New Askar Camp

Jag har tänkt mycket på barnen i det palestinska flyktinglägret New Askar Camp i dag – att de skall tvingas uppleva ännu en begravning efter att en pojke dödades av israeliska soldater i går. Så tänker jag på de vuxna som jobbar på aktivitetscentret där och som använder all sin tid och kraft åt att ge barnen mening i livet, att få dem att tänka på annat än hämd. Det kan fan inte vara lätt – men de lyckas och känslan går nästan att ta på när man kommer dit.

Några av de starkaste intrycken jag fått vid mina resor på Västbanken och Gaza är just från besöken i Askar Camp, första gången på min första resa 2001 och senast nu i januari i år. Intrycken är starka för att det är så många olika känslor som blandas, förtvivlan över den svåra situationen som människorna där lever under och värme över den påtagliga glädje som ett antal vuxna eldsjälar får barnen att känna.

New Askar Camp byggdes på 60-talet när det blivit för trångt i Askar Camp och är inte erkänt av FN och saknar därför mycket av den service som flyktingar annars får av UNRWA. Men nu när jag var där höll det äntligen på att byggas en UNRWA-skola, efter många års tjat. Som i alla palestinska flyktingläger är folk relativt fattiga och de sociala problemen är större än i städerna. Att trakasseras av de israeliska soldaterna är vardag och allt för många stenkastande barn har träffats av militärens kulor och många har fått sitt hus rivet eller sett familjemedlemmar fängslas mitt i natten.

Den centrala punkten för alla unga i lägret är barn- och ungdomscentret som har byggts upp bland annat med stöd från Palestinagrupperna i Sverige. Där finns en läsestuga med böcker av alla de slag och där bedrivs undervisning i skolämnen men också i konst, dans och musik. De ordnar också sommarläger med ofattbart många barn! Internationella frivilliga brukar vara där och hjälpa till. Och det syns i barnens ögon att de älskar aktiviteterna – de glittrar som barns ögon kan göra när de är glada och nyfikna.

Det var Amjad och Yousef som fick idén till centret när de själva som unga killar satt fänglsade för stenkastning under den första intifadan. De har berättat historien många gånger, men den är värd att berättas igen. De ville göra en ”kulturell intifada”, så att deras och lägrets barn inte skulle behöva gå igenom samma sak som dem. De ville göra tillvaron säkrare för barnen. Och trots alla motgångar, inte minst 2002 när israelerna sköt en stridsvagnsmissil in i lägret och dödade fem personer, och många, många andra fruktansvärda händelser, har de lyckats driva centret i över 12 år och det är alltid full fart där.

Jag är säker på att jag kommer att återkomma till Askar och mina vänner där här i min blogg. Vill du läsa mer så finns det info på http://www.palestinagrupperna.se/Askar%20Camp.htm Bland annat står det om när killarna som startade och driver ungdomscentret besökte Sverige. De var fantastiska ambassadörer för Palestina.