De dödades när de lekte på stranden

Det blev ännu en stark manifestation i dag för Palestina när vi gick från Sergels torg till Israeliska ambassaden. Det var en fantastisk uppslutning och jag blev varm i hjärtat av att se blandningen av människor som var där. Det gav kraft att kämpa vidare.

… för rapporterna som kommer från Gaza nu är outhärdliga.

Skolor, moskéer, sjukhus, bostadshus med familjer inuti och NGOs är mål för Israels bomber.

Och i dag dödades fyra barn som lekte på stranden. Fyra pojkar från samma familj mellan 9 och 11 år gamla.

Den här bilden tog jag 2011. Precis där barnen dödades i dag.
Den här bilden tog jag 2011. Precis där barnen dödades i dag.

Så många solklara brott mot internationell rätt. Människorättsorganisationer vädjar till internationella samfundet.

Hur kan detta få ske inför hela världens ögon!?

En reaktion på ”De dödades när de lekte på stranden

  1. Hej!
    Man får en del kommentarer när man står och samlar och delar flygblad. Jag har länge tänkt försöka skriva ner dom och samla dom.
    Det är övervägande uppmuntrande och vänliga kommentarer. Dom negativa och om jag dit räknar även sånna som ”skramla lagom”, ”kan du inte hitta nåt vettigare att göra” eller ”Palestina?” så påstår jag att det är mindre än en på hundra passerande. Alltså fråga om promille.
    Kanske hälften av dom som ger vill först veta vart pengarna går. Och nöjer sig med dom flygblad och förklaringar dom får. Araber kan fråga var jag kommer ifrån, hur saken rör mej. Men även några få som kanske var israeler, godtar solidaritet som en förklaring. Några palestinier som tackat mej har jag svarat att det palestinska folket är ett hjältefolk somstår upp och kräver rättvisa och frihet, om än gråtande och blödande. Och när dom gör det, försvarar dom även min och svenskarnas demokratiska fri-och rättigheter. Som bara finns när och där dom försvaras. Då kan dom palestinska ögonen se roade ut. Eller så slocknar dom. Kanske för att dom inte har nåt sånt minne. Dom minns kanske bara en total vanmakt inför den dumma döden. Men isåfall visar dom det inte. Eller säjer inte att jag är dum och okunnig. Dom nickar en uppmuntran och går. Kysser sitt barns hår och går. Men det är ju bara mina spekulationer.
    Ja, det var ett försök att förmedla något av den värme och vänskap som möter mej. Om du kan förmedla den vidare och tillbaka. Jag känner ett behov att dela med mej till alla. Alla vattenbärare och ”med marktjänst” – och alla örnar som i tal och skrift livnär oss.
    Hälsningar Bruno

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s