred.

När jag gjorde mina intervjuer med palestinier under resan, slutade jag alltid med frågan om de ser något hopp. Kanske en dum fråga nu när allt bara blir värre och värre.

Men jo, svarade alla. Utan undantag. Hoppet stavas tre bokstäver; BDS. Bojkott, desinvestering och sanktioner. De många bojkottaktionerna mot Israel är det som ger hopp.

Och jag håller med. Och jag och PGS vill uppmana alla att ställa sig bakom en bojkott av Israel.

Politiker och makthavare får det att låta som att de står maktlösa inför Israels bombningar av civila i Gaza. Carl Bildt säger att vi ”bara kan vädja”.

Men det är inte sant. Det finns massor av verktyg att använda när länder bryter mot internationell rätt, kränker mänskliga rättigheter eller ignorerar FN-resolutioner.

Vi måste kräva att omvärldens regeringar, EU och FN inför sanktioner mot Israel. Och det nu på en gång. För att få ett slut på blodbadet i Gaza och för att få ett slut på ockupation och apartheid

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Mycket bra av Svenska Kyrkan

Innan jag började jobba på PGS hade jag inte så mycket koll på vad Svenska Kyrkan gjorde utöver den verksamhet man kommer i kontakt med vid jul, dop, bröllop etc.. Jag visste att de var engagerade på olika sätt i världen, men hade som sagt ingen närmare koll. Genom mitt engagemang för Palestina möter jag rätt ofta företrädare för Svenska Kyrkan. Och jag måste säga att min respekt för kyrkan bara har stigit under de här åren. Och jag är väldigt stolt över kyrkans engagemang för en rättvis fred i Mellanöstern.

Jag har vid ett flertal tillfällen träffat svenskar som jobbat i Palestina för Svenska Kyrkan, och några av dem är idoler för mig. De är helt fantastiska med klara analyser av läget och vad som behöver göras. Sen förstår jag att det inte alltid kan få genomslag här hemma.

I dag kom det mycket glädjande nyheter från Svenska Kyrkan.

Kyrkomötet har bland annat beslutat att uppdra till kyrkostyrelsen att:

– fortsätta sina ansträngningar att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza och i att rekommendera församlingarna att följa uppmaningarna i Kairos Palestina-dokumentet att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem samt i att stödja de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter och kräva att den pågående israeliska blockaden av Gazaremsan hävs.
– fortsätta att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza.
– uppmana den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlemsstat i FN.

Läs mer här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,