Tusende inlägget

Den 17 mars 2007 började jag blogga, då på blogspot. Från början handlade nästan uteslutande alla inlägg om Palestina, eller i alla fall mest om politik. Jag funderade mycket fram och tillbaka vilken stil jag skulle ha på bloggen, om det skulle vara mer strikta politiska inlägg eller mer personliga reflektioner. Jag prövade båda och landade väl sedan med något mitt emellan.

Mest om Palestina har det blivit, i olika form – artiklar, personliga upplevelser från resor, tips på evenemang och när något speciellt har hänt vet jag att min blogg har uppskattats som alternativ informationskälla. Speciellt under Gazakriget dec 08-jan 09.

Sen har det blivit en heldel om en annan stor passion i livet – mitt älskade Hammarby, mest fotboll men också bandy på vintrarna. En hel del inlägg har också kommit att handla om min hund som var mitt allt ett tag, men som är död nu, min kolonilott och när jag var i Sydafrika bloggade jag självklart därifrån.

Så här skrev jag i mitt allra första blogginlägg:

Jag har länge funderat på att starta en blogg, men grubblat över om jag har något att tillföra – det finns ju så många bra bloggar på nätet. Så jag har loggat in på bloggspot några gånger och sedan ångrat mig.

I går bestämde jag mig. Jag tror det var när jag läste om att det äntligen bildats en nationell samlingsregering i Palestina som jag bestämde mig. Jag kände ett behov av att uttrycka min glädje och mina förhoppningar över detta. Det var så länge sedan man fick känna lite hopp över något som händer i Israel/Palestina. Jag känner förstås stor oro nu också, att Israel kommer att trappa upp våldet vid vägspärrar och inne i städerna. Så brukar det bli när Palestina får uppmärksamhet för något positivt.

Men nu har palestinierna verkligen gått omvärlden till mötes och bildat en ny regering, även om Hamas efter väl genomförda demokratiska val hade all rätt att sitta ensamma vid regeringsmakten. De har inte bara delat makten mellan Hamas och Fatah, utan även bjudit in oberoende kandidater som till exempel Mustafa Barghouthi från det nationella initiativet. Han har blivit informationsminister, vilket kanske är det mest glädjande som jag ser det. Mustafa Barghouthi är en envis förespråkare för demokrati, rättvisa, samexistens och jämlikhet. Och han har en unik förmåga att föra ut palestiniernas budskap. Det har vi inte sett hos alla palestinska makthavare.

Nu ligger bollen hos omvärlden, nu måste EU, USA, Ryssland och FN stödja denna regering och häva bojkotten mot det palestinska folket som infördes när Hamas vann valet. Allt annat vore galet. Tyvärr är det galna inte ovanligt när det gäller Palestina/Israel-konflikten.

Jag har hållt på så länge nu på morgonen med att göra ordning själva bloggen, att jag inte har så mycket ork kvar att skriva – måste ut i solen med min vovve.

Sen har det alltså blivit 999 inlägg sedan dess. Det är ganska sorgligt att läsa det där första inlägget. Det galna hände ju. Omvärlden svek, erkände inte den nationella samlingsregeringen (utom Norge) som jag och många andra naivt uttryckte vår glädje över. Och vi vet vad som blev följderna, interna stridigheter och kaos. Man blir verkligen ledsen när man tänker på det. Carl Bildt har vid flera tillfällen senare sagt att det var ett misstag, men den ursäkten är ju inte så mycket värd nu.

Jag har varit på väg att lägga ner bloggen flera gånger när jag känt att priset att betala har blivit för högt på grund av alla hot och trakasserier. Värst var under sommaren 2007 när jag orättvist hängdes ut på Al Hamtzav (en så kallad proisraelisk blogg) med vidriga personangrepp. Diskussionerna om mig (eller det jag blev i deras fantasier) flippade ur totalt och konkreta hot följde via mail och kommentarer på min egen blogg. Bloggens administratörer fick tillslut sätta stopp för trakasserierna och bad mig till och med om ursäkt och skönt nog raderade några av de värsta personliga påhoppen. Men det var en hemsk tid som jag aldrig vill uppleva igen. Även om anklagelserna och påhoppen inte hade någon grund alls och att det var lätt att kolla, folk kunde ju bara läsa igenom mina texter och se att där inte fanns några extrema åsikter alls, så var det en otroligt jobbig tid.

Efter att diskussionen totalt flippat ur kom det här..

Men det fortsatte och då medgav dem till slut att ”diskussionen höll på att spåra ur..”

MEN jag fick också ett fantastiskt stöd – massor av nya vänner i och utanför bloggosfären. Så jag blev peppad att fortsätta.

Jag tror att jag kommer att fortsätta blogga i all evighet och jag tror att kvaliteten på mina inlägg alltid kommer att skifta liksom besöksstatistiken. Men jag har en del trogna läsare som tittar in regelbundet. Det är jättekul. Och när det händer något speciellt kring Palestina är jag redo för anstormning..

8 reaktioner på ”Tusende inlägget

  1. Grattis Ann att du orkat med att ha en blogg så länge,

    Själv skrev jag i sommar Citat”Det är tungt att hinna med ett vanligt arbete, hem, familj och ideellt arbete i en församling. Jag brukar kliva upp före 6 på morgonen för att skriva och ge kommentarer innan jag åker iväg till mitt jobb, på kvällen blir det i regel ett par timmar vid datorn, inte alltid så populärt för resten av familjen. ur http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2010/08/bloggdoden.html

  2. annawester

    Tack! Jag brukar också skriva tidigt på morgonen. Men visst kan det vara irriterande för omgivningen i bland när man fastnar vid datorn.

    Jag blev så glad när du startade din blogg och att du också kämpar på. Trevlig jul om vi inte hörs.

  3. Karin Nordlander

    BRA SKRIVET ANNA,jag vet själv att man får betala ett högt pris för sina åsikter,men det tar jag,jag kan inte sitta still o tiga…jag har frågat många stora tänkare om vi kommer få se någon lösning på denna konflikt…ALLA SVARAR NEJ…

  4. Du behövs Anna – Kämpa på! 🙂

    Att man blir angripen med osakligheter är självklart otrevligt – men det betyder ofast att man har rätt i sakfrågan! 🙂

    En viktig förändring som skett under de senaste åren har varit att det numera är vi som stöder palestiniernas rätt till en egen oberoende stat – att slippa israelisk ockupation – är de som numera står för det vederhäftiga i diskussionerna.
    Tidigare anklagade man slentrianmässigt Palestinasympatisörer för att vara ”okunniga” och/ eller ”dåligt pålästa” osv osv

    Israel lobbyisterna, är de grupperingar som numera ägnar sin tid åt personangrepp, smutskastning, och hårdvinklade påståenden.
    Och om man inte använder sig av egna lögner – så är man Israeliska utrikesdepartementets kanal för att sprida deras.

    Den taktiken kan naturligtvis aldrig vinna några bestående segrar för Israel – det har historien redan visat.

  5. annawester

    Tack Guardian! Och detsamma 🙂 Jag håller helt med. Det är till exempel inte många av Israels försvarare som ställer upp i debatter längre. Vi har haft en israelisk ekonom Shir Hever här och haft två öppna seminarier – för ett antal år sedan skulle det garanterat varit någon av våra politiska motståndare där och argumenterat emot.

    Nu var det folk som inte delar hans uppfattning i allt, BDS till exempel, men ingen som fanatiskt försvarade ockupationen – så som det brukade vara för ett antal år sedan.

    Och smutskastningen och personangreppen har helt klart ökat. Artiklar som vi (PGS) fått svara på senaste tiden av bland annat Svensk Israelinformation har i stort bara varit lögner och påhopp om organisationen och några av oss som personer.

  6. Ida

    När man har ett aktivt barn hemma, så packar man ihop sin data. Annars är det ständigt krig hemma med unge som drar in kablar, datamus och tangentbordet 🙂 Jag kollar mina mail från bibliotek!
    Sen finns det mycket annat: arbete, en rad möte som man måste hinna med, projekt, familjen och vänner som man inte ska glömma bort. Men bloggvärlden kommer alltid att vara en punkt där man är välkommen beroende av tid och andra saker som måste prioriteras. jag kommer tillbaka med många nyheter och saknar er alla i bloggvärlden 🙂

    När det gäller Israelvänner är det sällan att dem gick in i någon diskussion gällande sakfråga. Det handlar ofta om påhopp, anklagelserna, förtal…kort sagt – attack. Om man inte har grunder för det så skapar man grunderna genom lögner och manipulationer. Upprepade lögner blir ofta verdefulla argument.
    Talar man om vitfosfor – så pekar dem mot Marocko, Ryssland eller Somalia. Talar man om muren – påpekar man att Israel odlar mini-tomater! Talar man om massaker på civila – så hör man att det var tom potentionella terrorister. Talar man om fördrivning av palestinier – så får man sitta och läsa kommentarer om ”Israels rätt att exsistera” precis som att Israels existens är hotad. etc, etc, etc…
    Man lärde sig utan till alla möjliga argument att man i förväg gissar det som andra sidan kommer att säga. Ofta blir man trött och allt känns som att man kastade gärna i tvättmaskinen och tryckte på knappen för att sätta i gång med centrifugen 🙂

    Du verkligen har visat mycket styrka, Anna!
    En ny design på bloggen känns som att du fick nya tapeter 🙂 Tack för alla dina inlägg. Kram

  7. annawester

    Vi saknar dig Ida. Men du gör helt rätt, det får inte bli att man har dåligt samvete för att man inte uppdaterar, det blir aldrig bra. Och du gör ju så mycket annat viktigt! Och periodvis behöver man lägga ner mer tid på barn och familj – eller sig själv.

    Tack, du har också visat mycket styrka. Vi har tagit många omöjliga fighter tillsammans.. mot Tiko, Christian/Isak och andra som brukade hänga här förr.. haha, och ja ibland känns det hopplöst, som att stoppa hjärnan i tvättmaskinen 🙂

    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s