Soldariteten är hoppet
Medborgarplatsen 2009-12-27 Foto: Anna Wester
Så här skrev jag på bloggen i dag för ett år sedan (29 december 2008):
Nödrop från vänner i Gaza och på Västbanken och bilderna från Al Jaazera English följde med mig hela natten och både i går och i dag har jag försökt att prata så lite som möjligt, eftersom tårarna aldrig är långt borta. Har demonstrerat i dag också, det kändes jättebra. Och timmarna på kontoret hann jag inte tänka så mycket eftersom telefonen ringde oavbrutet och mest handlade det om att förmedla kontakter till journalister. Jag hoppas att det ger något resultat också..
Det är inte svårt att framkalla känslorna som man bar med sig under de 22 dagar kriget pågick och som jag skrivit tidigare gjorde de sig extra påminda när årsdagen av invasionen närmade sig. När jag kom hem på kvällen efter fackeltåget och minneskvällen i Immanuelskyrkan i söndags hade jag svårt att sova. Tankarna snurrade och jag kände mig både glad och varm över en fantastiskt fin kväll i solidaritetens tecken, men såklart ledsen och förtvivlad över situationen. Att vi ett år efter att bomberna slutade falla för den här gången, kan konstatera att folket i Gaza fortfarande lever i ruiner.
Men det är solidariteten som är hoppet. Det var också den röda tråden genom hela minneskonserten, i talen och i uppträdandena. Och det gjorde mig varm och lycklig. Vi har skickat bilder från fackeltåget och konserten till vänner och kontakter i Palestina och fått hälsningar tillbaka och alla säger samma sak, att solidariteten ger dem hopp.
DN: Ett hundratal i fackeltåg för Gaza
Svt
Immanuelskyrkan
Under årets mellandagar är det förstås lugnare på PGS kontor, men nödropen, även om de inte är av samma slag som under Gazakriget, upphör aldrig att komma in. För det lågintensiva krig som Israel för mot palestinierna hela tiden; ockupationen, slår också sönder människors liv på hundratals olika sätt.
Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Solidaritet, mänskliga rättigheter, Israel, fackeltåg, minneskonsert, krig
Jag hade gärna varit med er på Minneskonserten hålls i Immanuelskyrkan, tyvärr avståndet är för stort.
Eftersom Gaza Freedom March inte fick komma in i Gaza har vi pa daglig basis demonstrerat i Kairo. Idag hade vi en taktisk manover for att overhuvdtaget kunna demonstrera. Ett hotel var under nagra timmar under husarrest. Men vi holl en trottoar i cirka 6 timmar och sjong sangar, franska, enegleska, arabiska och holl upp pa plakat sa at egyptier i varje fall vid en central gata kunde se oss. Vi marscherad i cirka 50 meter innan vi blv stoppade. Holl gatan i cirka 20-30 minuter innan vi blev uppslapade pa en trottoar.
B;land media sags vi i varje all av Al-Jazeera och Guardian.
Hej Uffe, vad fint att höra av dig. Ta det försiktigt bara. Vi är med er i tanken och hjärtat.
Tips till andra som vill läsa mer från Kairo: http://paolopissoffi.blogspot.com/