Hälsning från Gaza

Sitter med Catrin på hotellet i Gaza. Solen har precis gått ner, men folk är fortfarande kvar på stranden som ligger alldeles här nedanför. Solnedgången var bländande vacker, som alltid i Gaza. Havet som folk beskriver som så enormt viktigt. ”När jag är på stranden och ser ut över havet, känns det som att jag äger hela världen”, sa en vän i går. Instängda i världens största utomhusfängelse suddar havet ut den synliga gränsen och ger en känsla av frihet. Fast självklart vet de att de israeliska militärbåtarna aldrig är långt borta.

Checkpointen/gränsövergången Erez

Så glad över att vara i Gaza igen. Det har varit två långa och händelserika dagar, med flera glada återseenden och väldigt bra möten, men också med hemska historier, framför allt från förra sommarens krig. Eller vad man nu ska kalla det, det känns som inget ord är passande nog; attacken eller kanske massakernDet är så litet här. Trångt. Världens mest tätbebyggda område. Att se alla sönderbombade hus och sitta och prata med människor som levde i den där mardrömmen under 52 dagar, att höra om förlorade vänner och släktingar, rädslan, förtvivlan, ilskan. Och nu HOPPLÖSHETEN. Det gör så jävla ont att tänka på att omvärlden lät detta ske. Att 1,8 miljoner människor instängda utan att ha någonstans att ta vägen, bombades dygnet runt i över en månad. Och nu RÄDSLAN att det ska hända igen. Och sen tanken på att inte ett enda av de raserade husen ännu byggts upp.

Frågan man vill ställa hela tiden är hur fan orkar ni?

Men de måste ju orka, de har inget annat val. Ungdomarna längtar efter att lämna Gaza, även om det är med sorg i hjärtat de säger det. Föräldrar är förtvivlade för att de inte kan skydda sina barn, eller se till att de får en bra framtid. Arbetslösheten är skyhög. Och instängda i ett fängelse är möjligheten att ens hitta ett jobb att söka väldigt begränsad.

Alla säger att de älskar Gaza. Men att situationen nu är ohållbar.

BLOCKADEN. Blockaden som pågått i nio år som skapar hopplösheten. Blockaden och ockupationen som gör att folk inte kan leva sina liv.

Allt blir extra absurt när man är här. Hur kan man stänga in människor på det här viset, och låta dem lida? Frågan som snurrar i huvudet hela tiden.

I eftermiddags var i i östra Gaza och träffade jordbrukare 800 meter från den israeliska gränsen. Vi blev väldigt tagna av deras berättelser och hur de kämpar på, trots ständiga attacker från israeliska armén. Under kriget fick de allt förstört och kunde inte vara på sin mark alls. Det var väldigt trevligt att vara där, de bjöd på fantastiskt gott te och nyskördade gurkor.

”Varje gång jag går ut på min mark för att jobba, undrar jag om det är för sista gången”, sa en av dem.

Vi har skrattat mycket också under de här dagarna, som alltid i Palestina. Jag är sjukt imponerad över hur människor här har en förmåga att fånga och ta tillvara de små stunderna i livet och njuta av dem. Vi har känt oss så välkomna och omhändertagna, så mycket värme och omtänksamhet.

Vi var i hamnen i dag också och pratade med fiskarna om deras svåra situation

Berättar mer i morgon..

3 reaktioner på ”Hälsning från Gaza

  1. Bitte

    Tack Anna. Det måste vara jättetufft att möta allt detta men ge dom allt stöd du/ni bara kan och orkar. Vi är med dom. Vi stödjer dom. Vi sörjer med dom. Vi kämpar på så gott vi kan för dom och deras rättigheter och du gör ett fantastiskt arbete. Allt gott till dig och Gaza.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s