Anna Wester

Efter tio intensiva dagar här, så kör jag lite office work i dag. Tog bussen i morse till PGS kontor i Beit Hanina, där Yvonne sitter och jobbar. PGS och Kvinna till Kvinna hyr kontorsutrymme i Diakonias kontor. Det är mycket information som skall sammanställas efter alla besök och möten, bilderna har jag försökt att sortera på kvällarna, men det är mycket kvar att göra med det också. I kväll skall vi gå på konsert, det är många festivaler som pågår på Västbanken och i Jerusalem, med stöd från olika håll och kanter. Vi ska lyssna på musik i Östra Jerusalem – minns inte artistens namn nu, men det blir trevligt.

Checkpoint mitt i gamla stan

I går var vi i Al Khalil – Hebron. Som alltid är man yr av kontrasterna efter en heldag där. Det var fullt med folk ute på gatorna, en festival som pågick inför Ramadan. Det var fin stämning och vi gick runt med Jonas som jobbar där och som känner halva stan, det var trevligt. Många kids som ville bli fotograferade, för att sen kolla på bilden såklart.

Jag har inte varit inne i Ibrahimmoskén tidigare, så det var fint att se den. Där var fullt av tjejer och kvinnor. Bland annat träffade vi en grupp volontärer från PGS samarbetspartner Palestinian Medical Relief som var där med barn och ungdomar som annars inte kommer dit, bland annat barn med funktionshinder. Moskén vaktas alltid av israeliska soldater, i dag var de ända inne i moskén med sina automatvapen, det var obehagligt.

Medaljutdelning

Kontrasten blir otäckt slående när man går från den levande bazaren, där förvisso bosättarnas närvaro också är påtaglig eftersom de bor ovanför de små affärerna som måste sätta upp skydd för bosättarnas sopor och ibland brinnande föremål som kastas ner. Men när man fortsätter blir det helt öde. Som en spökstad nästan. 500 bosättare har tagit över kärnan av gamla stan, palestinierna har tvingats stänga sina affärer och får inte använda sina huvudingångar till husen. Över allt är soldater och vakttorn, stängsel och betongmurar som skyddar bosättarna. Även på de ställen där israeliska militären förbjudit bosättare att vistas, ser vi dem gå omkring. De har färgat vägmärken blå och vita, de har satt upp propagandaskyltar lite här och var, vi ser också antipalestinskt klotter. Patetiskt att se texten ”free Israel” sprejat på väggarna. Nytt är att det är graffiti över allt där militären har sina posteringar. Vi får höra att det är IDF (Israeli Defence Force) som bjudit in målare – Artists 4 Israel – för att måla på ”deras” (stulna) byggnader och murar.

Sopor nedkastade mot affärerna av bosättarna

Av militären beställd bosättargraffiti

Här var fullt av affärer och folkliv en gång i tiden innan bosättarna tog över delar av stadskärnan

Alla bosättningar är illegala enligt internationell rätt, men Israel har aldrig brytt sig om det. Byggandet och expansionen av bosättningar har alltid pågått, även under tider när någon form av fredsförhandlingar varit igång. När man åker från Jerusalem till Hebron ser man tydligt hur bosättningarna brer ut sig över hela Västbanken, på stulen palestinsk mark. Stora och små. I Hebron är situationen speciell, där de tagit sig in i gamla stadens kärna och där är de också väldigt militanta och extrema. Ja, det är de på fler ställen. Livsfarliga för palestinierna som bor nära dem. Bosättarvåldet är utbrett och pågår dagligen.

Vi möter några förvirrade amerikanska turister som går runt bland bosättningarna och läser på skyltarna. Men vi möter också en guide från Breaking the Silence som berättar för en grupp om hur han varit en del av armén och trakasserat palestinierna i Hebron, men att han nu vill bryta tystnaden och berätta om det. Vi möter några följeslagare från Ekumeniska följeslagarprogrammet. Annars ser vi bara bosättare och soldater.

Ny bosättning på vägen från Hebron till Jerusalem. Så här ser de ut innan de växer till stora bostadskomplex

(Alla foton är tagna av mig)

Läs även andra bloggares åsikter om Al Khalil, Hebron, bosättningar, internationell rätt, Palestina, Västbanken, Israel, ockupation, mänskliga rättigheter, Palestinagrupperna i Sverige, PGS

Känns så otroligt bra att mötas av denna fantastiska nyhet när man sitter här i Palestina och känner hopplöshet över situationen. PGS har jobbat länge med att uppmärksamma Coop och andra återförsäljare på att Soda Streams kolsyremaskiner produceras i en illegal bosättning. Att de nu tar detta på allvar och stoppar inköpen av apparaterna är en stor seger för BDS-rörelsen.

PGS uttalande om nyheten: Coop stoppar inköpen av Soda Stream

Igår den 19 juli meddelade TT att Coop inför inköpsstopp av Soda Streams kolsyremaskiner efter att det framkommit att de fortfarande tillverkas på ockuperat palestinskt område. Att sälja produkter från ockuperat område strider mot Coops etiska policy liksom mot FN:s etiska riktlinjer för företag.

Till TT hävdar Coop dock fortfarande att det finns garantier för att all Soda Streams produktion sker i Kina

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, Soda Stream, Coop, internationell rätt, Palestinagrupperna i Sverige, PGS, ockupation, bosättningar

SvD, svt,Aftonbladet

Sitter i bilen med Taha, Yvonne och Angela en och en halv timme från Jerusalem. Försöker sortera tankarna efter en lång och händelserik dag i Naqab-Negevöknen med besök hos beduiner som berättat om sin historia och hur de lever i dag.

Jag inser att hjärnan måste svalna först, det var så otroligt varmt, tror kanske att det var det varmaste jag upplevt, eller kanske inte, men 40-45 grader visade den enda termometer jag såg. Mitt rutinerade resesällskap såg till att jag hade en hatt och en sjal med mig som skydd mot solsting. Jag känner nu att det bränner på axlarna trots att jag hade en heltäckande skjorta på mig.

Vi träffade Haia Noach, en fantastisk israelisk kvinna som arbetar för beduinernas rättigheter i organisationen Negev Coexistence Forum For Civil Equality. Hon tog oss med till byn Ak Arakib som demolerades av israeliska myndigheter den 27 juli 2010. Familjerna har sedan dess vägrat att lämna marken som är deras sedan generationer, trots att bulldozrarna kommit tillbaka 27 gånger för att riva tält och det som de lyckats bygga upp.

Vi sitter i ett av tälten som nu finns där, dricker kaffe och te, tittar på bilder från hur byn såg ut innan den revs – innan 1 500 poliser, motorcykelpoliser, 5 helikoptrar och bulldozers kom och rev alla hus och arresterade dem som protesterade. Bilderna visar odlingar och fint inredda hus.

Olivträden kommer envist tillbaka

De har inte stolar så det räcker till oss alla, de har flyttat dem till kyrkogården lite längre bort där de har fått tillstånd att bo men inte bygga något. De berättar att det är bulldozrar som rör sig i området och de är oroliga att de återigen ska komma dit och riva tältet, för 28:e gången.

Vi ska skriva om beduinernas situation i det kommande temanumret, ett exempel på kolonisering och apartheid.

Det var starka berättelser. Om rasism och diskriminering, om orättvisa och förtryck.

Medan vi satt hos beduineran fick vi höra att Ship to Gaza/ Dignité’s (Värdighetens) bordats av israelisk militär och att de var på väg mot den israeliska hamnstaden Ashdod. Vi åkte dit och försökte ta oss ner till hamnen, men vi fick inte ta oss in på hamnområdet.

Läs även andra bloggares åsikter om beduiner, negev, naqab, mänskliga rättigheter, rasism, apartheid, Israel, Palestina

En promenad genom myllret i Jerusalems gamla stad, bland dofter av rökelser och kryddor, små affärer och heliga platser. I de muslimska kvarteren vajar allt fler israeliska flaggor från bosättningarna som finns i varje hörna och över allt står soldater och ber palestinier visa sina blåa ID-kort som visar att de har rätt att vistas i staden. Via Dolorosa, gravkyrkan där Jesus Golgatavandring slutade, den stora Klippmoskén med den vackra guldkupolen med gemensam vägg till judarnas heliga klagomur.

k

Alla foton: Anna wester

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem, Gamla Stan

Lite omvänd ordning här. Kvällen innan vi åkte till Gaza blev vi inbjudna till en konsert i Ramallah och det var väldigt fint och trevligt. Det var invigning av en liten, men som jag förstod det väldigt bra konserthall som fått namnet Edward Said Hall. Det är PGS samarbetspartner Palestinian Medical Relief Society, PMRS som byggt den i sitt huvudkontor för att främja palestinsk kultur. Projektet blev möjligt tack vare ekonomiskt stöd från en palestinier i USA som lämnade Palestina 1947-48.

Daniel Barenboim

En som är engagerad i detta och som var där och ledde konserten var den världsberömda musikern och dirigenten Daniel Barenboim. Barenboim var vän med Edward Said och delade hans engagemang för det palestinska folkets rättigheter. Han bär numera palestinskt pass (och israeliskt). Inledningstalade gjorde Mustafa Barghouthi som berättade att de planerar att ha konserter där regelbundet.

Jag ångrade att jag lämnat kameran hemma, men har som tur är alltid en liten reserv i fickan..

Vakttorn som kan skötas på distans

Det är milt uttryckt en surrealistisk upplevelse att ta sig in och ut från Gaza via Erez, den israeliska terminalen som administrerar detta världens största fängelse.

Det är mycket känslor och tankar som snurrar i huvudet nu, dels för de fina möten jag hade i Gaza, men sedan illamående över hur omvärlden kan låta 1,5 miljoner människor leva instängda på det här sättet. Och dessutom med stridsflyg som bombar var och varannan dag. Gränsen till Rafah har förvisso öppnats, men fortfarande med restriktioner. Man måste vara 40 år för att få tillstånd att resa in i Egypten – och då är det värt att påpeka att 85 procent av Gazas befolkning är under 35 år.

Jag var senast i Gaza 2006 och har sedan dess sökt tillstånd hos israeliska myndigheter för att få komma in ett flertal gånger, men utan att lyckas. Senast sökte vi för att jag och PGS ordförande Per Gahrton skulle ha möten med PGS samarbetspartner Gaza Community Mental Health Programme i april. Tillståndet kom två veckor efter att vi kommit hem, men nu gäller det till oktober.

Det känns som att vara i en overklig film när man tar sig genom den där terminalen med grindar och dörrar som låses upp automatiskt när man kommer, röster från högtalare som talar om vad man ska göra, när man ska visa innehållet i väskan för en kamera som sitter högt upp i taket eller vilket håll man ska gå – man blir alldeles snurrig och kliver man ett steg åt fel håll skriker den anonyma rösten det. Tungt beväpnade soldater skymtar lite här och var.

På vägen ut från Gaza får man kliva in i en kroppsscanner och ställa sig med händerna över huvudet medan en grej snurrar runt och man tror man ska kliva ut i en annan tid. Sen ut och in i ett litet bås, en röst som ber mig gå ut och göra om det.. Sen en massa frågor som på flygplatsen ungefär. Terminalen är läskigt öde, som att den är byggd för tusentals människor, men i dag var där bara jag och Yvonne där.

Den evighetslånga gången mellan Erez och Gaza

Jag träffade fantastiska människor under mitt korta men intensiva besök och det var kul att vara ute och se Gaza by night. Det var fullt av liv och rörelse, bröllop lite här och var och folk som hängde på stranden. När vi kom tillbaka till hotellet hörde vi hur det mullrade och smällde längre bort och förstod att något hände. Det var israeliskt stridsflyg som bombade i Gaza City.

Det är så fint med stranden och havet i Gaza och folk utnyttjar det verkligen på bästa sätt. Men det är inte en säker plats. I går blev fiskebåtar beskjutna med vattenkanoner av israeliska militärer och under perioder har det varit för förbjudet eller för farligt att vistas på stranden. Israel har full kontroll över vattnet som egentligen tillhör Gaza och fiskebåtarna får bara fiska på alldeles för grunt vatten.

Jag är så glad att jag kunde komma in den här gången och hoppas att snart komma tillbaka till Gaza. Vi lämnade i dag eftersom fascistterminalen i Erez stänger för helgen.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Gaza, solidaritet, ockupation, blockad, mänskliga rättigheter, internationell rätt, Israel

Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Västbanken, Betlehem, flyktingar, mänskliga rättigheter, internationell rätt, ockupation, förtryck, Israel

Så då är våra vänner i Israel som jobbar för fred och rättvisa kriminella. Nu har det israeliska parlamentet antagit en lag som gör det olagligt för individer och organisationer att förespråka bojkott av Israel eller bosättningar. Det kan också formuleras på ett annat sätt, som att Israel inskränker yttrandefriheten. Något som brukar väcka starka reaktioner från många olika politiska håll. Det blir intressant att följa hur vissa liberala debattörer som säger sig hålla yttrandefrihetsfanan högt reagerar på detta.

Denna lag är en attack mot alla israeler som på allvar arbetar för ett slut på ockupationen och som gör det genom att stödja det palestinska civilsamhällets upprop för fredligt motstånd genom BDS – bojkott, desinvestering och sanktioner.

En hel del vettiga saker har skrivit om denna galna lag. Rubriken på en artikel i dagens Haaretz sammanfattar ganska väl vad det handlar om: Israel’s boycott law: The quiet sound of going fascist

BNC har uttalat sig: Leadership of Palestinian boycott campaign responds to new law

Amnesty International säger ISRAEL ANTI-BOYCOTT LAW AN ATTACK ON FREEDOM OF EXPRESSION

Och våra israeliska vänner lovar We will not be silent

Läs även andra bloggares åsikter om BDS, bojkott, desinvesteringar, sanktioner, yttrandefrihet

Dricker kaffe på min favoritbalkong. Kommer komma tillbaka sent till datorn i kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om Östra Jerusalem, Palestina

Taha och Yvonne mötte på flygplatsen

Sitter på Yvonnes balkong och ser solen gå ner över Östra Jerusalem och pustar ut efter en lång dag. Tog första Arlanda Express klockan 4.30 för att flyga till Tel Aviv via Wien. Många av mina vänner och bloggens trogna läsare har ju följt mig på många resor hit genom åren och vet att Ben Gurion flygplatsen inte är ett favoritställe, varken när man skall in eller ut.

Hettan som slår emot en när man kliver av flyget i Tel Aviv, oron i magen för att gå igenom säkerhetskontrollen, utlämnad till israeliska myndigheters godtycke. Det kniper till i magen när jag går den långa gången mot passkontrollen, ser hur säkerhetspersonalen som är extra många i dag, fångar in folk direkt utanför flygplanet.

När jag gick där i dag tänkte jag på alla som fått vända om där, som fått tillbringa en natt i en cell för att sedan sättas på nästa flyg hem – utan förklaring, eller med Israels favoritmantra ”security reasons”. Om det gick, skulle vi alla naturligtvis resa direkt till Palestina utan att passera Ben Gurionflygplatsen i Israel.

I dag var det extra mycket säkerhetspersonal på flygplatsen på grund av solidaritetsmanifestationen ”Flytillan” – Welcome to Palestine campaign där aktivister från hela Europa anlänt samtidigt på flygplatsen. De flesta stoppades och deporterades, andra sitter fortfarande fängslade.

För mig gick det bättre. Efter ett kortare förhör tog de mig åt sidan till ett annat rum där andra tog vid och ställde en massa frågor för att sedan släppa in mig.

Det känns underbart att vara här! Så mycket intressanta och spännande möten på programmet!

Kaktusarna på balkongen blommar

Nu ska jag sova – ska upp jättetidigt i morgon och åka till Negevöknen.