Dags att blogga igen och i morgon är det Nakbadagen

Jag har legat lite lågt här på bloggen ett tag. Den här gången har det varit ett medvetet val, inte som andra gånger då det mest berott på lathet eller att jag inte har haft tid. En personlig blogg om Palestina betyder naturligtvis en massa hat och påhopp, vilket jag ville ta en paus i från ett tag. Istället har jag delat med mig av mina tankar och åsikter på facebook för en mer känd skara människor, samt twittrat lite mer intensivt än annars. Och sen som Palestinagruppernas ordförande så prioriterar jag så klart organisationens kanaler för att få ut våra budskap.

Men nu känner jag att mina facebookstatusar börjar likna blogginlägg och det är väl inte riktigt meningen, så jag öppnar bloggen igen för mina tankar och funderingar och hoppas på att inbjuda till diskussion.

Jag har ju jobbat på Palestinagrupperna i snart tio år, varit ordförande i två. Så mitt fokus och politiska engagemang har senaste åren främst, men absolut inte bara, handlat om det. Det kommer det att göra framöver också, men jag har känt mer och mer att jag har saknat att diskutera och agera kring mina andra hjärtefrågor och har blivit mer aktiv igen även inrikespolitiskt. Utomparlamentariskt. Kampen mot rasism, fascism och nazism har varit den röda tråden genom mitt engagemang sedan jag blev politiskt aktiv i tonåren och jag känner att det engagemanget i dag är viktigare än någonsin. Är det något som verkligen skrämmer mig nu är det den pågående normaliseringen av rasism och fascism.

Men som sagt, jag kommer så klart att fortsätta hålla er uppdaterade om Palestina och mitt uppdrag som ordförande om jag nu blir omvald av kongressen. Ja, för i helgen är det tvådagars årsmöte i PGS så full fart med det. Och i morgon är det en viktig dag, då högtidlighålls minnet av Al Nakba. Det är i år 66 år sedan Nakba, katastrofen då över 750 000 palestinier fördrevs från sina hem av den israeliska militären och över 400 palestinska byar jämnades med marken. Det kommer att manifesteras över hela världen. I Stockholm kl 18.00 på Sergels torg där jag ska hålla ett litet tal. Vi står där för att visa att Nakba inte var en enskild händelse, utan en pågående verklighet där miljoner palestinier fortfarande lever som flyktingar i Mellanöstern och under israelisk militärockupation.

Kom dit och visa solidaritet med det palestinska folket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s