Gaza – världens största fängelse


Vakttorn som kan skötas på distans

Det är milt uttryckt en surrealistisk upplevelse att ta sig in och ut från Gaza via Erez, den israeliska terminalen som administrerar detta världens största fängelse.

Det är mycket känslor och tankar som snurrar i huvudet nu, dels för de fina möten jag hade i Gaza, men sedan illamående över hur omvärlden kan låta 1,5 miljoner människor leva instängda på det här sättet. Och dessutom med stridsflyg som bombar var och varannan dag. Gränsen till Rafah har förvisso öppnats, men fortfarande med restriktioner. Man måste vara 40 år för att få tillstånd att resa in i Egypten – och då är det värt att påpeka att 85 procent av Gazas befolkning är under 35 år.

Jag var senast i Gaza 2006 och har sedan dess sökt tillstånd hos israeliska myndigheter för att få komma in ett flertal gånger, men utan att lyckas. Senast sökte vi för att jag och PGS ordförande Per Gahrton skulle ha möten med PGS samarbetspartner Gaza Community Mental Health Programme i april. Tillståndet kom två veckor efter att vi kommit hem, men nu gäller det till oktober.

Det känns som att vara i en overklig film när man tar sig genom den där terminalen med grindar och dörrar som låses upp automatiskt när man kommer, röster från högtalare som talar om vad man ska göra, när man ska visa innehållet i väskan för en kamera som sitter högt upp i taket eller vilket håll man ska gå – man blir alldeles snurrig och kliver man ett steg åt fel håll skriker den anonyma rösten det. Tungt beväpnade soldater skymtar lite här och var.

På vägen ut från Gaza får man kliva in i en kroppsscanner och ställa sig med händerna över huvudet medan en grej snurrar runt och man tror man ska kliva ut i en annan tid. Sen ut och in i ett litet bås, en röst som ber mig gå ut och göra om det.. Sen en massa frågor som på flygplatsen ungefär. Terminalen är läskigt öde, som att den är byggd för tusentals människor, men i dag var där bara jag och Yvonne där.

Den evighetslånga gången mellan Erez och Gaza

Jag träffade fantastiska människor under mitt korta men intensiva besök och det var kul att vara ute och se Gaza by night. Det var fullt av liv och rörelse, bröllop lite här och var och folk som hängde på stranden. När vi kom tillbaka till hotellet hörde vi hur det mullrade och smällde längre bort och förstod att något hände. Det var israeliskt stridsflyg som bombade i Gaza City.

Det är så fint med stranden och havet i Gaza och folk utnyttjar det verkligen på bästa sätt. Men det är inte en säker plats. I går blev fiskebåtar beskjutna med vattenkanoner av israeliska militärer och under perioder har det varit för förbjudet eller för farligt att vistas på stranden. Israel har full kontroll över vattnet som egentligen tillhör Gaza och fiskebåtarna får bara fiska på alldeles för grunt vatten.

Jag är så glad att jag kunde komma in den här gången och hoppas att snart komma tillbaka till Gaza. Vi lämnade i dag eftersom fascistterminalen i Erez stänger för helgen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s