Mötte våren i Palestina

IMG_4358
Vid Youth Against Settlements center i Al Khalil/Hebron, vajar en palestinsk flagga bland bosättningarna där det hänger israeliska flaggor på stulna palestinska hus.

I helgen blir det april vilket väl betyder att våren är här för att stanna. För mig och många andra innebär det också att en lång väntan är över, allsvenskan börjar och för min del blir det äntligen att gå och se mitt kära Hammarby igen.

De första tre månaderna på 2017 har gått fort, men samtidigt känns det som ett helt år, jobbmässigt. Vi rivstartade ju året med en jättestor talarturné när våra gäster från Hebron åkte runt i Sverige under 20 dagar och höll 30 föreläsningar.  I vanliga fall brukar första tiden på året mest vara att skriva rapporter, planera och lägga budget samt en del föreläsningar. Men jag älskar det, att vi är igång och att Palestina i alla fall diskuteras på sociala medier. För i medierna är det tyvärr alltför tyst. Det lägger ett än större ansvar på oss som är aktiva i Palestinarörelsen att göra allt för att synas och höras.

Med väldigt kort varsel bestämdes det att jag skulle följa med min kollega Yvonne (projektsamordnare) på en resa till Västbanken. PGS håller på med en stor programansökan och vi behövde åka dit och träffa företrädare för de projekt vi stödjer. Det var också fint att möta våren i Palestina.

Det blev många och långa möten, där vi diskuterade framtiden och stöttade dem i ansökningsprocessen. Väldigt fint för mig att få sitta ner och verkligen prata om saker, oftast när jag är där är det på kortare besök och med skrivuppdrag. Vi besökte aktivitetscentret i flyktinglägret Askar, Läsestugan och Sportklubben i Abu Diis. En dag tog vi ledigt och åkte till Al Khalil/Hebron och träffade Youth Against Settlements (YAS). Vi drack kaffe och pratade om situationen. Issa Amro som är YAS grundare berättade om den militärrättegång som nu pågår där Israel samlat anklagelser mot honom i flera år. Issa är en känd människorättsaktivist som förespråkar motstånd mot ockupationen genom ickevåldsaktioner. Vi träffade också Izzat Karake (som var en av de två killarna som var här tidigare i år), fint återseende. Han hälsade till alla han träffade i Sverige.

Jag har varit i Hebron många gånger och även besökt YAS, men varje gång är det en chock att komma dit. YAS center ligger mitt bland bosättningarna, bara ett staket skiljer dem åt och varje dag trakasseras aktivisterna av både bosättare och soldater. Jag kan inte släppa bilden av en 8-årig kille vi träffar. Dagen innan kom bosättarna till deras (lilla) lekplats, trakasserade dem och snodde hans cykel. Ockupationens vardag.

Jag hade inte kameran med mig den här gången, men lite bilder med mobilen blev det ändå:

IMG_4265
Möte med personal och styrelse på aktivitetscentret i Askar Camp
IMG_4310
8 mars internationella kvinnodagen träffade vi starka kvinnor i Abu Dis
IMG_4362
När vi besökte Sportklubben i Abu Dis en tidig fredagsmorgon värmde fäktarna upp inför träning. Tre av tjejerna kom just hem från Jordanien där de tagit silver i arabiska mästerskapen.
IMG_4365
Nidal och Samer utanför klubben i Abu Dis
IMG_4356
Med Issa Amro utanför Youth Against Settlements center

Här ska vi stanna

I dag pustar jag ut. Lite i alla fall. För i går skickade Eva som layoutar temaskriften den första pdfen där vi har alla texter och bilder på plats. Det känns som ett stort ögonblick, härligt men också lite läskigt. Det är ju omöjligt att få med allt en vill på 32 sidor, så tankarna snurrar om det är rätt prioriteringar. Och nu ska andra läsa texterna för första gången, det är nervöst. Men väldigt roligt.

Berättelserna och fotona från resan till Palestina i somras håller på att bli en tidning och snart skall vi äntligen få dela med oss av de historier människor i Gaza och på Västbanken delat med oss. Berättat för att få flera att förstå och framför allt, för att få fler att engagera sig i kampen  mot ockupationen.

I Gaza träffade jag och Catrin Ormestad, som skrivit hälften av artiklarna i tidningen, människor som förlorade allt under kriget förra sommaren, men som ändå kämpar på. Föräldrar som gör allt för att deras barn skall få ett så bra liv som det är möjligt att få i ett stort utomhusfängelse där alla, även psykologer och läkare har trauman i olika grad. Vi träffade fiskare och jordbrukare som ständigt är i skottlinjen och vi hade möte med UNRWA, FNs organ för palestinska flyktingar.

På Västbanken spenderade jag en hel del tid i Jordandalen, med aktivister och jordbrukare och försöker berätta om deras problem och om deras kamp och motstånd. Situationen i Jordandalen är katastrofal, Israel har kontroll över den mesta marken och ALLT vatten.

Catrin har intervjuad beduiner i Negev/Naqab som hela tiden fördrivs eller hotas bort från sina marker av den israeliska staten och hon har gjort ett reportage om Jerusalem; Sten för sten. Hus för hus – Israel tar över Jerusalem.

Fördrivningen av palestinier från sina marker har pågått sedan 1948 och pågår fortfarande. Israel fortsätter att bygga bosättningar, murar och militärområden, skogar, vägspärrar och motorvägar på stulen palestinsk mark. Bönder på Västbanken kämpar för att nå sina olivodlingar, för att ibland finna de tusen år gamla träden nedbrända av israeliska bosättare eller soldater.

Kampen om marken och vattnet är central i Palestina-Israelkonflikten och går hand i hand med motståndet mot ockupation och apartheid.

Här skall vi stanna. Kampen om land, vatten och frihet i Palestina är titeln på årets temaskrift. Den kommer att vara klar i slutet av augusti.

Sverige erkänner Palestina. Tankar efter en intensiv dag.

I dag blev en intensiv dag. Vi har ofta intensiva dagar på Palestinagrupperna, men då främst när någonting hemskt har hänt. I dag fick vi fokusera på någonting positivt. Jag fick ett mail innan jag gick hem i går eftermiddag från en tidning som ville ha kommentarer klara när regeringens erkännande av Palestina presenterades, att de trodde det skulle ske mycket snart. Jag svarade att jag kommer med lite tankar i morgon, då jag inte hade en tanke på att det skulle ske SÅ snart.

Vaknade till klockan fem i morse och började fippla med telefonen, kollade twitter och andra sociala medier. Får då se att utrikesminister Margot Wallström på DN-debatt förklarar att erkännandet av Palestina ska ske i dag på regeringssammanträdet. I DAG! Jag försöker somna om en stund, men det är hopplöst. Tankarna snurrar i huvudet.

Börjar formulera på ett uttalande i huvudet och tänker igenom vad som är viktigt att föra fram kring detta. Innan jag hunnit dricka kaffe ringer P4 Värmland och vill göra en direktsänd intervju. Jag gör den samtidigt som jag sätter på kaffet och lyckas ta några klunkar. Men hjälp, det var ingen bra idé kanske, men jo det blev väl en okej intervju i alla fall och det föll på plats vad som var viktigt att säga. Vi har ju hunnit prata igenom våra tankar kring det här i PGS tidigare, då Stefan Lövfen kom med beskedet i regeringsförklaringen.

Jag/vi är jätteglada över att regeringen agerar nu och att de inte har gett vika för kritik från Israel, USA eller från olika håll i Sverige. Det visar att de menar allvar med att de kommer att agera för palestiniernas rättigheter. Vi ser erkännandet som ett viktigt steg och ett stort moraliskt stöd för det palestinska folket. Det känns också väldigt bra att palestiniernas rättigheter på allvar kommer upp på den politiska dagordningen.

Men erkännandet måste nu fyllas med innehåll och följas av fler åtgärder för att sätta press på Israel inför kommande fredsförhandlingar.

Situationen för palestinierna på Västbanken, i Gaza och i Jerusalem är i dag svårare än någonsin, med utbyggnad av bosättningar, bosättarvåld, landstölder, arresteringar och apartheid. Målet är ett slut på ockupation och en rättvis fred som innefattar flyktingarnas rätt att återvända osv. För att nå dit krävs än hårdare press på Israel.

Nästa steg från Sveriges sida är förhoppningsvis att avbryta allt militärt samarbete med Israel och ta hem militärattachén från Tel Aviv. Vi hoppas också att Sverige nu ska verka för att handelsavtalet mellan EU och Israel suspenderas.

Sverige blir det 135:e landet att erkänna staten Israel och förhoppningsvis öppnar detta för att fler följer efter. Så i dag gläds vi och firar, men sen fortsätter kampen. Och bojkotten av Israel till dess att Palestina är fritt.

PGS uttalande: Sverige erkänner Palestina

Vi fick ett brev från vår vän Amjad i flyktinglägret Askar i dag. En glad hälsning:

Amjad

Vilken vacker morgon i Palestina 

Dear friends,

Det första jag såg när jag slog upp ögonen idag var nyheten om att den Svenska regeringen nu tar det officiella beslutet att erkänna Palestina som en oberoende stat. Min glädje är enorm men samtidigt är jag inte förvånad…

Vid 21 års ålder, efter fem år i ett israeliskt fängelse, började jag verkligen inse behovet av olika sorters stöd för barn och ungdomar i flyktinglägret Askar som jag är uppvuxen i. Och den första organisation att ge oss detta stöd – som banat väg för bl a organiserade ungdomsaktiviteter och demokratisering – är Palestinagrupperna i Sverige.

Jag riktar idag ett stort tack till det svenska folket, Palestinagrupperna, alla hårt arbetande organisationer, den svenska regeringen; alla som kämpar så hårt för en rättvis fred i regionen.

Idag ska vi fira, men imorgon måste kampen fortsätta tills att vi tillsammans lyckats stoppa den illegala ockupationen av mitt och Palestiniernas hemland. Min tro på en tvåstatslösning har fått extra energi idag. Drömmen om fred, delad av så många Palestinier och Israeler, får inte smolkas av utökade bosättningar, krigen i Gaza och avstannande fredssamtal.

Låt oss minnas denna dag när hoppet sviktar – när vi behöver energin som bäst.

Amjad Rfaie, ordförande för Kultur- och ungdomscentret i Askar Camp, samt förtroendevald ledamot i Askars folkråd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Palestina på FN-dagen

I dag är det FN-dagen. Den 24 oktober varje år firas den till minne av att FN-stadgan trädde i kraft 1948. Tanken är att man i dag ska främja syftena, målsättningarna och resultaten som FN står för. I Sverige uppmärksammas detta på olika sätt här och var, men framför allt på skolorna. Alla tillfällen att ha internationella perspektiv tycker jag är viktiga och det är kul att se att många skolor verkligen gör någonting bra av det här.

Jag kommer just från Fredrika Bremer-gymnasiet där jag var inbjuden av en grupp studenter som själva tagit initiativ till att uppmärksamma Palestina på FN-dagen. Jag hade fått förfrågningar även från andra håll, men tvekade inte att tacka ja till det här. Jag är väldigt imponerad av dessa ungdomar. De har bestämt sig för att deras arbete i trean i socialt entreprenörskap ska vara att informera om situationen för framför allt barn och unga i Palestina, samt att samla in pengar till Gaza Sporting Club; den sportklubb som jag besökte förra sommaren och som vi har skrivit om i PGS temanummer Idrott under ockupation.

Mina föreläsningar var en del i deras arbete. De hade som sagt själva bokat aulan och bjudit in fyra klasser i samråd med lärare. De förklarade också varför de valt att engagera sig i det här. Så min föreläsning fokuserade på barn och ungas situation och speciellt idrottens betydelse. Om problemen att bedriva idrott under ockupation, och hur det ger unga drömmar och en sysselsättning där de får känna sig fria.

2014 utropades till FNs år för solidaritet med det palestinska folket. Vi var många som var glada över det beskedet, men också oroliga att det inte skulle betyda något i praktiken. PGS skrev en uppmaning och önskan om att detta skulle fyllas med ett innehåll. För palestinierna är trötta på ord.

Det känns väldigt ledsamt att konstatera så här i slutet av oktober att FNs solidaritet med det palestinska folket inte betydde mycket när Israeliska stridsflyg och marktrupper anföll den instängda befolkningen i Gaza i somras. Att omvärlden såg på när ännu en massaker utfördes, med 500 barn bland de dödade. Solidariteten bland folk över hela världen har vuxit, samtidigt som institutioner och länder som skulle kunnat sätta stopp för detta, valde att blunda.

Så det kändes väldigt väldigt fint att få prata om Palestina inför och med dessa fantastiska ungdomar.

Jag gick därifrån full av energi och med hopp om framtiden.

Hoppfullt att Sverige erkänner Palestina.

Stockholmtåg

Korsord, deckare, läroboken i arabiska, penna, papper, dator, lurar, matlåda och en Pepsi Max. Redo för fem timmars tågresa till Malmö. Risken, eller chansen att jag somnar är också rätt stor också.

Jag är på väg till Malmö för att i morgon träffa aktiva i PGS lokalgrupper i södra Sverige; Varberg, Halmstad, Lund, Malmö och Hässleholm. Vi ska diskutera framtida arbetet, BDS/Bojkott-kampanjer och vår ungsatsning #Ungmotockupation, bland annat. Det ska bli superkul. Så stolt över lokalgrupperna och allt fantastiskt arbete som görs runt om i landet, med flygbladsutdelningar, pengainsamling, konserter, seminarier, filmkvällar, artiklar i lokalpressen osv.. Också alltid roligt att träffa folk som man har haft massa kontakt med genom mail.

Kanske kommer vi också att smida lite planer hur vi nu ska bevaka att den nya rödgröna regeringen genomför allt de lovat under åren i opposition. Många kloka debattartiklar har skrivits från olika håll och kanter och nu hoppas vi att dessa ord och löften också ska bli verklighet.

Men jag måste säga att det i alla fall började bra, när statsminister Stefan Löfven redan i regeringsförklaringen klargjorde att Sverige skall erkänna Palestina som stat. Ett mycket glädjande besked!!. Sverige blir det första EU-land som gör detta, vilket förhoppningsvis leder till att fler följer efter. Det kommer att leda till att Palestinas status höjs och öka möjligheterna för palestinierna att agera i olika forum. Det är också en viktig markering mot Israel att Sverige mer kraftfullt kommer att agera för palestiniernas rättigheter. Det har redan blivit rubriker över hela världen, inte minst i Israel och de palestinier jag talat med är väldigt glada. De hoppas att detta betyder att palestinierna kan räkna med Sveriges solidaritet och engagemang framöver. Som de gjorde en gång i tiden.

Nästa steg borde vara att Sverige avbryter allt militärt samarbete med Israel och tar hem militärattachén från Tel Aviv. Detta har de lovat tidigare och med så många i regeringen som i ord och handling visat att de är mot ockupationen och Israels apartheidpolitik, så finns hopp om att så också sker. Inte minst har Peter Hultqvist, nya försvarsministern bra ståndpunkter kring Palestina och ockupationen.

Men jag lovar, vi kommer att hålla ett öga på regeringen och ligga på så att saker inte stannar vid ord och vi kommer att fortsätta kräva att Israel får stå till svars för sina brott mot Internationell rätt, vi kommer fortsätta att kräva sanktioner.

Jag kände ett tag att jag var på väg in i någon form av politisk depression efter valet, av många anledningar och är det kanske, men ändå skönt med lite hopp. Den där meningen i regeringsförklaringen, om att erkänna Palestina, kan spela större roll än vi ens kan föreställa oss nu. Vi får se.

PS. Det blir ett öppet möte i Malmö också i morgon eftermiddag; För ett fritt Palestina – Bojkotta Israel! 14.30 på Tryckeriet. (Rolfsgatan 7b). Jag kommer att visa lite bilder och snacka om Palestina, ockupationen och peppa för Bojkott, desinvestering och sanktioner.

Flaggan

 

Bra kväll med Palestina i fokus

I går var det dags för politikerutfrågning om Palestina och Israel, den tredje som jag varit med och ordnat för Palestinagrupperna. Den här gånger samarrangerade vi med JIPF, Judar för Israelisk Palestinsk Fred. Vi höll till på Klara konferens och inbjudna till panelen var företrädare för alla riksdagspartierna utom Sverigedemokraterna, samt Fi.

Och alla inbjudna kom. Vi är väldigt glada för det. Väldigt roligt också att så många kom och lyssnade, salen var fullsatt.

Mattias Gardell ledde utfrågningen/debatten och i panelen var Veronica Palm (s), Hans Linde (v), Mehmet Kaplan (mp), Kerstin Lundgren (c), Dèsirèe Pethrus (kd), Sofia Arkelsten (m), Gunnar Andrén (fp) och Foujan Rouzbeh, (Fi).

Många av de som deltog i panelen har stor erfarenhet av Palestina och Israel och flera har ett stort personligt engagemang i frågan, vilket märktes tydligt och gjorde att diskussionerna höll en hög nivå. Mattias inledde med att förklara att vi vet att alla partier anser att ockupationen skall upphöra och att bosättningarna är olagliga och måste bort osv, så första frågan löd hur vi ska nå dit. Hur ställer sig partierna till sanktioner? EU har riktade sanktioner av olika slag mot flera länder, är partierna för sanktioner mot Israel och är de beredda att driva den frågan?Det gjorde att det blev full fart i debatten direkt.

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna är helt emot sanktioner, de tror fortfarande att fred skall uppnås genom dialog och förhandlingar. Kerstin Lundgren förklarade att Centerpartiet i dagsläget inte är helt övertygade, men att det är något man bör börja diskutera. Miljöpartiet blir mer och mer övertygade om att sanktioner kan vara nödvändigt. Veronica Palm sa att socialdemokraterna anser att sanktionsverktyget kan bli trubbigt och är inte övertygade, men vill heller inte räkna bort det. Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ är för sanktioner och driver/kommer att driva det. Hans Linde påpekade att ”folkrättsbrott måste få konsekvenser” och sanktioner borde vara självklart mot alla länder som bryter mot folkrätten.

Vidare diskussion om olika former av bojkott lät ungefär på samma sätt. Men när det gällde att avbryta militärsamarbetet med Israel var de rödgröna + Fi utan tvekan för, även att ta hem militärattachen från Tel Aviv. Kerstin Lundgren sa att Centern ville utreda konsekvenserna bättre för att sedan fatta beslut.

För PGS är frågan om bojkott och sanktioner en viktig fråga. Vi tror att BDS – bojkott desinvestering och sanktioner är den viktigaste metoden för att nå ett slut på ockupationen som det ser ut nu. Palestinierna har fått nog av ord. För att förhandlingar skall leda någonstans, måste omvärlden sätta press på ockupationsmakten. Det ansvaret kan man inte lägga på en ockuperad befolkning. Jag hoppas att de partier som tvekar i dag, kommer att ändra sig och inse det. Det känns faktiskt så, inte alla, men i alla fall socialdemokraterna, miljöpartiet och centerpartiet.

Vi/PGS kommer att publicera en enkät där alla partier svarat på frågor. Håll utkik på hemsidan palestinagrupperna.se och http://www.facebook.com/palestinagrupperna

Stort tack till alla som deltog och ni som kom och lyssnade. En bra kväll blev det tycker vi.

Största landstölden på 30 år

Bosättning nära Betlehem Foto: Anna Wester

I går kom nyheten att Israeliska regeringen ger grönt ljus för den största stölden av palestinsk mark på 30 år. 400 hektar nära bosättningen Gva’ot på Västbanken har tagits och bosättningar skall byggas. Som det verkar är planen att koppla i hop bosättningen med gröna linjen, alltså gränsen mellan Israel och det som är tänkt att bli en palestinsk stat.

Enligt internationell rätt är alla bosättningar illegala. Det är inte tillåtet för en ockupationsmakt att flytta sin befolkning till ockuperad mark. Israels premiärminister Netanyahu är direkt delaktig i detta kontroversiella beslut.

Protester har kommit från olika ledare i världen. Men som vanligt tycks Israel komma undan med fördömanden för sina folkrättsbrott. Jag hoppas att jag har fel. Att denna provokation, detta bevis på att Israel inte vill ha fred, får konsekvenser. Att omvärlden slutar belöna Israel med förmånliga samarbetsavtal och inför sanktioner.

Eller sviker man det palestinska folket igen!?

Jag gissar att detta inte är en fråga man vill ta i under pågående valrörelse, där utrikespolitiken för det mesta lyser med sin frånvaro.

Ockuperade Östra Jerusalem första fredagen i Ramadan

– Kom och sätt dig här i skuggan, det ser ut som att du ska svimma snart. Vill du ha vatten? Jag ordnar vatten.

– Varför har du inget på huvudet, Ska jag ordna en solhatt, en keps? Sätt dig nu, du har har tagit massor av bilder. Fem minuter. Sätt dig fem minuter. Vad heter du?

Till slut sätter jag mig ner i skuggan och presenterar mig för palestinierna som sitter där, de flesta män som blivit nekade att ta sig till moskén. Jag kan knappt prata, känner att tårarna är nära.

– Jag måste dokumentera det här, visa alla i Sverige hur ockupationssoldaterna hindrar palestinier från att be. Det här är ju helt jävla sjukt.. , går jag på.

– Ja, men det är ju bra om du överlever också, säger den ena som heter Ayman.

Och han får mig att skratta mitt i allt. Lägger undan kameran. Andas. Snackar. Kollar på mobilfilmer. Lyssnar till historier. Sen vill jag gå iväg och fota igen, men lovar att bara ta fem bilder i taget och sedan komma tillbaka. Jag avböjer vattnet, vill inte dricka när alla andra fastar.

Det är 35-40 grader varmt. Israel nekar alla under 50 år att be i moskén, de har upprättat vägspärrar över allt i Gamla stan, där folk får visa sina ID-kort.  Endast med en bönematta i handen tvingas de flesta vända om, ibland brutalt avvisade. Ibland under protest, ibland ledset uppgivet. När klockan blir 12.30 brer några ut sina bönemattor framför soldaterna och ber där. Bön under ockupation.

Jag kokar. Inte bara av värmen. Av ilska.

Här är ett litet urval av mina bilder från i förmiddags.

Tårgas

Avstängt2

soldater kopia

Vägspärr3

VägspärrDamascus

VägspärrDamascusgate

(Bilderna får gärna spridas i solidaritetssyfte, men inte i kommersiellt utan att fråga. anna@palestinagrupperna.se)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kalla högervindar i Israel inför valet

I morgon är det val i Israel och min engelske vän Ben White, journalist och författare till boken Israeli Apartheid: A Beginner’s Guide sammanfattade det väl i en uppdatering på facebook nyss: Tomorrow Israelis go to the polls to pick the next government: Apartheid Type A, or Apartheid Type B.

Det blåser kalla högervindar i Israel inför valet. Extremhögern går framåt och ett av de värsta partierna som leds av bosättaren Naftali Bennet kommer med största sannolikhet att ta plats i den förväntade högerregeringen Netanyahu/Lieberman. Bennets är tydlig med att han är emot en palestinsk stat och för att göra en tvåstatslösning omöjligt skall fler bosättningar byggas, mer palestinsk mark annekteras.

Joakim Wohlfeil skriver väldigt bra om detta på Diakonias blogg och han formulerar många av de tankar jag också har:

”När Hamas vann det palestinska parlamentsvalet 2006 införde omvärlden tuffa sanktioner för att man valt en regering som inte tog avstånd från våld, inte erkände Israels rätt att vara en stat och inte respekterade tidigare avtal. På tisdag kan Israel ge makten åt politiker med samma agenda.”

Som rubrik på sitt blogginlägg har han ett mycket talande citat av Bennet:

”I början kommer omvärlden inte att erkänna vår suveränitet över området, men när vi väl etablerat tydliga fakta på marken kommer de att anpassa sig”

Jag rekommenderar alla att läsa Joakims text.

Usch, det känns så himla läskigt att läsa om de här strömningarna och hopplöst att valet står mellan, som Ben White skriver, apartheid och apartheid – ockupation och ockupation. Men, som jag skrivit så många gånger tidigare står ju hoppet om en rättvis fred till att omvärlden tvingar Israel att upphöra med ockupationen.

Otäckt är också att vi har fått en ny så kallad pro-israelisk grupp i Sverige som förespråkar samma linje som Bennet. Som säger att det inte finns några palestinier, att palestinierna – som de benämner araber – inte har rätt till sin mark. En grupp som är ganska liten men som är väldigt aktiv. Nytt för oss att förhålla oss till, för så extrema åsikter och de metoder som de använder (besöka och försöka sabotera alla aktiviteter vi gör, filma meningsmotståndare och sprida etc.) har vi inte sett på flera år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,