Lägesrapport från ESF..
Angela Godfrey, ICAHD, Jamal Juma, Stop the Wall och Mustafa Barghouti, Al Mubadara
Foto: AW
I dag var solen tillbaka och förkylningen är bättre. Gnällde lite i går på organiseringen av det sociala forumet här i Malmö och jag tror fortfarande att en av lärdomarna kommer att vara att man nästa gång får göra det lite mindre så att det blir mer sammanhängande. Det går ju inte att folk skall sitta och åka kors och tvärs över hela staden för att gå på olika seminarier och att utställningar och bokbord står där det inte är några folk.
Men i dag är jag mer positiv i alla fall, när vi kom för att öppna vår lilla försäljningsplats så hade de bestämt att vi skulle få flytta till en bättre plats och det märktes skillnad direkt. Vi sålde mycket hantverk och sjalar och många kom och ställde frågor.
Klockan två var vårat seminarium Al Nakba at 60 – What future for Palestine? och jag var jättenervös att det inte skulle komma några folk. Det visade sig att det var helt onödigt för salen blev nästan full vilket innebär att det var ungefär 200 personer där. Det är vi nöjda med när det är så hård konkurrens. Först talade Dr Mustafa Barghouthi om situaionen i allmänhet och som jag alltid tyckt så är han en fantastisk talare, han lyckas säga det viktiga på ett koncist och pedagogiskt sätt. Efter att han pratat så var det en paneldiskussion med Angela Godfrey från Israeli Committe against House Demolitions och Free Gaza Movement och Jamal Juma från Stop the Wall och så en man som jag glömt namnet på men som jag träffat tidigare i Jerusalem på Alternative Information Center. Han hoppade in i sista stund när vi fått ett återbud. Shora Esmailian från tidningen Arbetaren var moderator.
Jag skall skriva om seminariet i Palestina Nu och när jag sammanställt mina anteckningar så kan jag skriva om det på bloggen också..
Läs även andra bloggares åsikter om ESF, European Social Forum, PGS, ISM, Mustafa Barghouthi
Jag tycker det var jätteroligt att så många kom och att få se Barghouti i egen hög person. Men jag tror att många med mig (som jag talade med efter seminariet) kände att det blev för långt och en aning för gnälligt. Allt var liksom bara negativt och allt var omvärldens fel. Jag tyckte det kändes som att attitydförändring och fredsvilja bland palestinierna måste till på ett mycket tydligare sätt innan något kan förändras, vilket Jamal häll med mig om efteråt. Det är viktigt att undvika intrycket av att vi ingår i en klubb för inbördes självömkan.