Blommor till alla..

Alla hjärtans dag ger mig alltid minnen från högstadietiden i Täby. Min skola där, liksom flera andra, hade en tradition att man kunde skicka blommor till varandra, anonymt – som sedan delades ut under någon lektion. Röda stod för kärlek och vita för vänskap.

Jag brukade väl både skicka och få, men jag tyckte det var så grymt jobbigt att se alla som inte fick. Att inte få någon röd var väl okej, för det var ju oftast från någon kille och killarna var väl inte så aktiva i det här, utan det var väl främst dem som fick från beundrande tjejer. Men att inte få någon vit, vänskapsblomma var tufft.

Vi var några som satt och skickade till dem vi visste var ensamma, men det var ju ändå flera som fick gå utan, eller med en som de förstod att någon skickat för att vara snäll, medan skolans populäraste kunde pryda sina skåp med blomster..

Ja, ett av många små trauman från den blå 80-tals förorten Täby..

Här är blommor och kärlek till alla (hm.. nästan alla).
Slumpmässigt utvalda bilder från min kolonilott, tagna av mig i somras:

rosor

pion

nejlika

iris

luktart

och en från Jerusalem.. från mitt senaste besök:

pelargon

Motbilder om Gazas blommor

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 reaktioner på ”Blommor till alla..

  1. Oj, vad snälla ni var.

    Så här gjorde vi i min klass på gymnasiet i Spånga.

    Tror att det var i tvåan på gymnasiet. En polare, en kille, i vår klass hade strulat lite med en tjej i en klass årgången över, på en fest. Ingen av dem, verkade så där överdrivet nöjda med det. Ingen av de var ensamma eller mobbade eller på något sätt utsatta, skall tilläggas.

    Vi övriga polare i klassen köpte två rosor på alla hjärtans dag i skolan och skickade en till henne i hans namn och en till honom i hennes namn. Vi tyckte det var oerhört roligt att se honom våndas över den där rosen han fick. När vi senare ett par dagar senare berättade för honom att vi skickat en i hans namn till henne (utan att då berätta att rosen han fick var från oss) blev det ännu roligare.

    Skolan var ju relativt liten så de sprang ju på varandra ganska ofta, han med blicken i marken. Hon hade sedan länge räknat ut hur det låg till. Till slut, någon månad senare, fick han veta sanningen. Då var han luttrad.

    Moget, va?

  2. Anna, du gör fotografi så autentiskt att man känner nästan lukten av blommorna..! Det behövs inte kurs – det räcker att göra det med mycket kärlek, eller hur? 🙂

  3. annawester

    Tack Ida.. visst kärleken är det viktigaste, men teknisk kunskap och en bra kamera underlättar 🙂

    Jag ville ju bli poet eller konstnär, när jag var yngre, men livet tog andra vägar. Fotograferandet är jätteviktigt för mig och jag älskar verkligen att uttrycka mig i bilder.

  4. Och du gör det verkligen!
    Nu i mars kommer jag att sätta i gång med en foto-kurs. Fick ta på en lärare från Uppsalla som ska lära mig att hantera kamera. Jag älskar film och bilder.

    men, du… det finns möjlighet att installera en bildspel på bloggen, där dina bilder kan rullas automatiskt, hela tiden. Mycket roligt, intressant ”leksak på bloggen” :o) Fråga de som känner till liknande tekniska mirakel. Jag har sett den men är totalt tekniskt analfabet att ordna det för mig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s