Frustration och förtvivlan. Studio Ett och stark manifestation

Det har varit en tuff vecka med tankarna hos vänner i Gaza 24 timmar om dygnet, samtidigt som det är galet mycket jobb. Man känner sig så frustrerad och maktlös, men vill ändå göra allt som bara går för att stödja, visa solidaritet och försöka få våra politiker att agera för ett slut på blodbadet i Gaza. Solidariteten från människor runt om i världen är det som får palestinierna att orka kämpa vidare och inte ge upp.

I torsdags ringde de från Studio Ett och frågade om jag ville vara med och tala om det som händer i Gaza. Jag blev tveksam att ställa upp när jag hörde att även Lisa Abramowicz från Svensk Israelinformation skulle vara i studion och att det skulle läggas upp som en debatt. Hon har skrivit så många debattartiklar på Newsmill senaste åren där hon kommit med lögner och personliga påhopp. Men jag bestämde mig ändå för att åka dit och försöka få fram mina och PGS ståndpunkter. Jag bestämde mig också för att inte gå i fällan och låta mig provoceras och hamna i försvarsställning för absurda anklagelser. Det kändes också bra att Cecilia Uddén skulle medverka.

Jag blev ändå förvånad över hur snabbt Lisa tappade fattningen och började använda vad jag vill kalla härskartekniker som när hon efter en massa osanna påståenden plötsligt utbrast ”kära lilla vän..” för att sen fråga i vilken värld jag lever i. Det värsta var nog när hon påstod att det inte råder någon blockad i Gaza och det kändes absurt när hon försvarade Israels bombningar med att de har kirurgisk precision och att det därför ”bara var 300 barn som dog vid förra offensiven”. Jag hade planerat att prata om BDS – bojkott, desinvesteringar och sanktioner också och varför vi måste stödja det, men det hanns inte med. Fick ändå fram mina viktigaste åsikter att man måste sätta det som händer nu i ett större sammanhang, ockupationen. Och Cecilia Uddén avslutade hela programmet med att konstatera att Israel väljer apartheid på Västbanken.

Här kan man lyssna på inslaget: Studio Ett Oro för ett nytt Gazakrig

I dag har vi haft styrelsemöte med PGS. Vi har en toppenstyrelse nu och jag är så glad och stolt över att vara en del av den. Vi skulle hållit på hela dagen, men när det bestämdes att det skulle bli en manifestation utanför Israels ambassad bestämde vi oss för att gå dit. Jag hade också äran att få hålla ett tal där. Det blev en fin och stark demonstration med mycket känslor. Här är mitt tal – eller ja, som det såg ut när jag skrev det, pratade ju lite runt omkring det jag planerat så klart. Jag hade inte långt tid på mig att skriva i hop det, så jag utgick från vad jag talade om i radion.

Så faller då bomberna återigen över Gazas instängda befolkning. Än en gång håller vi andan medan rapporter om nya dödsoffer och skadade strömmar in. Än en gång tvingas vi se på när våra vänner i Gaza är skräckslagna, förtvivlade föräldrar som inte kan skydda sina barn, frustrerade unga som genom sina facebook och twitter vädjar omvärlden om hjälp. 

Och omvärlden ser på. Men blodbadet fortsätter. 

1,5 miljoner människor, varav majoriteten är barn, lever i världens största utomhusfängelse. Under blockad. Instängda. De har ingenstans att ta vägen för att skydda sig mot bomberna. Det finns inge trygg eller säker plats i Gaza. Israeliska armén har släppt flygblad över Gaza där det står att människor skall hålla sig borta från Hamasaktivister. Men som en av mina vänner skrev på nätet, where to run?

Med förra offensiven, operation Gjutet bly i färskt minne – då 1 400 människor dödades, varav många barn – vet vi vad Israel är kapabla till. Då sökte folk skydd bland annat i FN-skolor. Men de bombades också. 

Samtidigt som detta sker inför våra ögon, talar medierna om ett krig mellan Israel och Hamas och de stora tidningarna väljer rubriker som att ”Israel svarar på Hamas raketer” och enligt visa skribenter tycks det bara var de israeliska offren som ska benämnas som civila. 

Fortfarande köper medierna i Sverige Israel retorik rakt av när det hettar till. Men hur kan man lägga skulden på en ockuperad befolkning?

Jag och Palestinagrupperna är emot allt våld som riktas mot civila. Men det är viktigt att sätta saker i sitt rätta sammanhang och se till en vidare kontext. 

Detta är inte ett krig mellan Israel och Hamas. Det är en ockupation där en av världens starkaste militärmakter ockuperar ett annat folk och där år efter år av förtryck och apartheid skapar frustration och förtvivlan.

Palestinierna har fördrivits från sina hem sedan 1948 och levt under en militärockupation sedan 1967. Första raketen avfyrades från Gaza 2001. 

Det rapporteras också sällan om att palestiniernas främsta motstånd mot ockupationen bedrivs genom ickevåld. Och att det slås ner brutalt av den israeliska armén vecka efter vecka, dag efter dag. 

Jag får ofta frågan hur Israel skall stoppa Hamas raketer. Och jag svarar alltid:

Ställ istället frågan hur vi ska få ett slut på ockupationen. För att det skal bli fred, en rättvis fred måste palestinierna få sin frihet. Israel måste pressas att följa internationell rätt. Israel måste sluta belönas av omvärlden med förmånliga samarbetsavtal. 

Palestinierna har enats i en bred ickevåldsrörelse med företrädare för alla delar av samhället, från höger till vänster och olika religioner. Palestinier i diasporan, på Västbanken och Gaza och i Israel. De har enats om en vädjan till omvärlden att stödja deras ickevåldsmotstånd genom BDS – bojkott, desinvestering och sanktioner. Att införa bojkott kampanjer och kräva av våra politiker att införa sanktioner tills dess att ockupationen upphör. Där kan vi göra skillnad.

Men i dag i den akuta fasen kräver vi av våra politiker att stoppa blodbadet i Gaza.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

8 reaktioner på ”Frustration och förtvivlan. Studio Ett och stark manifestation

  1. Hej Anna, har just lyssnat på Studio Ett debatten. Du gjorde det jättebra, trots att Lisa körde med sina otroliga lögner och påståenden. Bra att du kunde hålla dig lugn. (Det kunde inte jag). Skönt också att Cecilia fick avsluta. Tyvärr kunde jag inte vara med på manifestationen, har istället suttit klistrad vid Twitter, Facebook och alla nyheter. I natt bombas det oupphörligt från både havet och luften. Det är så förfärligt! På Västbanken är det också uppror, men det faller i mediaskugga. Vi får hoppas på Arabförbundet och alla goda krafter!

  2. anna

    Tack för pepp – jag blir jätteglad!!. Jag hade verkligen sagt tusen gånger till mig själv innan att jag skulle hålla mig lugn, men det var inte lätt.

    Jag sitter också klistrad vid facebook och twitter nu och känner mig så himla ledsen och förtvivlad. Och maktlös. Skickar bara hjärtan till vänner i Gaza på chatten nu, hittar inga ord liksom..

  3. Maria JB

    Håller helt och hållet med ovanstående kommentar – du var riktigt bra! Lugn, välformulerad och otroligt fokuserad. Du lyckades verkligen peka ut de stora frågorna, de som handlar om ojämlikheten, maktobalansen.

  4. Niklas

    Hejsan Anna,
    Jag kan inget annat än instämma i ‘inst1’s kommentar. Du gjorde ett helt fantastiskt bra jobb. Du behöll lugnet och gav ett mycket trovärdigt intryck samtidigt som galenpannan Abramovicz ångade ur alla ventiler.
    Först blev jag irriterad när hon förde fram sitt förråd av skeva fakta. Sedan satt jag och skrattade när hon tog till sandlåderetorik och härskarteknik.

    Det är för mig ett under att hon kan vara generalsekreterare för en organisation som skall sprida goodwill från Israel. Till hennes försvar kanske man skall skuldbelägga den inhemska israeliska propagandamaskinen, som är fantastisk och lyckas faktiskt hålla en stor del av det israeliska folket totalt okunnigt om vad som egentligen händer på andra sidan muren. Jag betvivlar starkt att hon någonsin har satt sin fot på Västbanken, och knappast i Hebron. Ännu mindre i Gaza.

    Jag har faktiskt haft ‘äran’ att träffa Abramovicz i ett intimt forum för några månader sedan. Redan då tyckte jag att hon kändes som arketypen av en inskränkt israel som alltid reagerar med taggarna utåt så fort någon form av kritik mot regimen läggs på bordet. Hon är dock en väldigt enkel människa som är väldigt mottaglig för enkla retoriska knep. I det stora hela så är det synd om henne. Hon vet helt enkelt inte bättre, men tror ändå att hon har koll på läget. Det är lite som att prata med ett barn som innerligt tror att jorden är platt.

    Åter igen – du gjorde ett fantastisk bra jobb. Du förde fram mätbara fakta och hon slog tillbaks med falsarier. Dessutom fick du henne att förlora den lilla besinningen hon hade, vilket reducerade hennes trovärdighet till noll!

    1. anna

      Tack Niklas, tack för att du skriver!! Jag blir verkligen jätteglad över dina ord. Som jag skrev innan så ger det mig självförtroende att våga ställa upp på liknande igen, även om jag alltid kommer att vara tveksam till debatter med henne. Själv är man ju alltid kritisk. Jag har mest debatterat med henne i skrift och då har hon inga gränser vad gäller att ljuga och komma med påhopp.

      Tack igen!!

  5. Hej Anna!
    Jag håller med Niklas. Anna, du gjorde ett bra jobb. Hoppas det blir flera tillfällen. Jag är så arg, ledsen, förbannad… vad gör världssamfundet? Jag var i tankarna med er på demonstrationen i lördags. En pensionär boendes ute på landet har svårt att åka till Stockholm.Ett litet bidrag av den lilla pensionen känns ändå bra. När tar allt slut och Palestina för sin frihet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s