I solidaritet med det palestinska folket – Mitt tal

Det blev en väldigt stark och fin manifestation på Medborgarplatsen i dag. Tack alla. Fantastiskt att så många kom en högsommardag i juli. Det är tillfällen som detta som ger energi att kämpa vidare.

Här är mitt tal – förutom att jag alltid improviserar lite runt det skrivna så klart.

I dag var det svårt att hitta ord. Svårt att sätta ord på känslorna. Men bara det att vi står här, tillsammans, känns jätteviktigt. Att tillsammans få visa vår avsky mot Israels bombningar av Gaza och militära offensiver på Västbanken och i Jerusalem. Att få visa vår solidaritet med det palestinska folket. Solidariteten. Det enda ljusa i detta kompakta mörker.

Så faller då bomberna återigen över Gazas instängda befolkning. Än en gång håller vi andan medan rapporterna om nya dödsoffer och skadade strömmar in. Än en gång tvingas vi ses på när våra vänner i Gaza är skräckslagna. Förtvivlade föräldrar som inte kan skydda sina barn. Frustrerade unga som undrar hur omvärlden kan se på när deras familjer och vänner dödas och deras hus förvandlas till ruiner.

1,7 miljoner människor, varav majoriteten är barn, lever i världens största utomhusfängelse. Under blockad. Instängda. De har ingenstans att ta vägen för att skydda sig mot bomberna. Det finns ingen trygg eller säker plats i Gaza.

Samtidigt som detta sker inför våra ögon, talar medierna om ett krig mellan Israel och Hamas och vi får höra saker som att ”Israel svarar på Hamas raketer”

Men hur kan man lägga skulden på en ockuperad befolkning?

Detta är inte ett krig mellan Israel och Hamas. Det är en ockupation där en av världens starkaste militärmakter ockuperar ett annat folk.

Palestinierna har fördrivits från sina hem sedan 1948 och levt under brutal militärockupation sedan 1967. Första raketen avfyrades från Gaza 2001.

Detta är ett krig MOT det palestinska folket, där Israel gör allt de kan för att krossa alla former av motstånd. Även det som bedrivs genom ickevåld.

Jag har precis varit på resa i Palestina. Jag var där för att skriva till Palestinagruppernas nästa tidning som ska handla om Barn och unga under ockupation.

Av alla resor jag gjort sedan 2001 var det här en av de som skakade mig mest. För det var så otroligt smärtsamt att se hur Israel systematiskt attackerar Palestinas barn som en del i sin ockupationspolitik. Barnen som är hoppet för framtiden.

Jag besökte flyktinglägret Askar Camp i Nablus, där folk lever under svåra förhållanden med brist på nästan allt. Där finns inga parker eller grönområden, ingenstans att bara vara barn. Och där hade de israeliska soldaterna invaderat lägret varje kväll den senaste tiden, slagit sönder allt i sin väg, stulit saker och arresterat framför allt unga människor.

– Det är det vi är mest rädda för, svarade Mohammad 16 år, när jag intervjuade honom till tidningen, att soldaterna ska komma mitt i natten och ta någon i familjen helt utan anledning. De gör ju det.

Jag besökte Hebron där de militanta bosättarna har tagit över hela Gamla stan och tvingat palestinierna att lämna sina hus och affärer. Där lever folk i skräck både för soldaterna och bosättarnas våld. Barnen som går i Cordobaskolan får varje dag eskort av internationella följeslagare och aktivister som skydd mot bosättarna som kastar sten på dem.

Jag besökte en militärdomstol och fick se hur barn och ungdomar dömdes på löpande band enligt de militärlagar som Israel har infört på ockuperad mark. Den israeliska armén arresterar hela tiden barn, mellan 500 – 700 barn ställs inför rätta i farsartade militärrättegångar varje år. Några så unga som 12 år.

– Det finns absolut ingen rättvisa i det här systemet, förklarade en jurist från den palestinska organisationen Addameer som arbetar med stöd åt palestinska politiska fångar. Det är en viktig kugge i ockupationssystemet för att krossa allt motstånd.

Den pågående massakern av civila i Gaza är en del av detta, Israels ockupationspolitik.

Jag får nu mera rätt ofta frågan hur Israel skall stoppa Hamas raketer. Och jag svarar alltid:

Ställ istället frågan hur vi ska få ett slut på ockupationen. För att det skall bli fred, en rättvis fred måste palestinierna få sin frihet och sina rättigheter. Israel måste pressas till detta. För Israel visar inga tecken på att vilja ha någon fred, i alla fall inte någon rättvis fred.

När jag gjorde mina intervjuer med palestinier under resan, slutade jag alltid med frågan om de ser något hopp. Kanske en dum fråga nu när allt bara blir värre och värre.

Men jo, svarade alla. Utan undantag. Hoppet stavas tre bokstäver; BDS. Bojkott, desinvestering och sanktioner. De många bojkottaktionerna mot Israel är det som ger hopp.

Och jag håller med. Och jag och PGS vill uppmana alla att ställa sig bakom en bojkott av Israel.

Politiker och makthavare får det att låta som att de står maktlösa inför Israels bombningar av civila i Gaza. Carl Bildt säger att vi ”bara kan vädja”.

Men det är inte sant. Det finns massor av verktyg att använda när länder bryter mot internationell rätt, kränker mänskliga rättigheter eller ignorerar FN-resolutioner.

Vi måste kräva att omvärldens regeringar, EU och FN inför sanktioner mot Israel. Och det nu på en gång. För att få ett slut på blodbadet i Gaza och för att få ett slut på ockupation och apartheid

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

3 reaktioner på ”I solidaritet med det palestinska folket – Mitt tal

  1. Jag kan bara hoppas att dina förväntingar på omvärlden och en bojkott av Israel inte förverkligas! Jag är för fred i Mellanöstern och för två stater,där Palestinierna får ett eget land men en egen suverän stat som alla andra,men även att Israel får fortsätta existera som land.Till skillnad från dig som levt i ett fredligt land hela ditt liv så är det väldigt enkelt att bara kritisera Israel och visa sympati för det palestinska foket.Skillnaden mellan dig och mig är att jag kritiserar Israels regering under detta kabinett,men inte Israels folk.Jag kritiserar Israel för att dom använder våld,men du gör skillnad på våld och våld,vilket jag inte gör.Jag förkastar all form utav våld som en konfliktlösande åtgärd,jag tror bara på samtal och förhandlingar.
    Sedan kan jag tycka att det är beklagligt att du inte nämner,ifrågasätter,krittiserar överhuvudtagligen inte Hamas för att man kidnappat tre israeliska ungdomar och mördat dom! Detta nämner du överhuvudtagligen inte? Gör du skillnad på liv och liv?Det gör inte jag,men jag tror att den vrede,det hat som du hjälper till att bygga upp,det är kontraproduktivt och leder bara mot ännu mera krig och förödelse.

  2. Det mesta tyder på att Israels ståndpunkt är att utplåna de sista resterna av palestinskt liv på det lilla land som de fördrivna palestinierna har kvar. Minns att de förtryckta har inte valt det förtryck de fått! Gaza är jordens största utomhusfängelse. Bojkotta Israel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s