Ny israelisk lag tillåter landstöld

Israel har återigen visat att de inte bryr sig det minsta om internationella lagar eller andra överenskommelser. Att de fullkomligt struntar i kritik från omvärlden. Denna gång har de markerat kraftfullt. Knesset (Israels parlament) har stiftat en lag som gör det möjligt att stjäla privatägd palestinsk mark. Retroaktivt – genom att göra utposter lagliga. (Utposter är små bosättningar som tidigare varit illegala enligt israelisk lag).

Frågan är när omvärlden ska svara lika kraftfullt för att försvara sina ståndpunkter och ställa Israel till svars för sina återkommande brott. PGS fortsätter tillsammans med solidaritetsorganisationer över hela världen att arbeta för sanktioner. 

På PGS-bloggen skrev Kerstin Dahlberg igår om PGS reaktioner på den nya lagen:
Israel har antagit en ”stöldlag”

I den israeliska dagstidningen Haaretz reder de ut vad lagen innebär, även om en del oklarheter föreligger enligt experter av olika slag: Explained: Israel’s New Palestinian Land-grab Law and Why It Matters

Sveriges regering har i ett uttalande fördömt den nya lagen: Statement regarding Israeli decision to confiscate privately owned Palestinian land

Ska omvärlden vakna nu då!?

Det blev morgonkaffe på centralen i dag igen och tredje tågresan den här veckan. Först var det Malmö, i tisdags kortare resa till Västerås där jag talade för tre gymnasieklasser och nu är jag på väg till Varberg. Där ska jag både snacka på en skola, och sen delta i ett seminarium i kväll (19.00) i Folketshus. Det är PGS lokalgrupp i Varberg som arrangerar tillsammans med Rädda Barnen, FN-förbundet och ABF Norra Halland. Det ska bli jättekul. De två bästa sakerna med mitt jobb och uppdrag ju, att träffa studenter och sen lokalgrupper och aktivister.

Jag tänker bra på tåg. Mycket och koncentrerat. Om jag inte somnar, vilket ju händer rätt ofta också.

I dag tänker jag på det israeliska valet. Jag hade precis som de flesta palestinier och andra som är aktiva kring Palestina/Israel-konflikten ingen större förhoppning om att saker skulle förändras med ett eventuellt regeringsskifte i Israel. Israeliska regeringar av olika färg har kommit och gått genom åren, men ockupationen och fördrivningen av palestinier har bestått. Jag är fast övertygad om att ett slut på ockupationen och en rättvis fred inte kommer att komma till genom att en israelisk regering bestämmer sig för det. Det kommer att hända när omvärlden sätter tillräckligt hård press på landet. När Israel tvingas ställas till svars för sina brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Så även om det inte hade lett till några större förändringar för palestinierna med en regering ledd av arbetarpartiet, är en sak säker. Netanyahu har nu fått grönt ljus, inte bara för fortsatt ockupation, kolonialism och apartheid – utan för ännu hårdare tag, fler bosättningar bland annat. Och han kommer inte att vänta med att utnyttja det mandatet. Han byggde sin valrörelse på rasistiska argument och han klargjorde dagarna innan valet att det inte blir någon palestinsk stat med honom vid makten.

Många gånger har vi sett israeliska politiker säga en sak inför kamerorna, och agera tvärtemot när de varit säkra på att strålkastarljusen riktats åt ett annat håll. Något som i och för sig blivit svårare med åren när nyheter sprids via sociala medier. Men lögnerna och hyckleriet har många gånger lyckats ändå.

SÅ. Kanske kanske kan detta faktum – att Netanyahu nu öppet inför hela världen förklarat att han kommer fortsätta brotten mot internationell rätt – göra att omvärlden till slut vaknar?

Man har hoppats förr. Det som är annorlunda nu är att BDS-rörelsen har vuxit sig stark. Från att bojkott mot Israel var något som många organisationer, politiker och debattörer inte ens ville prata om växer kraven i alla möjliga sammanhang på att några former av åtgärder skall vidtas.

Förbud mot handel med bosättarprodukter. Sanktioner mot misstänkta krigsförbrytare. Akademisk bojkott mot universitet med direkt koppling till ockupationen. Suspendering av handelsavtalet mellan EU och Israel. Stopp för militärt samarbete.

BDS ger många möjligheter och några av dessa saker skulle göra stor skillnad, det är jag säker på. Även om jag och PGS förespråkar en total bojkott av Israel till dess att ockupationen upphör.

Vi – PGS styrelse kommenterade valresultatet så här i går:
BDS är vägen att gå i kampen för ett fritt Palestina

Sverige erkänner Palestina. Tankar efter en intensiv dag.

I dag blev en intensiv dag. Vi har ofta intensiva dagar på Palestinagrupperna, men då främst när någonting hemskt har hänt. I dag fick vi fokusera på någonting positivt. Jag fick ett mail innan jag gick hem i går eftermiddag från en tidning som ville ha kommentarer klara när regeringens erkännande av Palestina presenterades, att de trodde det skulle ske mycket snart. Jag svarade att jag kommer med lite tankar i morgon, då jag inte hade en tanke på att det skulle ske SÅ snart.

Vaknade till klockan fem i morse och började fippla med telefonen, kollade twitter och andra sociala medier. Får då se att utrikesminister Margot Wallström på DN-debatt förklarar att erkännandet av Palestina ska ske i dag på regeringssammanträdet. I DAG! Jag försöker somna om en stund, men det är hopplöst. Tankarna snurrar i huvudet.

Börjar formulera på ett uttalande i huvudet och tänker igenom vad som är viktigt att föra fram kring detta. Innan jag hunnit dricka kaffe ringer P4 Värmland och vill göra en direktsänd intervju. Jag gör den samtidigt som jag sätter på kaffet och lyckas ta några klunkar. Men hjälp, det var ingen bra idé kanske, men jo det blev väl en okej intervju i alla fall och det föll på plats vad som var viktigt att säga. Vi har ju hunnit prata igenom våra tankar kring det här i PGS tidigare, då Stefan Lövfen kom med beskedet i regeringsförklaringen.

Jag/vi är jätteglada över att regeringen agerar nu och att de inte har gett vika för kritik från Israel, USA eller från olika håll i Sverige. Det visar att de menar allvar med att de kommer att agera för palestiniernas rättigheter. Vi ser erkännandet som ett viktigt steg och ett stort moraliskt stöd för det palestinska folket. Det känns också väldigt bra att palestiniernas rättigheter på allvar kommer upp på den politiska dagordningen.

Men erkännandet måste nu fyllas med innehåll och följas av fler åtgärder för att sätta press på Israel inför kommande fredsförhandlingar.

Situationen för palestinierna på Västbanken, i Gaza och i Jerusalem är i dag svårare än någonsin, med utbyggnad av bosättningar, bosättarvåld, landstölder, arresteringar och apartheid. Målet är ett slut på ockupation och en rättvis fred som innefattar flyktingarnas rätt att återvända osv. För att nå dit krävs än hårdare press på Israel.

Nästa steg från Sveriges sida är förhoppningsvis att avbryta allt militärt samarbete med Israel och ta hem militärattachén från Tel Aviv. Vi hoppas också att Sverige nu ska verka för att handelsavtalet mellan EU och Israel suspenderas.

Sverige blir det 135:e landet att erkänna staten Israel och förhoppningsvis öppnar detta för att fler följer efter. Så i dag gläds vi och firar, men sen fortsätter kampen. Och bojkotten av Israel till dess att Palestina är fritt.

PGS uttalande: Sverige erkänner Palestina

Vi fick ett brev från vår vän Amjad i flyktinglägret Askar i dag. En glad hälsning:

Amjad

Vilken vacker morgon i Palestina 

Dear friends,

Det första jag såg när jag slog upp ögonen idag var nyheten om att den Svenska regeringen nu tar det officiella beslutet att erkänna Palestina som en oberoende stat. Min glädje är enorm men samtidigt är jag inte förvånad…

Vid 21 års ålder, efter fem år i ett israeliskt fängelse, började jag verkligen inse behovet av olika sorters stöd för barn och ungdomar i flyktinglägret Askar som jag är uppvuxen i. Och den första organisation att ge oss detta stöd – som banat väg för bl a organiserade ungdomsaktiviteter och demokratisering – är Palestinagrupperna i Sverige.

Jag riktar idag ett stort tack till det svenska folket, Palestinagrupperna, alla hårt arbetande organisationer, den svenska regeringen; alla som kämpar så hårt för en rättvis fred i regionen.

Idag ska vi fira, men imorgon måste kampen fortsätta tills att vi tillsammans lyckats stoppa den illegala ockupationen av mitt och Palestiniernas hemland. Min tro på en tvåstatslösning har fått extra energi idag. Drömmen om fred, delad av så många Palestinier och Israeler, får inte smolkas av utökade bosättningar, krigen i Gaza och avstannande fredssamtal.

Låt oss minnas denna dag när hoppet sviktar – när vi behöver energin som bäst.

Amjad Rfaie, ordförande för Kultur- och ungdomscentret i Askar Camp, samt förtroendevald ledamot i Askars folkråd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hoppfullt att Sverige erkänner Palestina.

Stockholmtåg

Korsord, deckare, läroboken i arabiska, penna, papper, dator, lurar, matlåda och en Pepsi Max. Redo för fem timmars tågresa till Malmö. Risken, eller chansen att jag somnar är också rätt stor också.

Jag är på väg till Malmö för att i morgon träffa aktiva i PGS lokalgrupper i södra Sverige; Varberg, Halmstad, Lund, Malmö och Hässleholm. Vi ska diskutera framtida arbetet, BDS/Bojkott-kampanjer och vår ungsatsning #Ungmotockupation, bland annat. Det ska bli superkul. Så stolt över lokalgrupperna och allt fantastiskt arbete som görs runt om i landet, med flygbladsutdelningar, pengainsamling, konserter, seminarier, filmkvällar, artiklar i lokalpressen osv.. Också alltid roligt att träffa folk som man har haft massa kontakt med genom mail.

Kanske kommer vi också att smida lite planer hur vi nu ska bevaka att den nya rödgröna regeringen genomför allt de lovat under åren i opposition. Många kloka debattartiklar har skrivits från olika håll och kanter och nu hoppas vi att dessa ord och löften också ska bli verklighet.

Men jag måste säga att det i alla fall började bra, när statsminister Stefan Löfven redan i regeringsförklaringen klargjorde att Sverige skall erkänna Palestina som stat. Ett mycket glädjande besked!!. Sverige blir det första EU-land som gör detta, vilket förhoppningsvis leder till att fler följer efter. Det kommer att leda till att Palestinas status höjs och öka möjligheterna för palestinierna att agera i olika forum. Det är också en viktig markering mot Israel att Sverige mer kraftfullt kommer att agera för palestiniernas rättigheter. Det har redan blivit rubriker över hela världen, inte minst i Israel och de palestinier jag talat med är väldigt glada. De hoppas att detta betyder att palestinierna kan räkna med Sveriges solidaritet och engagemang framöver. Som de gjorde en gång i tiden.

Nästa steg borde vara att Sverige avbryter allt militärt samarbete med Israel och tar hem militärattachén från Tel Aviv. Detta har de lovat tidigare och med så många i regeringen som i ord och handling visat att de är mot ockupationen och Israels apartheidpolitik, så finns hopp om att så också sker. Inte minst har Peter Hultqvist, nya försvarsministern bra ståndpunkter kring Palestina och ockupationen.

Men jag lovar, vi kommer att hålla ett öga på regeringen och ligga på så att saker inte stannar vid ord och vi kommer att fortsätta kräva att Israel får stå till svars för sina brott mot Internationell rätt, vi kommer fortsätta att kräva sanktioner.

Jag kände ett tag att jag var på väg in i någon form av politisk depression efter valet, av många anledningar och är det kanske, men ändå skönt med lite hopp. Den där meningen i regeringsförklaringen, om att erkänna Palestina, kan spela större roll än vi ens kan föreställa oss nu. Vi får se.

PS. Det blir ett öppet möte i Malmö också i morgon eftermiddag; För ett fritt Palestina – Bojkotta Israel! 14.30 på Tryckeriet. (Rolfsgatan 7b). Jag kommer att visa lite bilder och snacka om Palestina, ockupationen och peppa för Bojkott, desinvestering och sanktioner.

Flaggan

 

Bra kväll med Palestina i fokus

I går var det dags för politikerutfrågning om Palestina och Israel, den tredje som jag varit med och ordnat för Palestinagrupperna. Den här gånger samarrangerade vi med JIPF, Judar för Israelisk Palestinsk Fred. Vi höll till på Klara konferens och inbjudna till panelen var företrädare för alla riksdagspartierna utom Sverigedemokraterna, samt Fi.

Och alla inbjudna kom. Vi är väldigt glada för det. Väldigt roligt också att så många kom och lyssnade, salen var fullsatt.

Mattias Gardell ledde utfrågningen/debatten och i panelen var Veronica Palm (s), Hans Linde (v), Mehmet Kaplan (mp), Kerstin Lundgren (c), Dèsirèe Pethrus (kd), Sofia Arkelsten (m), Gunnar Andrén (fp) och Foujan Rouzbeh, (Fi).

Många av de som deltog i panelen har stor erfarenhet av Palestina och Israel och flera har ett stort personligt engagemang i frågan, vilket märktes tydligt och gjorde att diskussionerna höll en hög nivå. Mattias inledde med att förklara att vi vet att alla partier anser att ockupationen skall upphöra och att bosättningarna är olagliga och måste bort osv, så första frågan löd hur vi ska nå dit. Hur ställer sig partierna till sanktioner? EU har riktade sanktioner av olika slag mot flera länder, är partierna för sanktioner mot Israel och är de beredda att driva den frågan?Det gjorde att det blev full fart i debatten direkt.

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna är helt emot sanktioner, de tror fortfarande att fred skall uppnås genom dialog och förhandlingar. Kerstin Lundgren förklarade att Centerpartiet i dagsläget inte är helt övertygade, men att det är något man bör börja diskutera. Miljöpartiet blir mer och mer övertygade om att sanktioner kan vara nödvändigt. Veronica Palm sa att socialdemokraterna anser att sanktionsverktyget kan bli trubbigt och är inte övertygade, men vill heller inte räkna bort det. Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ är för sanktioner och driver/kommer att driva det. Hans Linde påpekade att ”folkrättsbrott måste få konsekvenser” och sanktioner borde vara självklart mot alla länder som bryter mot folkrätten.

Vidare diskussion om olika former av bojkott lät ungefär på samma sätt. Men när det gällde att avbryta militärsamarbetet med Israel var de rödgröna + Fi utan tvekan för, även att ta hem militärattachen från Tel Aviv. Kerstin Lundgren sa att Centern ville utreda konsekvenserna bättre för att sedan fatta beslut.

För PGS är frågan om bojkott och sanktioner en viktig fråga. Vi tror att BDS – bojkott desinvestering och sanktioner är den viktigaste metoden för att nå ett slut på ockupationen som det ser ut nu. Palestinierna har fått nog av ord. För att förhandlingar skall leda någonstans, måste omvärlden sätta press på ockupationsmakten. Det ansvaret kan man inte lägga på en ockuperad befolkning. Jag hoppas att de partier som tvekar i dag, kommer att ändra sig och inse det. Det känns faktiskt så, inte alla, men i alla fall socialdemokraterna, miljöpartiet och centerpartiet.

Vi/PGS kommer att publicera en enkät där alla partier svarat på frågor. Håll utkik på hemsidan palestinagrupperna.se och http://www.facebook.com/palestinagrupperna

Stort tack till alla som deltog och ni som kom och lyssnade. En bra kväll blev det tycker vi.

Kalla högervindar i Israel inför valet

I morgon är det val i Israel och min engelske vän Ben White, journalist och författare till boken Israeli Apartheid: A Beginner’s Guide sammanfattade det väl i en uppdatering på facebook nyss: Tomorrow Israelis go to the polls to pick the next government: Apartheid Type A, or Apartheid Type B.

Det blåser kalla högervindar i Israel inför valet. Extremhögern går framåt och ett av de värsta partierna som leds av bosättaren Naftali Bennet kommer med största sannolikhet att ta plats i den förväntade högerregeringen Netanyahu/Lieberman. Bennets är tydlig med att han är emot en palestinsk stat och för att göra en tvåstatslösning omöjligt skall fler bosättningar byggas, mer palestinsk mark annekteras.

Joakim Wohlfeil skriver väldigt bra om detta på Diakonias blogg och han formulerar många av de tankar jag också har:

”När Hamas vann det palestinska parlamentsvalet 2006 införde omvärlden tuffa sanktioner för att man valt en regering som inte tog avstånd från våld, inte erkände Israels rätt att vara en stat och inte respekterade tidigare avtal. På tisdag kan Israel ge makten åt politiker med samma agenda.”

Som rubrik på sitt blogginlägg har han ett mycket talande citat av Bennet:

”I början kommer omvärlden inte att erkänna vår suveränitet över området, men när vi väl etablerat tydliga fakta på marken kommer de att anpassa sig”

Jag rekommenderar alla att läsa Joakims text.

Usch, det känns så himla läskigt att läsa om de här strömningarna och hopplöst att valet står mellan, som Ben White skriver, apartheid och apartheid – ockupation och ockupation. Men, som jag skrivit så många gånger tidigare står ju hoppet om en rättvis fred till att omvärlden tvingar Israel att upphöra med ockupationen.

Otäckt är också att vi har fått en ny så kallad pro-israelisk grupp i Sverige som förespråkar samma linje som Bennet. Som säger att det inte finns några palestinier, att palestinierna – som de benämner araber – inte har rätt till sin mark. En grupp som är ganska liten men som är väldigt aktiv. Nytt för oss att förhålla oss till, för så extrema åsikter och de metoder som de använder (besöka och försöka sabotera alla aktiviteter vi gör, filma meningsmotståndare och sprida etc.) har vi inte sett på flera år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hemläxa och liberala ungdomsförbundet

I tisdags började jag en kortutbildning på Poppius journalistskola, Debatt och Pressinfo. Tre tisdagseftermiddagar i en liten grupp med väldigt bra lärare och gästföreläsare. Alla deltagarna precis som jag infoansvariga/pressekreterare/debattörer. Första tillfället var i tisdags och även om jag hade höga förväntningar så var det ännu bättre. Vi fick läxa också så klart. Och den ska vara inne i morgon, men istället för att göra den så börjar jag blogga om att jag ska göra den. Lite nervöst faktiskt. Men ska bli kul att få feedback på texter.

I morgon bär det av tur och retur till Göteborg för jag vet inte vilken gång i ordningen i år. Det har varit fotboll, bokmässa och MR-dagar. Nu blir det något väldigt viktigt och spännande. Jag är inbjuden av Liberala ungdomsförbundet Väst för att tala i en timme på deras utbildning om utrikespolitik. Om Palestina och konflikten. Jag är väldigt glad över inbjudan och det ska bli riktigt roligt att träffa dem. Jag vet ju att många inom LUF liksom folkpartiet stödjer Israel på olika sätt. Jag tror inte att alla dem vet vad jag och PGS egentligen står för och jag hoppas på en konstruktiv diskussion. Jag vet ju också många liberaler som är engagerade för ett fritt Palestina.

Mycket tåg blir det, men jag börjar bli van vid det. Tycker det är ganska soft.

Läs även andra bloggares åsikter om ,