Helvetet fortsätter i Gaza. Bojkotta Israel.

Ett foto jag tog på stranden i Gaza senast jag var där.

Tar ett djupt andetag när jag sätter på datorn på morgonen. Försöker förbereda mig för att läsa om nattens händelser i Gaza. Har i och för sig vaknat fyra fem gånger under natten för att uppdatera mig, men det är när solen går upp i Gaza som de kan få en överblick över nattens hemskheter.

Och helvetet fortsätter.

Den här morgonen är det fullständig kaos. Israel har begått en ny massaker i området Shujaiyya i Gaza City. Hittills har 40 döda rapporterats, men den siffran kommer garanterat att stiga. Tvåhundra skadade har tagits till det redan överbelastade Al Shifa-sjukhuset. Många av de döda har inte identifierats ännu, men två av dem är fotografen Khalid Hamid och sjukvårdaren Fuad Jabir. Jag ser på twitter att israeliska soldater har hindrat ambulanser från att nå de skadade.

Jag kollar facebook och meddelanden från mina vänner i Gaza. Några har svarat att de är skräckslagna och förtvivlade över att inte kunna trösta sina barn. Andra har inte svarat. Och magen knyter sig av oro. Igen.

Tre sjukhus, 12 sjukvårdskliniker och fyra ambulanser har bombats.

Människorättsorganisationer i Palestina, Israel ja hela världen fortsätter att uppmana till handling. Men politiker och makthavare blundar, tittar åt andra hållet, pratar om något jävla självförsvar.

Från svenska regeringen hörs inget. Görs inget.

Vi aktivister gör vad vi kan. Samlas för att visa solidaritet och kämpar stenhårt för att göra det politikerna inte gör, sätta press på Israel. Använder de medel vi har.. Uppmanar till bojkott, till sanktioner och desinvesteringar.

Här har den palestinska organisationen BNC som samordnar den internationella bojkottrörelsen sammanställt lite info om BDS.
9 ways to effectively support Gaza through Boycotts, Divestment and Sanctions

Klockan 13.30 i dag ordnas en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm igen!!

BOJKOTTA ISRAEL

I solidaritet med det palestinska folket – Mitt tal

Det blev en väldigt stark och fin manifestation på Medborgarplatsen i dag. Tack alla. Fantastiskt att så många kom en högsommardag i juli. Det är tillfällen som detta som ger energi att kämpa vidare.

Här är mitt tal – förutom att jag alltid improviserar lite runt det skrivna så klart.

I dag var det svårt att hitta ord. Svårt att sätta ord på känslorna. Men bara det att vi står här, tillsammans, känns jätteviktigt. Att tillsammans få visa vår avsky mot Israels bombningar av Gaza och militära offensiver på Västbanken och i Jerusalem. Att få visa vår solidaritet med det palestinska folket. Solidariteten. Det enda ljusa i detta kompakta mörker.

Så faller då bomberna återigen över Gazas instängda befolkning. Än en gång håller vi andan medan rapporterna om nya dödsoffer och skadade strömmar in. Än en gång tvingas vi ses på när våra vänner i Gaza är skräckslagna. Förtvivlade föräldrar som inte kan skydda sina barn. Frustrerade unga som undrar hur omvärlden kan se på när deras familjer och vänner dödas och deras hus förvandlas till ruiner.

1,7 miljoner människor, varav majoriteten är barn, lever i världens största utomhusfängelse. Under blockad. Instängda. De har ingenstans att ta vägen för att skydda sig mot bomberna. Det finns ingen trygg eller säker plats i Gaza.

Samtidigt som detta sker inför våra ögon, talar medierna om ett krig mellan Israel och Hamas och vi får höra saker som att ”Israel svarar på Hamas raketer”

Men hur kan man lägga skulden på en ockuperad befolkning?

Detta är inte ett krig mellan Israel och Hamas. Det är en ockupation där en av världens starkaste militärmakter ockuperar ett annat folk.

Palestinierna har fördrivits från sina hem sedan 1948 och levt under brutal militärockupation sedan 1967. Första raketen avfyrades från Gaza 2001.

Detta är ett krig MOT det palestinska folket, där Israel gör allt de kan för att krossa alla former av motstånd. Även det som bedrivs genom ickevåld.

Jag har precis varit på resa i Palestina. Jag var där för att skriva till Palestinagruppernas nästa tidning som ska handla om Barn och unga under ockupation.

Av alla resor jag gjort sedan 2001 var det här en av de som skakade mig mest. För det var så otroligt smärtsamt att se hur Israel systematiskt attackerar Palestinas barn som en del i sin ockupationspolitik. Barnen som är hoppet för framtiden.

Jag besökte flyktinglägret Askar Camp i Nablus, där folk lever under svåra förhållanden med brist på nästan allt. Där finns inga parker eller grönområden, ingenstans att bara vara barn. Och där hade de israeliska soldaterna invaderat lägret varje kväll den senaste tiden, slagit sönder allt i sin väg, stulit saker och arresterat framför allt unga människor.

– Det är det vi är mest rädda för, svarade Mohammad 16 år, när jag intervjuade honom till tidningen, att soldaterna ska komma mitt i natten och ta någon i familjen helt utan anledning. De gör ju det.

Jag besökte Hebron där de militanta bosättarna har tagit över hela Gamla stan och tvingat palestinierna att lämna sina hus och affärer. Där lever folk i skräck både för soldaterna och bosättarnas våld. Barnen som går i Cordobaskolan får varje dag eskort av internationella följeslagare och aktivister som skydd mot bosättarna som kastar sten på dem.

Jag besökte en militärdomstol och fick se hur barn och ungdomar dömdes på löpande band enligt de militärlagar som Israel har infört på ockuperad mark. Den israeliska armén arresterar hela tiden barn, mellan 500 – 700 barn ställs inför rätta i farsartade militärrättegångar varje år. Några så unga som 12 år.

– Det finns absolut ingen rättvisa i det här systemet, förklarade en jurist från den palestinska organisationen Addameer som arbetar med stöd åt palestinska politiska fångar. Det är en viktig kugge i ockupationssystemet för att krossa allt motstånd.

Den pågående massakern av civila i Gaza är en del av detta, Israels ockupationspolitik.

Jag får nu mera rätt ofta frågan hur Israel skall stoppa Hamas raketer. Och jag svarar alltid:

Ställ istället frågan hur vi ska få ett slut på ockupationen. För att det skall bli fred, en rättvis fred måste palestinierna få sin frihet och sina rättigheter. Israel måste pressas till detta. För Israel visar inga tecken på att vilja ha någon fred, i alla fall inte någon rättvis fred.

När jag gjorde mina intervjuer med palestinier under resan, slutade jag alltid med frågan om de ser något hopp. Kanske en dum fråga nu när allt bara blir värre och värre.

Men jo, svarade alla. Utan undantag. Hoppet stavas tre bokstäver; BDS. Bojkott, desinvestering och sanktioner. De många bojkottaktionerna mot Israel är det som ger hopp.

Och jag håller med. Och jag och PGS vill uppmana alla att ställa sig bakom en bojkott av Israel.

Politiker och makthavare får det att låta som att de står maktlösa inför Israels bombningar av civila i Gaza. Carl Bildt säger att vi ”bara kan vädja”.

Men det är inte sant. Det finns massor av verktyg att använda när länder bryter mot internationell rätt, kränker mänskliga rättigheter eller ignorerar FN-resolutioner.

Vi måste kräva att omvärldens regeringar, EU och FN inför sanktioner mot Israel. Och det nu på en gång. För att få ett slut på blodbadet i Gaza och för att få ett slut på ockupation och apartheid

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Mycket bra av Svenska Kyrkan

Innan jag började jobba på PGS hade jag inte så mycket koll på vad Svenska Kyrkan gjorde utöver den verksamhet man kommer i kontakt med vid jul, dop, bröllop etc.. Jag visste att de var engagerade på olika sätt i världen, men hade som sagt ingen närmare koll. Genom mitt engagemang för Palestina möter jag rätt ofta företrädare för Svenska Kyrkan. Och jag måste säga att min respekt för kyrkan bara har stigit under de här åren. Och jag är väldigt stolt över kyrkans engagemang för en rättvis fred i Mellanöstern.

Jag har vid ett flertal tillfällen träffat svenskar som jobbat i Palestina för Svenska Kyrkan, och några av dem är idoler för mig. De är helt fantastiska med klara analyser av läget och vad som behöver göras. Sen förstår jag att det inte alltid kan få genomslag här hemma.

I dag kom det mycket glädjande nyheter från Svenska Kyrkan.

Kyrkomötet har bland annat beslutat att uppdra till kyrkostyrelsen att:

– fortsätta sina ansträngningar att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza och i att rekommendera församlingarna att följa uppmaningarna i Kairos Palestina-dokumentet att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem samt i att stödja de krafter i Gaza som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter och kräva att den pågående israeliska blockaden av Gazaremsan hävs.
– fortsätta att kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Östra Jerusalem och Gaza.
– uppmana den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlemsstat i FN.

Läs mer här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,