Rapporten som försvann

2011 gav PGS ut en temaskrift med rubriken ”Kolonialism och apartheid. Israels ockupation av Palestina”. Det blev minst sagt ett ramaskri. DN toppade med nyheten på morgonen, alltså inte att PGS gett ut en jätteintressant skrift, utan att vi med en skattefinansierad skrift kallade Israels politik för apartheid. Journalister ringde och försökte skapa något sorts drev och till och med biståndsministern uttalade sig att detta var oacceptabelt. Få tycktes till en början ens ha läst tidningen, utan det var ordet APARTHEID som provocerade så enormt.

I tidningen diskuterade vi apartheidbegreppet och FN:s konvention om apartheid, applicerade det på Israels ockupation och diskrimineringspolitik. Allt lugnade sig och journalisterna började inse att det inte fanns någon skandal i detta, utan tvärtom var allt som stod i tidningen sant. När stormen hade lagt sig hade i alla fall väldigt många läst temaskriften.

Visst var det kontroversiellt att prata om att Israel utövar en apartheidpolitik då, men med åren har fler och fler insett att det är ett relevant begrepp att använda. För några veckor sedan kom en rapport från FN-organet ESCWA – FN:s kommission för regionalt samarbete i Västasien med rubriken ”Israeli Practices towards the Palestinian People and the Question of Apartheid”. Rapporten som utgår från apartheidkonventionen konstaterar att Israel har etablerat ett apartheidsystem som bygger på en splittring av det palestinska folket. Det har lett till att palestinier lever under olika lagsystem.

  1. De 1,7 miljoner palestinier som är medborgare i Israel faller under ett civilt rättssystem. Israel skiljer dock på medborgarskap och nationalitet, där endast medborgare med judisk bakgrund har fulla nationella rättigheter. Detta innebär att palestinier diskrimineras när det gäller möjligheter till bra utbildning och jobb. Sedan staten Israel bildades har palestinier och israeliska judar levt segregerade och de palestinska samhällena har fortfarande sämre tillgång till samhällsservice av olika slag.
  1. De 300 000 palestinier som bor i Östra Jerusalem har en form av permanent uppehållstillstånd (i sin egen stad), vilket de kan fråntas av israeliska regeringen om man varit på en resa eller vistats mycket på Västbanken. Palestinier som förlorat sitt Jerusalem-ID kan till och med förlora rätten att besöka Jerusalem. Palestinierna i Östra Jerusalem diskrimineras när det gäller tillgång till hälsovård, möjligheten till jobb och de beviljas i princip aldrig bygglov. Många palestinier i Östra Jerusalem har fått sina hus rivna.
  1. De 4, 6 miljoner palestinier som lever under ockupation och blockad på Västbanken och i Gaza lever under israeliska militärlagar som bland annat innebär godtyckliga arresteringar och att barn kan fängslas. I samma område bor ca 350 000 judiska bosättare som omfattas av civila lagar.
  1. De miljontals palestinier som fördrivits från sina hem och som i strid med FN:s resolution 194 nekas rätten att återvända.

Rapporten välkomnades av många. Det fanns ett behov av att analysera Israels system av kontroll och diskriminering utifrån apartheidbegreppet. Nu skulle jag gärna vilja rekommendera alla att gå in på FN:s hemsida för att läsa rapporten. Tyvärr kan jag inte det då det blev ett ramaskri och påtryckningar från olika håll för att stoppa rapporten. Vilket också lyckades. Som tur är laddades den ner av många och kommer nu ändå att kunna användas i vårt arbete för ett slut på ockupation och apartheid.

kolonialismochapartheid.jpg
PGS temaskrift 2011

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s