Jag är i Bryssel för att prata Palestina och BDS med kollegor från solidaritetsorganisationer i olika länder. Det känns jättekul, några av dem har jag ju träffat förut och många har jag ju regelbunden mailkontakt med.
Jag blev väldigt rörd av cermonin i går när Eyad Sarraj fick Olof Palmes pris .Eyad själv var ju som jag berättat tidigare tyvärr inte där, men hade spelat in en video från Gaza. Och han är en fantastisk talare och lyckades verkligen få fram hur situationen är i Gaza, vilka katastrofala följder kriget lämnade efter sig, speciellt för barnen. Stads son var där och mottog priset av Lisbeth Palme.
Jag hade tårar i ögonen under hela cermonin. Pierre Shori var som alltid bra och min PGS-kollega David Henley höll ett personligt tal om sina upplevelser och intryck från många års samarbete med dr Eyad och Gaza Communiy Mental Health en bra diskussion om situationen hölls också mellan David Henley och Henrik Pelling (också PGS), modererad av Victoria Strand.
Så var det mingel. Alla kända sossar jag vet var där – så kändes det i alla fall, tillsammans med lite kulturfolk, diplomater och journalister. Och en hel del från föreningsvärlden. Hoppas nu att Eyad, David och de andras tal om Gaza och vad Sverige och omvärlden måste göra, nådde fram till alla de här inflytelserika människorna.
När?:Fredagen den 28 januari 2011, kl 17:00.
Var?: Utanför den Egyptiska ambassaden i Stockholm, Strandvägen 35
Stöd människorna i Egypten i deras uppror mot den egyptiska regimens brutalitet och tortyr.
Den 25 januari 2011 gick mer än 200 000 egyptier ut på gatorna i fredliga demonstrationer mot korruption av den egyptiska regimen och för att protestera mot fattigdom, tortyr och förfalskning. De stod inför kraftfull brutalitet av regimens säkerhetsapparat; polisen använde tårgas, bomber, gummikulor och ammunition mot de fredliga och civila demonstranterna.
Idag, fredag den 28 Januari 2011, kommer det egyptiska folket runtom i Egypten att gå ut i stora demonstrationer för att kräva sin frihet.
Låt oss visa solidaritet med det egyptiska folket i deras kamp om att återfå sin frihet och mot korruption och tortyr. Sprid ordet vidare, tack!
I dag skall jag gå på utdelningen av 2010 års Olof Palmepris i Riksdagen. Priset i år går nämligen till Eyad Sarraj som är grundare av Gaza Community Mental Health, PGS samarbetspartner i Gaza. Alla gånger jag varit i Gaza har jag träffat Eyad och jag tycker verkligen att han är en värdig mottagare av detta pris.
Vid de stora demonstrationerna under Gazakriget var dr Eyad med oss via länk från Gaza.
Läs David Henley och PGS brev till Eyad.
Läs även andra bloggares åsikter om Palmepriset, Olof Palmes pris, Mänskliga rättigheter, Gaza, Eyad Sarraj
I onsdags var jag inbjuden att delta i en debatt, eller ett samtal som arrangörerna hellre ville kalla det, på Södertörns högskola. Det var studentgruppen FUIS – Förening för Utveckling och Internationellt Samarbete som hade ordnat, och det hade de verkligen gjort bra. Det var en intresserad publik och alla som var med och ordnade var väldigt trevliga.
Ämnet var Vägar för fred och förutom att jag var i panelen, deltog Joakim Wohlfeil från Diakonia och Ben Gladnikoff som var där efter rekommendation av israeliska ambassaden även om han sa att han ville representera sig själv. Hans linje skilde sig inte mycket från israeliska statens vad jag kunde märka.
Jag skulle nog inte klara att vara med i liknande debatter för ofta, för det tar verkligen på krafterna – dels för att man verkligen vill ge studenterna det allra bästa, men också för att det gäller att inte bli för arg utan hålla en bra ton trots att man känner sig förtvivlad inombords. För det är verkligen tufft att diskutera med någon som försvarar israels ockupation. Ben hävdade till och med att palestinierna borde vara tacksamma över israels närvaro. Joakim var jättebra och eftersom vi båda utgick från internationell rätt och mänskliga rättigheter, behövde vi inte debattera mot varandra. Flera gånger och Ben tyckte att det var alla mot honom (inklusive moderator och publik) – men det var ju inte personligt, utan snarare alla mot ockupationen och det känns bra att det var så.
Både moderatorn och en representant från Bilda påpekade i inledning och under debatten att det finns två sanningar när det gäller en konflikt. Att vi skulle beskriva samma sak men från olika perspektiv och att man inte kan säga att någon har fel. Det stämmer ju inte och det tycker jag att jag fick fram, att det finns internationell rätt, FN-resolutioner och mänskliga rättigheter. Att det är fakta att muren går långt in på ockuperad mark och att konsekvenserna av muren för palestinska folket är fakta.
Bens statistik var väldigt märklig när det gällde tillväxt och arbetslöshet på ockuperad mark till exempel, han menade att palestinierna har det ganska bra – tack vare Israel. Då får man ju räkna till fyra innan man svarar för att inte vara för arg. Vi kunde ju bemöta statistiken, speciellt Joakim, men svårt för publiken att avgöra.
Nu verkade det som att publiken blev ganska provocerad av hur Ben försvarade ockupationen. Många kom fram efteråt och sa att de nu skall börja engagera sig för palestiniernas rättigheter.
Tzipi Livni, utrikesminister i Israel 2006-2009: ”I was the minister of justice”, but I am against law – international law in particular.”
Jo, vi har märkt det.
Det har varit en ganska stressig måndag på kontoret. Varje måndag vaknar jag alldeles för tidigt och stirrar klarvaken upp i taket, superstressad med känslan att hela veckans arbete måste vara klart till klockan fem på eftermiddagen. Så är det ju inte. Men i dag blev jag extra stressad av att läsa de sk Palestine papers – dokument som läckt från så kallade fredsförhandlingar mellan palestinier och Israel. Och det var inte någon rolig läsning.
Enligt dokumenten skall palestinska myndigheten (på Västbanken) ha gått med på större eftergifter än någon kunnat ana. De skall ha erbjudit Israel stora delar av Östra Jerusalem och flera av de stora bosättningarna som enligt internationell rätt är olagliga. Enligt de läckta dokumenten var de även beredda att släppa kravet på palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Så länge ockupationen har pågått har palestinierna gjort stora eftergifter i tron att det skall leda till fred, men de har aldrig fått någonting tillbaka. Inte heller dessa orimligt stora eftergifter ska ha varit nog för Israel. Så nu måste det väl vara uppenbart för alla, att Israel inte vill ha fred.
Vi får hoppas att det kommer något positivt ur det här, att omvärlden – inklusive Sverige – inser att det inte finns någon fredsprocess, att en rättvis fred måste grundas på folkrätten, att Israel måste pressas att följa FN-resolutioner, internationell rätt och mänskliga rättigheter. Omvärlden måste sluta belöna Israel med förmånliga samarbetsavtal och låta dem undkomma ansvar för sina folkrättsbrott.
Läs mer i uttalandet som vi, PGS har gjort i dag angående detta: Internationell rätt är inte förhandlingsbar
Jonatan Stanzcak i SvD: Bildts politik för Mellanöstern ett totalhaveri
Läs även andra bloggares åsikter om Palestina, Israel, Folkrätt, internationell rätt, rättvisa, ockupation
Vaknade till nyheten om de läckta dokumenten från förhandlingar mellan palestinier och Israel. Det finns mycket att kommentera kring det och jag kommer självklart att återkomma till det. PGS kommer också att göra ett uttalande.
Hinner inte blogga nu, så jag vill hänvisa till Jonatan Stanczak debattartikel i SVD som är mycket bra skriven: Bildts politik för Mellanöstern ett totalhaveri.
Vi är ju många som försökt lyfta fram i debatten att Israel inte vill ha fred, men få har velat tro på det. Nu kan väl ingen tveka på den punkten?
I går hade vi styrelsemöte med Palestinagrupperna hela dagen. Det blev en lång dag. Jag och mina kollegor Johanna och Niklas träffades tidigt för att handla och fixa så att allt var i ordning när styrelsen, och även vårt biståndsutskott kom. Eftersom Solidaritetshuset där vi har kontor inte är färdigt efter renoveringen, hade vi fått låna lokaler av Islamic Relief och studieförbundet Ibn Rushd. Det var vi väldigt glada för.
Mötet var jättebra! I styrelsen sitter personer med väldigt olika bakgrund, några är höger några vänster några gröna, några med föreningsbakgrund och andra inte. Ändå är det alltid en fantastisk stämning, väldigt kreativt och vi jobbar verkligen tillsammans för samma sak. Aldrig onödiga tjafs och intriger. Däremot självklart diskussioner och meningsskiljaktigheter, men vi löser det alltid på ett bra sätt. Så är det ju inte alltid i föreningar eller inom politiken. Så jag ville säga det, för jag tycker det är så himla roligt.
Det är fortsatt tuffa tider för folkrörelseorganisationerna i Sverige. Vi hade hoppats att informationsanslagen skulle höjas igen efter den drastiska sänkningen inför förra året. Men regeringen håller fast vid sin policy, tyvärr. Vi har fått besked att Sida inte kommer att stödja ett Internationellt Torg på Bok- och biblioteksmässan och det är väldigt tråkiga nyheter. Skälet skulle vara att det inte anses som tillräckligt effektivt. Jag tycker att torget har varit en fantastisk plattform för att nå ut till många människor för oss små organisationer, en möjlighet för sk ”vanligt folk” att få information om vad vi gör för Sidapengarna. Det som var bra med internationella torget var ju också att det var mer än just de dagarna, det fungerade som ett nätverk och vi hade möten under hela året där vi träffades och utbytte erfarenheter. Enligt våra utvärderingar har medverkan på torget varit ett väldigt effektivt sätt att nå flera av våra målgrupper.
Men trots tuffa tider för infoarbetet här hemma och inte minst bristen på hopp i Palestina, känner jag mig peppad inför året – PGS har mycket bra på gång. Ljuspunkten är ju BDS-rörelsen som växer och gör skillnad. Fler och fler artister ställer in sina spelningar i Israel med hänvisning till ockupationen och företag desinvesterar i verksamheter på ockuperad mark. BDS (bojkott, desinvestering och sanktioner) är PGS absolut prioriterade fråga. Vi förbereder också en stor ungdomssatsning som kommer att lanseras inom kort.
I dag är det söndag och jag skall njuta av den. Även om det var ett bra möte, så blir ju helgen lite kort för oss som också jobbar på PGS. Men jag har insett att man njuter lite extra när det bara blir en ledig dag i veckan.
Intervjun med Tobias Billström i går angående att amerikanska ambassaddokument avslöjar att han och utrikesminister Carl Bildt vill begränsa antalet irakier i Sverige kommer att gå till historien. Som en av de mest pinsamma intervjuer av en svensk politiker någonsin. (I konkurrens med en del andra, bland annat Ringholms pressträff 1999 om ni minns).
Det är verkligen sorgligt att höra en så känslokall migrationsminister uttala sig, eller inte uttala sig – om en så viktig fråga. Det han upprepade 15 gånger att ”– Vi har varit mycket tydliga med att Wikileaksdokumenten är omöjliga att kommentera eftersom det är tredjepartsuppgifter.” stämmer ju inte ens. Carl Bildt kommenterade ju påståendena där USAs Sverigeambassadör enligt ett wikidokument sagt att han är en ”Medium Size Dog with Big Dog Attitude”.
I KU måste Billström svara i alla fall. Är det så att det som framkommit i dokumenten är sant, vilket allt tyder på, är det en stor skandal som måste få konsekvenser. Billströms intervju är en skandal i sig, så han borde avgå redan nu.
Läs även andra bloggares åsikter om Billström
