tuffa tider

I dag skiner solen, det behövs. Ska ta en extra lång promenad på morgonen för att lapa i mig av solskenet. Men det är kallt och hösten är ett faktum och jag tror vi alla har de två senaste vintrarna i tankarna. Låååånga och kalla.

Jag saknar mina kollegor, Niklas som flyttat till Umeå för att återuppta studier och Jonatan och Johanna som är i Jenin och arbetar med Frihetsteatern. Det är tomt på kontoret, så jag är väldigt glad att dela kök och därmed lunch och fikaraster med Peace Works och Svalorna Latinamerika – har underbara kollegor där och varje fikarast är ett rent nöje.

Och nu stänger vi kontoret i Jerusalem, efter fem år. Så jag får snart sällskap av Yvonne på kontoret i Stockholm. Tillbaka som när jag började på PGS för fem år sedan, då var det vi två.

Det kommer att bli bra, men som alltid är det tufft med omställningar och överlämningar, nya rutiner.

Det tuffaste just nu är ändå livet som Hammarbyare. Vi håller på att åka ur Superettan. Och det känns så sorgligt och tungt. Och overkligt. Och ovärdigt. I går hade vi chansen att få lite mer fast mark under fötterna, men förlorade mot Värnamo. Och i dag är det nedstämt i Bajenland. Två matcher kvar – och för att undvika kval till division ett måste vi vinna en och spela en oavgjort. Så jag tror det blir kval och att det blir mycket svårt att klara.

Så vad som ska hända med mitt kära Hammarby står att läsa i stjärnorna. Det är tuffa tider nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s