Solhuset, mögel, hjältar och idrottsrapport

solhuset

Som jag berättat tidigare har vi upptäckt omfattande fukt och mögelskador på våning tre i vårt fina Solidaritetshus på söder, där PGS har kontor. Föreningarna i huset äger fastigheten genom Shef, Solidaritetshusets ekonomiska förening, och det kommer att bli en kostsam historia att renovera och sanera. Jag hoppas verkligen att vi klarar det, att vi får stöd från många håll och kanter. För huset behövs verkligen.. Besök oss på: solidaritetshuset.se

Från hemsidan:
Ett hus med historia
Barnängen – eller ”Barnstugeängen” som området först benämndes under 1580-talet – var avsett för barnstugan vid Danvikens Hospital. Men istället förlades här från 1690-talet, textil-manufakturer, och det var de som skulle göra området känt. En viktig orsak var statens intresse för den inhemska textiltillverkningen. År 1686 hade påbjudits ”att arméns ekipering endast inhemskt kläde skulle användas”. Karolinernas uniformer kom från bland annat Barnängen.

Textilfabrikerna vid Barnängen grundades av Jacob Gavelius omkringår 1690. De mest framgångsrika ägarna var bröderna Apriarie som drev tillverkningen åren 1761-1805. (Per-Anders Fogelström har i romanen Vävarnas Barn givit en levande bild av hur det kunde gå till vid Barnängens fabriker i början av bröderna Apriaries tid). Mindre bra gick det för tidningskungen Lars Johan Hierta, som åren 1848-76 drev ett sidenväveri i Barnängen. Efter hans tid inleddes den moderna epoken vid Barnängen, då Stockholms Bomullsspinneri- och Väveri AB uppförde de stora väveribyggnaderna där Tiba-tryckeriet nu finns och drev textilproduktionen år 1869-1958.

K-märkt 1700-talskåk
Den byggnad som nu är Solidaritetsrörelsens Hus uppfördes 1782 som magasin. De kraftiga valven och de tjocka murarna avsåg ”att skapa ett bastant motstånd mot påfrestningarna från det hopade varulagret”. Under årens lopp har huset byggts om flera gånger, bland annat med ytterligare en våning. När den så kallade Hillska skolan låg i Barnängen 1829-46, fanns ingen textiltillverkning i området och lokalerna användes istället som internatskola efter engelsk modell. I det blivande Solidaritetsrörelsens Hus fanns då leksaker, klassrum och en gymnastiksal. Det så kallade Klockhuset – huvudbyggnaden på Barnängen – användes som expedition, bibliotek, läsrum, sjukstuga samt ”logement för de minsta gossarna”.

Övriga byggnader användes som bostäder och lärosalar. Alla byggnader som finns kvar på Barnängen idag är kulturminnesmärkta och bildar en unik kulturmiljö. Sedan textiltillverkningen upphörde i slutet av 1950-talet har nya hyresgäster kommit in. I Solidaritetshuset hade landstinget fram till 1982 så kallade halvskyddade verkstäder med sömnad och textiltillverkning. Mellan 1982-1996 hyrde Solidaritetsrörelsen huset av Stockholms Stad. Sedan december -97 ägs huset av Solidaritetsrörelsens Hus ekonomiska förening.

Jag har tyvärr blivit så sjuk av att sitta alldeles för länge i den mögliga och fuktiga miljön att jag inte kan vara inne i huset förrän det är sanerat. Våning tre är ju helt stängd, men de som inte blivit allvarligt sjuka (många har haft besvär, men som gått över när de flyttat från våningen) kan i alla fall vara i övriga huset.

Några av de drabbade föreningarna har nu mobila kontor på gården, dit jag hann flytta in i måndags och vi har verkligen lyckats ordna allt till det bästa, trots omständigheterna. Jag tyckte det blev mysigt i vår lilla barack. Våra saker är dock inte sanerade ännu, utan Anticimex håller på att upprätta en handlingsplan för det.. Så min vistelse i baracken blev kortvarig den här gången, för jag klarade tydligen inte ens att komma i kontakt med saker som varit uppe på kontoret utan attde  saneras ordentligt, det blev två dagar sedan en allergisk reaktion och akuten på SöS..

Jag mår bra nu, färgerna (blå, röd och vit) i ansiktet har återgått till lite mer diskreta nyanser, och tror att jag fått rätt mediciner nu efter att ha blivit ordentligt utredd.. De var toppen på Södersjukhuset! Sjuksköterskor, läkare och andra inom vården är några av mina hjältar i den här världen, har alltid varit.

Nu håller jag mig hemma ett tag, men hoppas snart att vara på plats igen. Jag jobbar, men måste acceptera att jag inte hinner med allt, att vissa saker får vänta.. Jag hoppas att folk har förståelse för det. Men det är svårt. Håller nu, tillsammans med andra, på att jobba med en rapport om ockupationens påverkan på palestinsk idrott. Den kommer att presenteras av Stoppa Matchen-kommittén och PGS i nästa vecka. Alltså en rapport framtagen i blixtfart.. Den kommer inte att täcka allt, men ge en överblick av problematiken. Rapporten blir ett inlägg i debatten om varför vi måste införa sanktioner mot Israel.

Jinge spekulerar kring Global Intifada – är det verkligen en politisk grupp?
Nya konstverk från Ida – I nyliberalernas sandlåda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s