Ska omvärlden vakna nu då!?

Det blev morgonkaffe på centralen i dag igen och tredje tågresan den här veckan. Först var det Malmö, i tisdags kortare resa till Västerås där jag talade för tre gymnasieklasser och nu är jag på väg till Varberg. Där ska jag både snacka på en skola, och sen delta i ett seminarium i kväll (19.00) i Folketshus. Det är PGS lokalgrupp i Varberg som arrangerar tillsammans med Rädda Barnen, FN-förbundet och ABF Norra Halland. Det ska bli jättekul. De två bästa sakerna med mitt jobb och uppdrag ju, att träffa studenter och sen lokalgrupper och aktivister.

Jag tänker bra på tåg. Mycket och koncentrerat. Om jag inte somnar, vilket ju händer rätt ofta också.

I dag tänker jag på det israeliska valet. Jag hade precis som de flesta palestinier och andra som är aktiva kring Palestina/Israel-konflikten ingen större förhoppning om att saker skulle förändras med ett eventuellt regeringsskifte i Israel. Israeliska regeringar av olika färg har kommit och gått genom åren, men ockupationen och fördrivningen av palestinier har bestått. Jag är fast övertygad om att ett slut på ockupationen och en rättvis fred inte kommer att komma till genom att en israelisk regering bestämmer sig för det. Det kommer att hända när omvärlden sätter tillräckligt hård press på landet. När Israel tvingas ställas till svars för sina brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Så även om det inte hade lett till några större förändringar för palestinierna med en regering ledd av arbetarpartiet, är en sak säker. Netanyahu har nu fått grönt ljus, inte bara för fortsatt ockupation, kolonialism och apartheid – utan för ännu hårdare tag, fler bosättningar bland annat. Och han kommer inte att vänta med att utnyttja det mandatet. Han byggde sin valrörelse på rasistiska argument och han klargjorde dagarna innan valet att det inte blir någon palestinsk stat med honom vid makten.

Många gånger har vi sett israeliska politiker säga en sak inför kamerorna, och agera tvärtemot när de varit säkra på att strålkastarljusen riktats åt ett annat håll. Något som i och för sig blivit svårare med åren när nyheter sprids via sociala medier. Men lögnerna och hyckleriet har många gånger lyckats ändå.

SÅ. Kanske kanske kan detta faktum – att Netanyahu nu öppet inför hela världen förklarat att han kommer fortsätta brotten mot internationell rätt – göra att omvärlden till slut vaknar?

Man har hoppats förr. Det som är annorlunda nu är att BDS-rörelsen har vuxit sig stark. Från att bojkott mot Israel var något som många organisationer, politiker och debattörer inte ens ville prata om växer kraven i alla möjliga sammanhang på att några former av åtgärder skall vidtas.

Förbud mot handel med bosättarprodukter. Sanktioner mot misstänkta krigsförbrytare. Akademisk bojkott mot universitet med direkt koppling till ockupationen. Suspendering av handelsavtalet mellan EU och Israel. Stopp för militärt samarbete.

BDS ger många möjligheter och några av dessa saker skulle göra stor skillnad, det är jag säker på. Även om jag och PGS förespråkar en total bojkott av Israel till dess att ockupationen upphör.

Vi – PGS styrelse kommenterade valresultatet så här i går:
BDS är vägen att gå i kampen för ett fritt Palestina

Kalla högervindar i Israel inför valet

I morgon är det val i Israel och min engelske vän Ben White, journalist och författare till boken Israeli Apartheid: A Beginner’s Guide sammanfattade det väl i en uppdatering på facebook nyss: Tomorrow Israelis go to the polls to pick the next government: Apartheid Type A, or Apartheid Type B.

Det blåser kalla högervindar i Israel inför valet. Extremhögern går framåt och ett av de värsta partierna som leds av bosättaren Naftali Bennet kommer med största sannolikhet att ta plats i den förväntade högerregeringen Netanyahu/Lieberman. Bennets är tydlig med att han är emot en palestinsk stat och för att göra en tvåstatslösning omöjligt skall fler bosättningar byggas, mer palestinsk mark annekteras.

Joakim Wohlfeil skriver väldigt bra om detta på Diakonias blogg och han formulerar många av de tankar jag också har:

”När Hamas vann det palestinska parlamentsvalet 2006 införde omvärlden tuffa sanktioner för att man valt en regering som inte tog avstånd från våld, inte erkände Israels rätt att vara en stat och inte respekterade tidigare avtal. På tisdag kan Israel ge makten åt politiker med samma agenda.”

Som rubrik på sitt blogginlägg har han ett mycket talande citat av Bennet:

”I början kommer omvärlden inte att erkänna vår suveränitet över området, men när vi väl etablerat tydliga fakta på marken kommer de att anpassa sig”

Jag rekommenderar alla att läsa Joakims text.

Usch, det känns så himla läskigt att läsa om de här strömningarna och hopplöst att valet står mellan, som Ben White skriver, apartheid och apartheid – ockupation och ockupation. Men, som jag skrivit så många gånger tidigare står ju hoppet om en rättvis fred till att omvärlden tvingar Israel att upphöra med ockupationen.

Otäckt är också att vi har fått en ny så kallad pro-israelisk grupp i Sverige som förespråkar samma linje som Bennet. Som säger att det inte finns några palestinier, att palestinierna – som de benämner araber – inte har rätt till sin mark. En grupp som är ganska liten men som är väldigt aktiv. Nytt för oss att förhålla oss till, för så extrema åsikter och de metoder som de använder (besöka och försöka sabotera alla aktiviteter vi gör, filma meningsmotståndare och sprida etc.) har vi inte sett på flera år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mycket bra av Svenska Kyrkan

Innan jag började jobba på PGS hade jag inte så mycket koll på vad Svenska Kyrkan gjorde utöver den verksamhet man kommer i kontakt med vid jul, dop, bröllop etc.. Jag visste att de var engagerade på olika sätt i världen, men hade som sagt ingen närmare koll. Genom mitt engagemang för Palestina möter jag rätt ofta företrädare för Svenska Kyrkan. Och jag måste säga att min respekt för kyrkan bara har stigit under de här åren. Och jag är väldigt stolt över kyrkans engagemang för en rättvis fred i Mellanöstern.

Jag har vid ett flertal tillfällen träffat svenskar som jobbat i Palestina för Svenska Kyrkan, och några av dem är idoler för mig. De är helt fantastiska med klara analyser av läget och vad som behöver göras. Sen förstår jag att det inte alltid kan få genomslag här hemma.

I dag kom det mycket glädjande nyheter från Svenska Kyrkan.

Kyrkomötet har bland annat beslutat att uppdra till kyrkostyrelsen att:

– fortsätta sina ansträngningar att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza och i att rekommendera församlingarna att följa uppmaningarna i Kairos Palestina-dokumentet att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem samt i att stödja de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter och kräva att den pågående israeliska blockaden av Gazaremsan hävs.
– fortsätta att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza.
– uppmana den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlemsstat i FN.

Läs mer här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,