Flygplatsen

Det blev en bra resa till Palestina och Israel. Det bästa var nog att få åka ut med PGS samarbetspartner PMRS och se på deras arbete i fält i Hebron. Jag känner mig alltid lite nedstämd när jag kommer hem, det känns så konstigt att ockupationen får fortgå år efter år, ja till och med bli värre, utan att omvärlden gör något. Det är tungt att säga hej då till vänner och inte veta när man kommer tillbaka och att de är instängda bakom en stor jävla mur.

Sen är det då flygplatsen som är ett kapitel för sig. Ni som har följt bloggen länge vet ju att jag har ganska jobbiga minnen från den där flygplatsen, då det brukar bli timmar av förhör och genomgång av mig och mina saker. Så blev det också den här gången. I samma sekund de förstår att man varit på palestinskt område blir man klassad som, ja jag vet inte vad, man blir behandlad som att de skulle ha hittat flera kilo knark i väskan. Och när det gäller mig så dröjer det ju just bara några sekunder. I tre timmar höll de på och ställde frågor, genomsökte all min packning och även mig. Jag har aldrig fått checka in själv och den här gången fick jag heller inte gå själv till flygplanet, utan tas en bakväg upp i en hiss där det står endast personal på. Nu vet jag att färden i hissen betyder att man är färdigkollad och att man ska eskorteras förbi den andra säkerhetskontrollen där alla andra gå igenom, men första gångerna tyckte jag att det var obehagligt att bli eskorterad bakvägen.

Väl på flygplanet är man helt slut. Flera gånger har jag börjat gråta efter den hårda behandlingen på flygplatsen blandat med att alla upplevelser från resan kommer över mig. Nu har jag ju lite rutin, blir mest arg över att de väljer ut just mig och den här gången en kille till – en svensk kristen pacifist som träffat kyrkoledare i Jerusalem, för den här typen av kontroller. Det känns inte stabilt när andra knappt kollas alls. Han, pacifisten, blev hårdare behandlad än vad jag blev. Han fick höra att han inte var välkommen dit.

Innan jag åkte läste jag på Facebook att det snöade i Stockholm, och det var lite av en chock att komma hem till värsta vinterkylan. Det var i onsdags. Nu är värmen tillbaka och förhoppningsvis för att stanna. Det är full fart på kontoret nu och alltid extra mycket när man varit borta härifrån en hel vecka.

2 reaktioner på ”Flygplatsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s