Det blev fantastiska dagar i Sjövik. Som alltid. Det är ju personerna som kommer dit som gör seminariet, tillsammans med den goda maten. Att samla över hundra personer som alla brinner av engagemang för samma sak, ger en häftig energi. Engagemang, passion, solidaritet och gemenskap! Det är också en väldigt harmonisk miljö. Att så många vanligtvis stressade människor plötsligt hamnar i den här harmoniska miljön är också spännande. Folk som annars vid möten måste rusa till tåg eller nästa möte, har tid. Detsamma gäller ju mig, även om jag är en av arrangörerna och kanske har lite mer runt omkring än andra, så hinner man prata färdigt. Ta en promenad ner till vattnet eller sitta kvar efter middagen.

Även om vi alltid försöker göra ett luftigt program, så blir det väldigt intensivt. Så många historier att ta del av, så mycket kunskap och efter varje punkt intressanta diskussioner som skulle kunnat hålla på i timmar. För mig var blocket om vatten väldigt lärorikt. Vattenfrågan visar ockupationen och orättvisorna på ett väldigt tydligt sätt. Israel har total kontroll över alla vattenresurser. Och som Mohammad Othman sa: ”vatten är nödvändigt för ett land som ska utvecklas. Utbildning är viktigt, men vatten är grunden till allt liv”.

Sen var Lihi Joffe från Israel och organisationen New Profile grym. Hon är feministisk aktivist som arbetar mot militariseringen i Israel. Dessutom är hon vegan och med i Anarkister mot muren. Så vi fann varandra kan man säga. Hennes föredrag var jätte jätteintressant. Ett viktigt perspektiv för oss att lyssna till vad som görs i Israel och hur det är att växa upp där. Hur man redan som barn fostras in i ett militaristiskt tänkande.

Det blev också många starka vittnesmål om kvinnors situation och diskussioner om hur det är att leva som kvinna i ett konservativt samhälle under ockupation.

Nu hinner jag inte skriva mer, för nu är gästerna från Palestina och Israel i Stockholm och vi ska snart promenera till Hermans på Fjällgatan för att äta lunch. Sen vidare till ett möte inne på Sveavägen.

Men tack alla som kom till Sjövik och bidrog till ännu ett lyckat seminarium.

Jag och Mohammad Othman i Stockholm igår. Foto: Bill Houston

Känner mig väldigt hemma här på Sjöviks Folkhögskola nu. Det är 11:e seminariet och jag tror att jag har varit med på alla, eller nästan i alla fall. Många bekanta ansikten, men också nya. Sjövikshelgen är något av en höjdpunkt i mitt jobb. Eller det är ju så mycket mer än jobb för mig. Men det vet ni redan. Jag älskar att vara här. Ta del av människors historier. Engagemanget. Solidariteten. Gemenskapen.

I dag började vi med en presentation av gästerna från Palestina och Israel, bara det var intressant som ett föredrag i sig. Grymma är de allihop och jag ser verkligen fram emot att höra deras olika presentationer.

Hanan Abu Nasser är student och aktivist från Gaza. Alex Abu Atta jobbar med vattenfrågor på Västbanken, Wafa Jamil Espvall är dokumentärfilmare ursprungligen från Gaza men bor nu i Ramallah, Sanaa Abuarram från byn Yatta på Västbanken där hon jobbar med kvinnofrågor, Mohammad Othman aktivist från Västbanken som skrivit flera böcker, en om vatten och Lihi Joffe som är feministisk aktivist från Israel. Hon är aktiv i organisationen New Profile som jobbar mot militarisering i Israel.

Vad säger man!? Fantastiskt gäng. Sen är vi några svenska talare också. Anna Björkman från Kvinna till Kvinna och Jan-Erik Gustafsson från KTH som är expert på vattenfrågor och så jag.

Vi inledde konferensen med att Lena Lönnkvist från Sjöviks Folkhögskola som arrangerar det här tillsammans med PGS och några fler organisationer, talade. Hon berättade om sin tid som följeslagare i Hebron. Evert Svensson som på söndag fyller 88 år berättade sen om sitt mångåriga engagemang inom socialdemokratin. Om med och motgångar. Det var han som fick Olof Palme att bjuda Arafat till sverige 1983 när det av många ansågs som väldigt kontroversiellt.

Wafa visade en av sina filmer. the Roots. En oerhört stark dokumentär om identitet och mark. En bra introduktion inför i morgon när det blir tema vatten på förmiddagen och om kvinnors situation i Palestina på eftermiddagen.

Nu är det filmvisning, kvällspromenader, surfande och häng.

Wafa och Marco

Jag och Hanan

God natt

Sitter på tåget mot Dalarna och det 11:e Sjöviksseminariet. Förväntansfull, men också lite nervös och orolig att vi ska ha glömt något. Men det hör till. Det är alltid mycket att fixa med i sista stund, gäster som inte får visum, omflyttningar i programmet, packande av allt som skall med och hämtningar på Arlanda etc.

Årets fokus är två, kvinnors situation i Palestina och vattenfrågan. Ska bli väldigt kul att träffa gästerna från Palestina och Israel och ta del av deras berättelser. Jag ska också prata, sist av alla på söndag. Knyta ihop och inspirera till engagemang! Det ska också som alltid bli jättekul att träffa aktivister från hela Sverige, över hundra är anmälda. Det är kanske det allra bästa med Sjöviksseminariet, alla möten som blir vid fikabord, kvällspromenader etc. Många från PGS lokalgrupper kommer, en del som jag haft mycket mailkontakt med och som jag nu ska få ett ansikte på.

Ser i mitt twitterflöde att biståndsminister Gunilla Carlsson har uttalat sig nu på morgonen att hon vill dra in stora delar av biståndet till Palestina på grund av att de inte uppvisar resultat. Jag ser som tur är också många kloka motreaktioner, från höger till vänster.

Gunilla Carlsson har precis varit på resa både i Palestina och Israel och det hon hälsat därifrån i artiklar och på twitter har varit en förtvivlan över ockupationen och Israels fortsatta expansion av bosättningar. Hon har också konstaterat att Palestinierna behöver mer bistånd.

Och så kom det här. Katastrof! Man ska dra undan benen för palestinierna och straffa dem för att Israelerna attackerar och förstör biståndsprojekt. Det logiska skulle ju istället vara att begära ersättning från Israel för förstörda biståndsprojekt. OCH att avbryta de förmånliga handelsavtal som Israel i dag har med EU. OCH att begära ersättning av Israel för förstörda biståndsprojekt?

PGS kommer självklart att uttala sig om detta. Yvonne, vår projektsamordnare håller tillsammans med biståndsutskottet på att skriva ihop något.

Det blir fint att kunna diskutera det här med andra på seminariet också.

Jag planerar att blogga därifrån, men vet aldrig riktigt hur det är med tid och uppkoppling för det. Planen är också att twittra från Palestinagruppernas konto @palgrupperna. Följ gärna med.

Här en nygjord kortfilm Palestina och fotboll. Om glädjen den ger och kärleken till den. Och om problemen den israeliska ockupationen orsakar den.

Ett besök bakom murarna i skuggan av U21-EM som pågår i Israel.

Filmad, redigerad och klippt på 48 timmar.

Läs även andra bloggares åsikter om U21-EM, UEFA, fotboll, Palestina, Israel, internationell rätt, mänskliga rättigheter, BDS

Första matchen som det palestinska landslaget tilläts att spela på hemmaplan. 2008 mot Jordanien.                                 Foto: Anna Wester

Nu drar slutspelen i U21-EM i fotboll i gång. I Israel. I över ett år har det pågått kampanjer i flera länder för att försöka förmå UEFA att flytta turneringen från Israel. Flera stora fotbollsprofiler och andra kända personer, så som Desmond Tutu har ställt sig bakom kampanjen. Aktivister har ordnat demonstrationer, skrivit debattartiklar ordnat twitterstormar för att uppmärksamma omvärlden och UEFA på Israels brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Vi som stödjer kampanjen anser att det är oacceptabelt att Israel har tilldelats värdskapet för turnéringen. Detta framför allt på grund av att de hindrar palestinierna från att spela fotboll, eller utöva någon annan idrott på professionell nivå. Också flera barn som spelat fotboll på gatan har dödats eller skadats av israeliska armén.

Israel kommer att kunna använda värdskapet för att ge en positiv bild av landet, samtidigt som de ockuperar och förtrycker det palestinska folket bakom murarna.

Flera palestinska fotbollsspelare har fängslats utan rättegång och några har hållits inlåsta i flera år vilket inneburit slutet för deras karriärer. Spelare hindras regelbundet från att ta sig till landslagssamlingar och flera spelare har nekats att flytta till andra städer trots att de skrivit på för ett annat lag. Lag på Västbanken och Gaza tillåts inte att mötas och lag på Västbanken som egentligen bara har en timmes färd till varandra kan inte träffas på grund av vägspärrar, krav på tillstånd och murar. Detta göra det omöjligt att ens ha en fungerande liga. I dag har man det i alla fall, trots problemen, men under flera år på 2000-talet låg den högsta serien nere. Israel har vid flera tillfällen bombat sönder palestinska fotbollsarenor och man har även använt dem för massarreseringar, speciellt under den andra Intifadan.

Jag och två kollegor sammanställde en rapport om palestinsk idrott för PGS för några år sedan, Idrott under ockupation. Den är tyvärr fortfarande aktuell.

Sverige är ju inte med i slutspelen i U21-EM, men flera organisationer är här deltar självklart ändå i kampanjen. I England och Norge är engagemanget dock större och där har vissa fotbollsspelare och tränare ställt sig bakom kravet att flytta spelen.

UEFA har helt klart påverkats av kampanjerna, men man kommer inte att flytta spelen. Tyvärr. Men vi kommer fortsätta kampanjen som en motvikt till den möjligheten Israel nu får att sprida positiv PR.

Här kan du läsa mer om kampanjen: Red Card Israeli Racism

Sönderbombad fotbollsarena i Gaza. (Bilden lånad från Electronic Intifada)

Läs även andra bloggares åsikter om U21-EM, Israel, Palestina, apartheid, bojkott, BDS, solidaritet, fotboll, internationell rätt, mänskliga rättigheter

Det känns overkligt att det redan är juni, även om det känns i luften att det faktiskt är sommar nu. Hjärnan har inte riktigt hängt med och jag går fortfarande hemifrån i alldeles för varma kläder. Kanske är det så varje år. Maj är en månad med så galet mycket jobb att tiden flyger iväg. Det verkar vara så i de flesta branscher.

Våren är också en tid för årsmöten och för oss som är aktiva i många föreningar kan det bli var och varannan helg. Och som jag säkert skrivit tidigare tycker jag väl inte att årsmöten är roligast i världen, utan ser det lite som en skyldighet. Det är ju demokrati i sin bästa form. I lördags hade Forum Syd årsmöte på Brygghuset i Stockholm. Jag har tidigare suttit i Forum Syds styrelse, men nu var jag där som ombud för Palestinagrupperna i Sverige.

Forum Syd är en ”partipolitiskt och religöst obunden plattform för 163 svenska organisationer som arbetar för för global rättvisa och hållbar utveckling.Visonen är en rättvis och hållbar värld där alla människor har makt att förändra.” PGS är en av medlemsorganisationerna och det är via Forum Syd vi får bidrag till vårt informationsarbete och de barn- och ungdomsprojekt vi stödjer i Palestina och Libanon. Forum Syd får pengar från Sida för denna vidareförmedling.

Det var ett bra årsmöte med fruktbara diskussioner om framtiden. Det är svåra tider för alla organisationer nu med minskade bidrag och nya strategier från regeringen hela tiden. Nya strategier och krav betyder nya frågor och mer byråkrati. Det blir svårare och svårare för små organisationer att klara detta, samtidigt som Forum Syd får mindre resurser att stötta dem som söker. Det här diskuterades en hel del på årsmötet och alla var överens om att Forum Syd behöver stärkas som medlemsorganisation så att vi tillsammans kan påverka vår situation. Bodil Ceballos avgick som ordförande. Tråkigt tycker jag, då hon varit väldigt väldigt bra. Men hennes efterträdare, Sten Rylander verkar också vara väldigt bra, så det blir spännande.

Som sagt, jag tycker att det här var ett av de bättre årsmöten jag varit på för Forum Syd. Sen är det värt att nämna att det är fantastiskt att träffa så många kollegor och vänner som också jobbar för en bättre värld. Alltså, det finns så många fantastiska organisationer och initiativ i det här landet. Blir verkligen stolt.

Nu tror jag att det här var det sista årsmötet för i år.. ett sommartecken.

I dag är det tre år sedan israeliska armén attackerade Ship to Gaza och Frihetsflottan på internationellt vatten. Nio aktivister dödades.

Vi var många som befarade att skeppen skulle stoppas, det hade ju Israel förvarnat om. Men få kunde drömma om att de skulle använda så brutalt våld att flera människor miste livet.

Det var dramatiska dagar även för oss som jobbade med det här på hemmaplan. Dagar fyllda av sorg och oro. Under ett dygn visste vi inte vad som hänt våra vänner. Jag hade en av mina närmaste vänner på en av båtarna.

Men det var också dagar av kamp och ilska. Och solidaritet. Vi samlade över 10 000 personer på Sergels Torg och många fick upp ögonen för vad Israel är kapabla till.

Fortfarande pågår olika rättsprocesser kring detta och hoppet finns att Israel en dag får stå till svars för den olagliga attacken och morden på aktivisterna.

Doften av syren, doften av skolavslutning. Sommar. Till och med regnet doftar sommar nu.

Vår lilla trädgård har på bara några dagar exploderat i lila. Så vackert!

Det är där jag finner harmoni nu.

Tidigare pratade man om bojkott och sanktioner. Men när det palestinska BDS-uppropet kom 2005 började vi istället använda begreppet BDS. I början diskuterades det i Sverige huruvida vi verkligen skulle ha samma förkortning som för engelskans Boycott, Divestment and Sanctions. Desinvestering är ju ett ganska ovanligt ord och vi var lite inne på att använda ordet avinvestering istället. Vi kom ganska snabbt fram till att fördelarna med att kunna att använda samma förkortning över hela världen övervägde. Så BDS blev det.

Bojkott, Desinvestering och Sanktioner

Vad innebär då BDS!?

BDS är inte ett mål i sig, utan en metod för att nå målet som när det gäller Palestina/Israel innebär ett slut på ockupationen och en rättvis fred. Och som jag skrev i förra inlägget så kommer vädjan om BDS-aktioner mot Israel från en bred samling av palestinska organisationer. Jag beskrev då också styrkorna med BDS.

BDS-rörelsen riktar sig mot den israeliska ockupationen, inte mot enskilda individer. Israeler som tar avstånd från ockupationen och diskrimineringen av palestinier ska inte vara föremål för bojkott eller sanktioner.

Okej, tar B:et D:et och S:et i tur och ordning.

Bojkott är konsumentens verktyg, något som alla kan göra utan att det tar särskilt mycket tid. Det handlar helt enkelt om att inte köpa varor som produceras i Israel och en del väljer också att bojkotta varor från företag som har affärsrelationer med företag i Israel. Läs mer om konsumentbojkott och PGS kampanj Påverka din butik.

Många väljer i dag att endast bojkotta varor från ockuperad mark, det vill säga från bosättningar. (Alla bosättningar är illegala enligt internationell rätt). Jag tycker att det är bra, även om jag och PGS förespråkar en totalbojkott. Det som är viktigt om man väljer att bojkotta just varor från bosättningar tycker jag är att man inriktar sig på FÖRETAG som har verksamhet på ockuperad mark. Flera affärer säger att de kan garantera att deras varor inte är gjorda i en bosättning, men samma företag kan då ha skickat just de avokados som odlats på ockuperad mark till ett annat land, eller en annan affär. Och då är det ju meningslöst. Man kan tänka om det skulle gälla barnarbete; ”just den här fotbollen är inte gjort av ett barn, utan de som är gjorda med barnarbete har vi skickat till andra länder..”

Sen är det väldigt svårt i dag att säga om en produkt är gjord på ockuperad mark eller inte, så ska man vara säker så blir det till att låta bli israeliska varor. Det pågår också kampanjer för att man ska märka bosättarvaror. Det är också bra, borde vara självklart. MEN jag tycker att det enda rätta vore att förbjuda handel med varor från bosättningar eftersom de är illegala och inte omfattas av handelsavtal med Israel. Kampanjer för ett förbud mot bosättarvaror  pågår också och det finns de som driver det inom EU.

Bojkott innefattar också akademisk, kulturell, idrotts- och turistbojkott. (Jag ämnar komma tillbaka till detta i senare inlägg)

D:et i BDS står för desinvestering och innebär att företag, banker och institutioner väljer att inte stödja den israeliska ockupationen. Det kan handla om att inte investera eller samarbeta  med israeliska företag eller undvika etablering på den israeliska marknaden. Inget företag som säger sig stödja internationell rätt och mänskliga rättigheter bör etablera sig i Israel.

Desinvestering är ju bara företagen som kan besluta om, men vi kan påverka dem. Det man själv kan göra är att se över sina egna eventuella besparingar så att de inte placeras i företag som stödjer ockupationen.

Sanktioner har länge använts av det internationella samfundet mot länder, regimer eller politiska rörelser som ansetts bryta mot internationell rätt eller andra regelverk. Sanktioner införs för att försöka påverka statens, gruppens eller individens beteende genom ekonomiska och politiska åtgärder. Det finns olika former av sanktioner; alltifrån total blockad till riktade åtgärder mot individer eller grupper.

Sanktioner kan bara tillämpas av stater och internationella organ. Det civila samhällets roll är att uppmana till sanktioner och övervaka deras efterlevnad. Att ställa krav på våra makthavare att införa sanktioner är ett sätt att se till att de tar sitt ansvar vad gäller internationella lagar och mänskliga rättigheter.

FN och EU har idag sanktioner mot ett 20-tal länder och grupper på grund av olika brott mot internationell rätt och FN-resolutioner. Men mot Israel har det aldrig införts sanktioner trots att de hela tiden bryter mot folkrätten och FN-resolutioner. Israel belönas istället med olika förmånliga samarbeten. Det borde vara första åtgärden, att sluta belöna Israel och att avbryta samarbeten där de bryter mot inskrivna paragrafer om krav på mänskliga rättigheter.

(Läs mer i PGS bok Bojkott, Desinvestering och Sanktioner som kan beställas här)

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, BDS, internationell rätt, bojkott

BDS-aktion på Medborgarplatsen i Stockholm. Foto: Anna Wester

Bojkott fungerar. Det är bevisat, om än inte i alla lägen. Bojkott är inte alltid den effektivaste metoden för att uppnå fred eller få slut på ett förtryck. Men när det gäller Palestina/Israel så uppfylls alla kriterier för att bojkottkampanjer skall fungera. Sedan palestinierna kom med ett upprop med en vädjan till omvärlden om BDS (bojkott, desinvestering och sanktioner) 2005 har den internationella BDS-rörelsen nått stora framgångar. Internationella företag har avbrutit sina samarbeten med israeliska företag eller flyttat sin verksamhet från ockuperad mark, stora artister har ställt in spelningar i Tel Aviv, kända akademiker har avböjt att medverka vid konferenser och så vidare. Att Israel påverkats av BDS-rörelsen är helt klart, då de desperat försökt stifta lagar som förbjuder BDS.

Många menar fortfarande att bojkott inte är rätt metod. Andra tycker det räcker att bojkotta varor från ockuperad mark/illegala bosättningar och det pågår också kampanjer för att bosättarvarorna skall märkas så att konsumenten själv kan avgöra om de vill köpa den eller inte.

Jag ska förklara varför jag och PGS tycker att omvärlden måste följa palestiniernas uppmaning om BDS. Jag vill också diskutera lite kring bojkott av varor från bosättningarna – något jag stödjer även om PGS vill se en bojkott av alla israeliska varor och om man ändå väljer bojkott av bosättarvaror det en del att tänka på kring det. Jag planerar att i ett antal blogginlägg berätta mer om BDS och vad man kan göra som individ. PGS kör nu en kampanj för att lyfta fram vikten av konsumentbojkott.

Palestinierna har en lång tradition av ickevåldsprotester mot ockupationen. BDS är i dag en viktig del i ickevåldsmotståndet. 2005 publicerades BDS-uppropet som uppmanar internationella enskilda organisationer och individer att införa breda bojkott- och sanktionsåtgärder gentemot Israel, tills dess att Israel lever upp till sina skyldigheter enligt internationell rätt och erkänner palestiniernas rätt till självbestämmande.

Det var och är en bred samling palestinska organisationer bakom uppropet. Från början 170 stycken, i dag ännu fler. Det som gör denna vädjan så kraftfull är att organisationerna bakom uppropet verkligen representerar det palestinska folket; politiska partier från höger till vänster, fackförbund, frivilligorganisationer, religiösa samfund och akademiska institutioner. I dessa organisationer finns representanter för palestinier som lever som flyktingar i andra länder, palestinier på Västbanken, i Gaza och Östra Jerusalem och palestinier inne i Israel.

En av de främsta styrkorna med BDS är att det är en ickevåldsmetod. Palestinierna har enligt FN-stadgan rätt att göra även väpnat motstånd mot ockupationen, men de få försök som har gjorts inte lett framåt. Däremot har ickevåldsmotståndet satt konflikten på den internationella agendan vid ett flertal tillfällen. Som till exempel under den första Intifadan.

BDS-rörelsen började växa 2005 och i dag pågår bojkottkampanjer av olika slag runt om i hela världen. Den palestinska organisationen BNC (bdsmovement.net) samordnar de internationella kampanjerna. Även israeliska organisationer har anslutit sig till BDS-rörelsen. (Boycott from Within, Who Profits m fl)

Det finns många farhågor kring bojkott, att det ska slå fel och få motsatt effekt. Det finns flera exempel på när sanktioner är/varit dåliga, då den fattiga befolkningen i landet drabbats mycket hårt. Ett exempel är bojkotten mot Palestina efter att Hamas vunnit ett demokratiskt val, ett annat sanktionerna mot Irak då civilbefolkningen drabbades hårt. Det mest pekar på att sanktioner mot Israel skulle fungera, och ett viktigt själ är att den förtryckta befolkningen, palestinierna, ber om en bojkott.

Israel ingår i många förmånliga samarbeten bland annat inom EU, trots att de bryter mot internationella överenskommelser. Man skulle komma långt bara genom att sluta belöna Israel. Den israeliska ekonomen Shir Hever argumenterar för att BDS fungerar mot Israel. BDS-åtgärder skulle främst drabba de högre samhällsklasserna, eftersom exportindustrin framför allt är kopplat till den ekonomiska eliten i Israel samtidigt som det är dem genom sin politiska makt som har möjlighet att förändra situationen. Israel är beroende av importerade varor känsliga för internationella åtgärder.

BDS handlar heller inte bara om ekonomi, utan om en viktig markering att så länge landet ockuperar och bryter mot internationell rätt är man utsatta för bojkotter.

De mest centrala argumenten för BDS (ur PGS bok Bojkott, desinvestering och Sanktioner, 2010 av Johanna Wallin och Jonatan Stanczak)

- Palestinier har med BDS-uppropet hörsammat omvärldens begäran om en enad rörelse med tydliga mål. Det initiativet måste ges aktivt stöd och få konkreta effekter. Den centrala frågan är: Om inte omvärlden stöder BDS, så vad? Om inte omvärlden stöder icke-våldsmotstånd, så vad?

- Historien har visat att BDS-initiativ har lett till positiva resultat. Sydafrika under apartheid är ett välkänt exempel. Andra exempel är avkolonialiseringsprocessen i Indien och medborgarrättsrörelsen i USA.

- En koordinerad BDS-rörelse sänder tydliga signaler till Israel att landets brott mot FN-resolutioner, internationell rätt, mänskliga rättigheter och andra internationella normer inte längre tolereras.

- BDS sätter press på regeringar och internationella organ att agera i enlighet med internationell rätt.

- BDS ökar medvetenheten bland allmänheten, både i omvärlden och i Israel, för de brott som den israeliska staten och militären begår.

- BDS mobiliserar och skapar möjligheter för människor att utföra konkreta solidaritetshandlingar i sin vardag.

- BDS-rörelsens kanske främsta styrka är att den har potential att samla en mängd organisationer och individer med olika bakgrund, erfarenheter och åsikter i en rörelse som kan arbeta på olika nivåer samtidigt, mot gemensamma mål

- BDS-rörelsen har ett mycket tydligt mål, som är högst rimligt: att förmå Israel att upphöra med en illegal ockupation och respektera internationell rätt. Detta gör egentligen BDS ganska självklart. Sluta belöna den som bedriver folkrättsbrott och kränker mänskliga rättigheter – det är BDS.

PGS rapport Bojkott, Desinvestering och Sanktioner kan beställas här.

Läs även andra bloggares åsikter om Bojkott, BDS, Palestina, Israel, Internationell rätt, mänskliga rättigheter