Al Khalil – Hebron. Bland bosättare och soldater.

Hebron var en gång en levande stad där affärerna blomstrade och dit palestinier från andra städer tog sig för att handla och uppleva pulsen. Jag har hört så många historier om hur det var, att jag kan se det framför mig när jag går på de tomma öde gatorna i det som en gång var stadens hjärta men som nu helt tagits över av bosättare.

Shuhada street var en av de gatorna som före 1994 var full av liv och som nu är helt avstängd för palestinier. Affärerna är stängda, de allra flesta palestinier har tvingats lämna sina hem. Palestinier som bor i området måste klättra över tak för att nå sina hus och varje dag trakasseras de och riskerar att utsättas för våld av israeliska soldater och bosättare. Det är en absurd situation och helt ofattbart att den kan fortgå.

En militärpost som vaktar bosättningarna i det som en gång var en levande stadskärna i Hebron
En gång en levande gata. Nu helt öde och palestinierna har inte tillgång till sina affärer som de fortfarande äger juridiskt.

Hebron är enda stället i Palestina där bosättare har tagit över stadskärnan och det är också de mest militanta och våldsamma bosättarna som slagit sig ner där. De är väldigt aktiva i kampanjer mot palestinierna för att ta över det som de anser vara deras. 600 bosättare skyddas av 2 000 soldater, nu i dagarna har antalet soldater fördubblats kidnappningen av de tre unga bosättarna. Militären har genomfört nattliga räder i hus och hos organisationer varje natt under den senaste veckan.

Palestinierna har fått sätta upp galler ovanför sina affärer då bosättare bor där och slänger ner sina sopor.

Jag träffar en ung kille som berättar att soldaterna kom till hans hus härom natten, slet ut honom och resten av familjen för att genomsöka huset, de slog sönder allt. Han var mycket rädd, då en grannpojke skjutits ihjäl några dagar tidigare. Han sa att alla är rädda nu. Alla.

Jag träffar Cecilia och Annika som har varit i Hebron i tre månader som följeslagare. En av deras uppgifter har varit att följa palestinska barn till och från skolan, varje dag. Cordobaskolan och en förskola ligger mitt i de kvarter som bosättarna tagit över, och de trakasseras varje dag av bosättarna. UNICEF har därför startat ett projekt, där internationella, bland annat från det ekumeniska följeslagarprogrammet följer de 170 barnen som fortfarande går kvar där, till skolan. Syftet är att behålla palestinskt liv i  området och inte låta bosättarna ta över allt. Cecilia berättar att när internationella är med, så lämnas barnen oftast i fred och trakasserierna vänder sig mot dem istället.

 

I går var det lördag och då ger sig bosättarna ut i gamla stan på eftermiddagen, följda av tungt beväpnad militär. Det var så absurt att se detta. Några palestinska barn hade spänt upp ett snöre och spelade volleyboll på ett av ställena där bosättarna skulle passera. Där spelade de bland soldater och bosättare som ockuperar deras stad. Jag tänker att det är en bra markering, att de är där, att de spelar volleyboll just precis där. Inte mycket annat de kan göra än att visa att de äger sina gator.

Det är många tankar som snurrar i huvudet efter en dag i Hebron. Mest gör det ont. Ont över att människor, framför allt barn, ska leva som fångar i sin egen stad. Att bosättarna tillåts ta över meter efter meter trots att det bryter mot internationell rätt och jag vet inte vad. Ja, det är så de gör. Tar över meter för meter. Sakta men säkert. Ibland när de tar ett hus säger Israeliska myndigheter att de inte accepterar det, men efter en tid, tillåts de behålla huset, av säkerhetsskäl och soldater skickas dit för att vakta dem.

På flera håll pågår arkeologiska utgrävningar och trots att palestinier visar upp papper på att de äger marken, så gräver de in på deras tomter och bosättarna hjälper till genom att elda upp deras träd.

Läs om kampanjen Open Shuhada Street: http://www.youthagainstsettlements.org
Läs om kampanjen Open Shuhada Street: http://www.youthagainstsettlements.org

Jag fick också uppleva det fina i Hebron, det som gör att jag verkligen gillar den här staden. Träffade fantastiska människor och åt god mat och tog en stund och vilade under olivträden i skuggan. För varmt var det, uppemot 40 grader.

olivträd

4 reaktioner på ”Al Khalil – Hebron. Bland bosättare och soldater.

  1. Tack Anna, för att du är där! Jag har ständig oro och sorg i hjärtat, när jag hör vad som händer i dessa dagar, speciellt i Hebron. I Dalarna och Gagnef är det en helt annan värld. Vi skulle gärna låna åtminstone tio värmegrader. Just nu, mitt på dagen, är det regngrått och +12,5.
    När jag är klar med mitt vikariat här uppe, återvänder jag till det ”Heliga Landet”.
    Var rädd om dig! Kram/inger

    1. anna

      Tack Inger. Ja så mycket man vill skriva och säga, men det är svårt att hitta orden och hur man än beskriver så är det värre i verkligheten. Hoppas att vi kan ses här någon gång. Kram!!

  2. Margit Lundin

    Tack för att du finns. Du försvann från Fria Tidningen,men nu har jag funnit dig.Ska försöka läsa allt jag hittar som du skrivit när det gäller Palestina. Lycka till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s