Anna Wester

Läser om hur journalister från kvällstidningar betalar ungdomar för filmer på brinnande bilar. Att de genom att erbjuda flera tusen kronor för en film faktiskt bidrar till att bilar brinner. Som en ung kille uttrycker det: ”Ja, men de vill ju betala oss för att bränna bilar. De säger åt oss att filma när vi bränner bilar i Husby, och att vi får sjutusen för en bra film” ( Aftonbladet och Expressen betalar oss för att bränna bilar i Husby.)

Första tanken är även hos mig att detta inte kan vara sant. Men så kommer jag att tänka på en händelse som inte handlar om samma sak, men väl om hur journalister påverkar skeenden.

När det först kom ut i flera arabiska länder att en svensk tidning publicerat Muhammedkarrikatyrerna för några år sedan var jag i Palestina. Inte bara jag, utan halva världens journalistkår. Det hade nämligen varit ett val där. Så enklast blev ju då att rapportera om protesterna mot Sverige därifrån. Några journalister to helt enkelt med sig en svensk flagga till en av städerna på Västbanken och la ut  den på marken. Så frågade de några unga killar som samlats runt flaggan vad de tyckte om att Sverige skändar profeten Muhammed!? Ungdomarna blev arga och triggade upp varandra inför kamerorna, började stampa på flaggan och det slutade med att flaggan brann.

Bilder på arga palestinska ungdomar som stampade på en svensk flagga visades sen om och om igen i tv.

Jag kommer på flera exempel nu och hoppas att det här blir en fråga som debatteras mer. Journalisternas påverkan på händelser. Och om moral.

.. gör jag på kolonilotten. Bland de här.

Så vacker. Daggkåpan med regndropparna vilande på bladen.

Jag bestämde för ganska länge sen att jag skulle ta kompledigt i morgon för att åka till Göteborg och kolla när Hammarby möter Gais. Men när det väl började närma sig trodde jag ett tag att det inte skulle fungera och jag var beredd att ställa in. Eftersom jag jobbar mycket kvällar och helger och vi inte har något utrymme alls för att betala övertid, så är det komp som gäller. Så det är inte något problem, jag har mycket innestående ledighet. Problemet är som alltid att vi är så få på kontoret och en del saker är det bara jag som kan göra. Ibland finns det bara ingen möjlighet att ta ledigt.

Nu är det deadline för 2014 års ansökan om informationsbidrag från Forum Syd på Söndag (helst fredag då), så jag började blir orolig att jag inte skulle hinna. Därför har jag jobbat som fan med den där ansökan och klockan halv fyra i dag insåg jag plötsligt att jag var klar.

Puh! Härlig men konstig känsla. Så på fredag kan jag fila på det sista, fixa all formalia och knalla dit med ansökan. Är dessutom nöjd med den.

Så jag kan åka till Göteborg i morgon med Bajen Fans och stötta Hammarby när de möter Gais, utan ångest över att jag hade behövt jobba. Vi vann på Söderstadion i måndags så hoppet att vi faktiskt skall hålla oss i toppen och nå målet som jag knappt vågar uttala – att gå upp till allsvenskan – har sakta börjat komma tillbaka. Jag ser fram emot i morgon.

Forza Bajen!

Foto: Anna Wester. Söderstadion 20 maj 2013

Det här att så många inte kan skilja på förklara och försvara gör mig upprörd och ledsen. Lika så ta avstånd-hysterin, den leder ingen vart. Att förklara samband och komma med förslag på åtgärder är inte detsamma som att försvara bilbränder och vandalism. Att förstå varför någon gör något, är inte detsamma som att tycka att det är rätt väg att gå.

Själv har jag blogg, facebook och twitter med många följare, till och med beslutsfattare, där jag kan förmedla mina åsikter. Alla har ju inte det..

Men jag har också som aktivist och fotbollssupporter varit i situationer när jag stått öga mot öga med polisen när de missbrukat sitt våldsmonopol. Jag har upplevt frustrationen när ingen har lyssnat efteråt och sett hur media har förvrängt händelser. Jag har varit med när fredliga demonstrationer förvandlas till upplopp efter att polisen stormat in med kravallutrustning och börjat misshandla folk. Och jag har tilldelats kollektiv skuld för händelser där några få i sammanhanget gått över gränsen. Jag har förklarat varför dem gjorde det och då anklagats för att försvara.

Det skrivs många kloka analyser kring det som nu händer i Husby, kopplingarna till alliansens nedmontering av den sociala välfärden. Som Megafonen gång på gång säger är lösningen social upprustning. Tyvärr skrivs det lika mycket skit kring det här där folk vill göra det till en fråga om invandring och där man blundar för samhällets skuld och ansvar.

En av de kloka artiklarna som skrivits om detta: Högern gör sig dum om Husby. Anders Lindberg AB

Läs även andra bloggares åsikter om Husby, polisvåld

Talet som jag höll under manifestationen för att minnas Al Nakba på Sergels torg 15 maj. Det var lite längre när jag väl höll det. Jag brukar bara skriva ner stommen och sen pratar jag en del fritt omkring.

Vi har samlats här i kväll för att uppmärksamma att det är 65 år sedan Al Nakba. Katastrofen – när staten Israel utropades och över 750 000 palestinier drevs på flykt och 500 byar jämnades med marken.

Att det är 65 år sedan FN antog resolution 194 om alla flyktingars rätt att återvända. Och att det nu är 46 år sedan Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem och människor återigen drevs på flykt

I mer än 65 år har de palestinska flyktingarna väntat på att få återvända. I mer än 65 år har det palestinska folket väntat på möjligheten att få leva ett värdigt liv, att få bilda en egen stat.

Vi är också här för att påminna om att Al Nakba inte var en enskild händelse 1948. Det är en ständigt pågående verklighet som inkluderar etnisk rensning och dagligt förtryck av det palestinska folket. Ännu idag lever miljoner palestinier som flyktingar runt om i världen.

Trots att detta får pågå år efter år. Efter år. Utan att omvärlden på allvar gör något för att få ett slut på ockupationen, ger inte palestinierna upp. Motståndet mot ockupationen som i dag nästan uteslutande sker genom ickevåld pågår också det år efter år. Varje vecka ordnas det protester i byarna runt om på Västbanken; mot muren, de illegala bosättningarna och landstölderna. Protester som slås ner brutalt av israelisk militär.

Så också i dag. Hela dagen har det kommit in rapporter om Nakbademonstrationer som har mötts av tungt beväpnad israelisk militär.

Palestinierna vädjar till omvärlden att stödja deras ickevåldsmotstånd, att ställa sig bakom det upprop som en unik bredd av runt 200 organisationer från det palestinska civila samhället står bakom – det så kallade BDS-uppropet. Det är en vädjan om bojkott, desinvestering och sanktioner mot staten Israel så länge som ockupationen pågår och en rättvis fred har kommit till.

Palestinagrupperna anser det som allas vår skyldighet att ställa sig bakom detta. Och jag säger som jag gör varje gång jag får tillfälle,

Om vi inte stödjer detta ickevåldsinitiativ, vad ska vi då stödja?

Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, Palestinska föreningen i Stockholm, Judar för Israelisk Palestinsk fred, SSU, Ung Vänster och Palestinagrupperna i Sverige hälsar er välkomna till denna manifestation.

Vi kommer att stå här varje 15 maj för att påminna om den pågående katastrofen till dess att den upphör. Till dess att Palestina är fritt och de palestinska flyktingarna erkänns sin rätt att återvända.

Vaknade i morse med stresskänsla i kroppen och det dröjde ett tag innan jag insåg att jag verkligen inte behövde känna någon stress. Att det var lördag och att jag bestämt mig för att inte jobba alls den här helgen. Och att jag faktiskt kan se tillbaka på veckan och känna att den blev bra och att allt funkade som det skulle. En mycket bra resa till Bryssel, ett värdigt och fint firande av Al Nakba, ett lyckat föredrag och ja, det enda jag önskar att jag hunnit lite längre med är väl möjligen informationsbidragsansökan som skall in till Forum Syd nästa vecka. Men det viktigaste är klart, målen!! Så jag känner mig relativt lugn ändå.

Pernilla, jag och Mia som tillsammans driver bloggen årstakex.se

Har som jag skrivit tidigare haft viss Bajenabstinens den här veckan då det varit matchfritt, så idag blev det att ta mig till a-lagets träning på Årsta Ip. En av platserna på jorden där jag verkligen trivs, både under perioder av medgång och motgång. Och nu tillsammans med några av mina allra finaste vänner, Mia och Pernilla. Det var många Bajare som tagits sig dit. Pernilla hade med sig kaffe, sojamjölk och Singoallakakor (veganska). Sen drog vi och åt finsushi på Svenska sushiköket i Midsommarkransen. Ja, galet trevligt alltihop faktiskt. Stressen från morgonen var snart som bortblåst och Bajenabstinensen tillfälligt stillad.

Nästa vecka är det TVÅ Bajenmatcher. Tur.

En del kolonilott har det blivit också, flera vänner har nu varit där för första gången och jag hoppas att de hittar tillbaka. Älskar att hänga där, vår lilla oas – och speciellt när kompisar kommer och går, hänger, solar, snackar. Och grillar. Både igår och idag blev det vegokorv på grillen.

Sojakorv på grillen Foto: Axel Sandin

Nu är det Eurovision Song Contest. I Malmö har aktivister gjort ett fantastiskt bra jobb med utnyttja hela grejen för att lyfta viktiga frågor. Bland annat att uppmana till bojkott av Israel med kampanjen Israel – welcome back when Palestine is free! De stod bland annat på torget i torsdags och sjöng kända schlagers med omgjorda texter. Fångad av en stormvind/Captured by a lovestorm blev Captured in apartheid. Så kreativt och riktigt bra gjort. Kolla här!!

Israel gick inte vidare till finalen, men gissar att de har en jury. Jag vet inte dock. Men om de har det hoppas jag att de inte säger ”Jerusalem, Israels huvudstad” som de gjort många gånger under eurovision. För Jerusalem är INTE Israels huvudstad och det är väldigt politiskt provocerande när de påstår det inför miljoner tittare. Jaja får se hur det blir med det.

Heja Robin!

Vaknar med nästan ingen röst. Känner mig pigg i övrigt, så jag antar att jag överansträngt halsen. Snackat för mycket, flygresa och sena kvällar. Så jag stannar hemma några timmar på förmiddagen så får jag se sen. Och nu kan jag inte fly längre. Från informationsansökan som ska in till Forum Syd nästa vecka. Nu måste den bli klar. Målen, indikatorerna, omvärldsanalysen, aktiviteterna.. Hela idén med projektet är klart, bara det där att jag måste sitta ner och verkligen få ner allt i ansökan.

Skönt att det är fredag. Jag längtar till kolonilotten. Jag och brorsan har massor av projekt på gång som vi påbörjade förra helgen. Nu har jag inte varit nere alls i veckan, så det kommer att ha slagit ut en massa nya blommor och jag undrar om det ens kommer att synas där jag rensade sist. Härligt ska det blir hur som helst.

Alltid samma reaktion när någon ber mig hålla föredrag i två timmar, ” två timmar, äh det är nog lite för långt”. Men sen när jag väl börjar, kan jag prata typ hur länge som helst. Men det gör jag såklart inte. Jag gillar frågor och diskussion. Men också att berätta när jag ser att folk lyssnar och vill lära. Och när jag vet att de som lyssnar också kommer att agera på något sätt.

I kväll var jag inbjuden av SSU Front, Socialdemokraternas ungdomsförbund Söder. De har en studiecirkel om Palestina/Israelkonflikten. Jag pratade om situationen, mitt engagemang och varför jag valt att ägna mitt liv åt den här frågan och om BDS. Varför jag tycker bojkott är en bra metod. Om omvärldens ansvar och vad de kan göra. Ja vi kom in på alla möjliga spår. De hade många frågor och kloka synpunkter.

Två och en halv timme flög iväg.

Så himla kul att träffa ungdomar som valt att engagera sig politiskt i någon form. Tänker att det är bästa skolan, i demokrati och i samarbete.

En mycket trevlig kväll. Inspirerande.

Foto: Helena Molin

Borde verkligen sova. Men fastnar framför datorn, knarkar nyheter, chattar, twittrar, kollar dålig såpa. Har passerat någon gräns när jag är för trött för att sova.

Det har varit full fart hela dagen. Tankarna har varit hos vänner i Palestina som demonstrerat i dag för att uppmärksamma 65 år av Al Nakba och den där orosklumpen i magen har varit där hela tiden. Och farhågorna besannades, Israel bemötte demonstrationerna med tungt beväpnad militär. Som alltid.

Över hela världen hölls manifestationer för att uppmärksamma den palestinska katastrofen och visa solidaritet med det palestinska folket. Kräva ett slut på ockupationen!!

Jag höll ett litet tal på Sergels torg. En fin manifestation blev det, med många bra tal och ballonger i palestinska färgerna släpptes upp mot himlen. Vackert och sorgligt. 65 stycken.

Tänker att jag lägger upp mitt tal på bloggen i morgon då flera frågade om jag kunde göra det, har det på jobbdatorn så kan inte nu på en gång.

Nu bara måste jag sova.. I morgon ska jag hålla föredrag för SSU Söder. Ska bli grymt.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, Al Nakba, Nakba65, solidaritet, manifestation, ockupation, fördrivning, PGS, Palestinagrupperna

Det blev en kort men intensiv resa till Bryssel den här gången. Jag brukar stanna lite längre annars, men nu ville jag hem till dagens Nakbamanifestation där jag ska hålla ett litet tal (klockan 18 på Sergels Torg). Så det blev bara två dagar, eller ja så bara är det ju inte. Och det blev en bra resa som uppfyllde sitt syfte – att få ny inspiration, nya planer, nätverka och inleda samarbeten och träffa gamla och nya vänner.

Jag var där för att ha möte med ECCP, The European Coordination of Committees and Associations for Palestine (ECCP) som är ett nätverk med NGOs och solidaritetsorganisationer som arbetar med Palestina. Olika motsvarigheter till Palestinagrupperna kan man säga. Representerade på mötet var 17 organisationer från 13 länder; Belgien, UK, Schweiz, Tjeckien, Slovenien, Italien, Tyskland, Sverige, Finland, Frankrike, Finland, Luxenburg och Nederländerna.

Det är väldigt värdefullt att träffas och uppdatera varandra, ge tips och inleda samarbeten. Få ansikten på dem man mailar med. Viktigaste nu tycker jag nog är arbetet för ett förbud av handel med bosättarvaror i EU men också nationellt i de olika länderna.

ECCP funkar som en lobbyorganisation och har bra kontakt med olika ledamöter i EU-parlamentet, gör gemensamma uttalanden ordnar lobbydagar etc.. Men de viktigaste samtalen sker nog ändå runt omkring själva mötet. När vi åker hem fortsätter kontakterna via skype och mail. Nu var det första gången representanter från Finland var med och det var bra att vi fick lite tid att prata. Nästa gång hoppas vi på Norge också.

Bryssel är verkligen en kontrasternas stad. Första gången jag var där såg jag bara stora gigantiska EU-byggnader eller stora katedraler. Nu har jag sett mysigare kvarter som gör att jag börjat gilla staden. Så doftar den choklad också.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, solidaritet, Bryssel, ECCP