I går uppmärksammades jordens dag, Land Day på Västbanken och Gaza. Flera fredliga demonstrationer hölls för att protestera mot att Israeliska myndigheter fortsätter att stjäla och konfiskera palestinsk mark bland annat för att göra plats för den olagliga muren. Demonstrationer hölls bland annat i Bil‘in, nära Ramallah, Umm Salamuna, nära Betlehem och Qaffin i Tulkaremområdet. I demonstrationerna deltog palestinier tillsammans med israeliska och internationella fredsaktivister.
Jordens dag uppmärksammas varje år, inte bara i Palestina utan även i andra länder. Några år har det ordnats aktiviteter även i Sverige. Jordens dag högtidlighåller minnet av sex palestinier som dödades av israelisk militär den 30 mars 1976 när de deltog i protesterade mot att Israel konfiskerat stora arealer av palestinsk mark för att bygga bosättningar där. Militären angrep en fredlig demonstration med våld, och förutom de sex dödade så skadades 100 palestinier och 300 personer arresterade.
Jag har fått önskemål om att visa lite fler av mina bilder från Palestina på bloggen. Så vad passar bättre så här i början av april än att visa lite vackra blommor från Jericho på Västbanken. Jag tog dem när jag besökte Jericho i april för två år sedan.
Jag fick då följa med en familj från Abu Diis nära Östra Jerusalem som inte hade varit tillåtna att besöka sitt sommarhus i Jericho på flera år. Sedan ett par veckor innan vi var där, hade Israel beslutat att lätta på restriktionerna och låta dem och andra palestinier från Västbanken att ta sig igenom vägspärren.
Det var förbluffande vackert!
I dagarna har mina tankar varit med alla de människor som drabbades av den fruktansvärda miljökatastrofen i Gaza i måndags. Tusentals kubikmeter kloakvatten forsade över byn Umm Naser i Gaza där 3000 palestinier bor. Palestinian Medical Relief Society, PMRS säger att sex personer dödades i översvämningen, 18 skadades och 11 personer saknas fortfarande. Nästan 100 hus förstördes och 300 familjer tvingades lämna sina hem. De som drabbades var redan hårt utsatta där de bor bara några hundra meter från den israeliska gränsen.
Tyvärr kom detta inte som någon överraskning. När jag var på Västbanken i januari i år, var det just för att lära mer om ockupationens påverkan på miljön. Och alla organisationer vi besökte talade om de överfulla avloppsdammarna i Gaza som tickande bomber. Vattensituationen i Gaza har länge varit alarmerande, med reningsverk som inte fungerar så att de tvingas samla kloakvattnet i överfulla dammar som svämmar över när det regnar. Och de ligger väldigt nära bostadsområdena.
Det har länge planerats att bygga ett nytt reningsverk, men det har varit massor av hinder på vägen. Dels genom att Israel vägrat betala ut de skattepengar som de samlar in från palestinierna för att sedan betala till de palestinska myndigheterna och dels genom att hindra teknisk utrustning från att passera vägspärren in i Gaza.
Verket skadades också när Israel bombade Gazas enda elverk i somras. Bristen på elektrisitet gjorde att vattenverket inte fungerade som det skulle och det var stundstals mycket farligt för arbetare att röra sig i området.
Nu när detta har hänt, så får Israel svårt att hindra hjälpen från att komma fram och kanske kan uppmärksamheten få världen att se den humanitära katastrof som blivit i Gaza under de senaste åren.
År efter år har jag suttit och tittat på Eurovision Song Contest och tänkt att jag skall skriva någonting någonstans för att protestera mot att den israeliska juryn säger att de befinner sig i ”Jerusalem, the capital of Israel”. Varje gång sitter jag och beklagar mig för mina nära och kära och håller ett föredrag om att Jerusalem inte alls är Israels huvudstad.. men det är faktiskt helt oacceptabelt att de får säga så oemotsagda..
Enligt FN: s delningsplan från 1947 skulle Jerusalem vara en internationellt administrerad stad, delad mellan israeler och palestinier. Men Israel annekterade Västra Jerusalem redan 1948 och ockuperade den östra delen under sexdagarskriget 1967. Efter det har Israel systematiskt flyttat gränsen för Västra Jerusalem österut. 1980 trotsade Israel omvärldens protester och annekterade Östra Jerusalem. Det råder enighet i världen att Jerusalem är under ockupation – det har slagits fast i ett otal FN-resolutioner. Israel har placerat regering och parlament i Jerusalem, men alla länder med diplomatiska förbindelser med Israel har sina ambassader i Tel Aviv eller andra kuststäder. El Salvador var det sista landet som flyttade sin ambassad från Jerusalem, just med anledningen att FN inte erkänner Jerusalem som huvudstad.
Jag tycker att det skulle kunna vara ett bra påtryckningsmedel mot Israel att de nekades att vara med i Europeiska sammanhang som Eurovision, Fotbolls EM och Friidrotts EM så länge de ockuperar de palestinska områdena. Inom Palestinagrupperna diskuterar vi hur vi kan driva sådana kampanjer och vill då också fokusera på att uppmuntra samarbeten av olika slag med israeler som arbetar för ett slut på ockupationen. Viktigt är också att föra fram krav på att även Palestina borde vara med, om nu Israel är det.
Och så kommer då plötsligt den glada nyheten att Palestina med all säkerhet kommer att vara med i Eurovision Song contest 2008! För att bli godkända kommer de att få hjälp av ett danskt företag. Jag håller tummarna!
Andra bloggar om: Palestina, Israel, Jerusalem, Eurovision Song Contest
Samtidigt som Israels premiärminister Ehud Olmert poserar leende i pressen tillsammans med diverse ”fredsmäklare” som besöker området, skyddar den israeliska armén ett par tusen högerextrema bosättare på en marsch mot den nedmonterade bosättningen Homesh på Västbanken. Enligt palestinska och israeliska medier hade de med sig sovsäckar och tält och sade själva att de planerade en festival i den nedlagda bosättningen. Bosättarna placerade en Israelisk flagga på ett vattentorn och hade på sig tröjor med texten ”Homesh – bara början”. Vägen mellan Nablus och Jenin stängdes under dagen för palestinier.
Återtåget är en ren provokation från Israels sida och jag hoppas att någon av världens digniteter som nu åker skytteltrafik till området, riktar en skarp protest mot att dessa bosättare får bryta mot internationella lagar med skydd av militären och med premiärnministerns godkännande. Ehud Olmert försvarar sig med att de inte tänker tillåta dem att stanna över natten, utan att det ”bara är ett besök”. En oacceptabel förklaring.
Expansionen av olagliga bosättningar på ockuperad palestinsk mark har egentligen aldrig upphört, inte ens när fredsprocessen var levande i mitten på 1990-talet. Israels bosättningpolitik har alltid varit ett av de stora hindren för en rättvis fred i området.
Israel började bygga bosättningar direkt efter att ockupationen inleddes 1967. Den israeliska regeringen har hela tiden gett sitt stöd till bosättarprojekten såväl ekonomiskt som politiskt och militärt. På Västbanken finns det över 150 bosättningar med sammanlagt ungefär 400 000 bosättare, vilket gör ungefär 40% av marken. Bosättningarna är byggda på stulen palestinsk mark och olagliga enligt internationell rätt. Förutom dessa etablerade bosättningar så kryllar det av mindre utposter som ofta ligger en bit ifrån en större bosättning och lägger då beslag på all mark där i mellan.
Bilden föreställer bosättningen Har Homa utanför Betlehem på Västbanken som expanderar hela tiden. Innan 1995 var där en skogsliknande park som var Betlehems andningshål. När jag var där i januari och tog den här bilden byggde de för fullt.
Israel anser inte att palestinska barn på Västbanken och Gaza skall omfattas av barnkonventionen. Foto: Anna Wester, Ramallah 2006
Israel skrev under Barnkonventionen 1991 och tillämpar den för barn i Israel, men för palestinska barn på Västbanken och Gaza tillämpas i stället särskilda militärlagar. Alla länder som skrivit under Barnkonventionen har förutom en moralisk skyldighet, även en rättslig skyldighet att ingripa mot Israels kränkning av de palestinska barnen. För enligt Barnkonventionen ska barnens rättigheter omfatta alla barn, inte bara dem som lever i de länder som skrivit under konventionen.
Birgitta Elfström och Arne Malmgren är båda jurister och har vid ett flertal tillfällen varit rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar på uppdrag av Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen och Internationella Rädda Barnen i Palestina (Defence for Children International, Palestine). Deras rapporter går att läsa på Svenska juristkommissionens hemsida och vittnesmålen är väldigt starka. Jag har vid flera tillfällen lyssnat på föredrag när de visat bilder och berättat om vad de sett och upplevt vid rättegångarna och trots att jag vid det här laget redan vet ungefär vad de skall säga, kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Det är så oerhört svårt att förstå hur barn får behandlas på det här viset utan att omvärlden på allvar säger ifrån.
Vittnesmålen handlar om barn som gripits mitt i natten och förts till israeliska fängelser och under flera dagar nekats att träffa sina föräldrar. Den vanligaste anklagelsen är att barnen skulle ha kastat sten mot militärer eller militärfordon och i fängelserna tvingas de skriva under att de är skyldiga, många gånger är texten på engelska. Flera av barnen berättar att de behandlats väldigt dåligt i fängelset och rättegångarna i sig är uppenbart traumatiska upplevelser för barn. Läs själv rapporterna Palestinian Children behind Bars och Palestinian Children without Rights.
Nu är Arne och Birgitta tillbaka på Västbanken för att fortsätta med sitt viktiga uppdrag. I dag skickade de följande text till Palestinagruppernas blogg. Jag lägger upp den här också:
”Vi är åter på Västbanken som rättegangsobservatörer i israeliska militärdomstolar. Denna gång är vi delvis sponsrade av Palestinagrupperna i Sverige och delvis av Defence for Children International - Palestine i Ramallah.
Lördagen den 25 mars var vi i Ofer militärdomstol och följde bland annat rättegången mot palestiniern Ghassan, 17 år från Abu Dis i Östra Jerusalem. Han var anklagad for att ha kastat sten mot en israelisk militärjeep. Ghassan greps den 16 januari 2007 och har sedan dess varit fängslad. Ghassan fördes in i rättegångssalen som är en stor plåtbarack. Han var iklädd mörkbrun overall (typ Guantanamooverall) och var försedd med fot-och handfängsel. Handfängslet togs av när han satte sig ner på de anklagades bänk. Ghassan log mot sin far och nickade mot oss. Rätten bestod av domare, åklagare, sekreterare och tolk. Alla var iklädda israeliska militäruniformer. Tre uniformerade vakter var också närvarande. Vi konstaterade att det inte skett någon större förändring av rättegångsproceduren sedan förra gången vi var där. Soldater gick ut och in. Alla pratade i munnen på varandra.
Militäråklagaren och Ghassans advokat Ayad hade innan rättegången kommit överens om att föreslå for domaren fyra månaders fängelse. Advokaten pläderade att det bästa for Ghassan var att snabbt kunna återvända till skolan och till ett normalt liv. Domaren yttrade att det var ett allvarligt brott att kasta sten, eftersom det kunde skada eller döda någon. Ghassan dömdes till fyra månaders fängelse och 1000 shekel i böter samt två års villkorlig dom. Straffet blev inte högre eftersom domaren tog hänsyn till att Ghassan inte tidigare var straffad.
Ghassans far Talal berättade att sonen greps klockan ett på natten i bostaden av israelisk militär och fördes till ett förhörscenter. Han har kunnat besöka sin son en gång i månaden och då pratat med sonen genom två stängsel med 20 cm mellanrum. Ghassan berättade att han blivit bunden vid en påle under åtta timmar och förbjöds sedan att sova. For att slippa mer tortyr medgav Ghassan för förhörsledaren att han kastat sten, trots att han var oskyldig.”
Andra bloggar om: Politik, Palestina, Israel, barnkonventionen
Så är då utrikesminsiter Carl Bildt i det Heliga Landet. Jag hoppas att han efter resan börjar agera för ett slut på den israeliska ockupationen. Jag hoppas att han inte räds att bli osams med Israel om han så måste, precis som han inte räds att kritisera och provocera andra han tycker har fel.
Jag gissar att den israeliska regeringen vid det här laget är arga och oroade över att Bildt väljer att först besöka de palestinska områdena och att han sover över i Ramallah. Jag tolkar det som en markering, och Israel lär göra det samma. Jag vet inte när det skulle hänt senast att en hög svensk politiker väljer att stanna över natten på Västbanken, utan de flesta tar sig till Jerusalem.
I går hade han möten med president Mahmoud Abbas och den nyvalda oberoende utrikesministern Ziad Abu Amr. I dag skall möta politikern Hanan Ashrawi som samarbetat med svenska politiker i många år, mest socialdemokrater dock. Men hon är som jag ser det en bra företrädare för det palestinska folket, sedan blir det middag med informationsminister Mustafa Barghouthi som han träffat förut.
Mustafa Barghouthi har verkligen hamnat på rätt post i regeringen. Han kan verkligen nå ut med ett budskap och han är en sann förespråkare av demokrati, jämlikhet och samexistens och han har verkligen arbetat hårt som medlare mellan Fatah och Hamas för att få fram en samlingsregering. Carl Bildt berättar på sin blogg att han sedan kommer att gå en promenad i Jerusalems gamla historiska kvarter. Med präster, skriver han, men jag gissar att det är den lutheranske biskopen Munib Younan som skall eskortera honom. Det finns många engagerade personer från svenska kyrkan som bor och verkar i Östra Jerusalem, till exempel Kjell Jonasson. Hoppas att Carl Bildt får tillfälle att samtala även med honom.
Jag har haft tillfälle att träffa biskopen vid två tillfällen och även han är en fantastiskt skarp politisk analytiker och bra på att föra fram vad som måste till för en rättvis fred.
Sedan skall Bildt vidare till Israel. Jag hoppas att han tar med sig det han fått höra av dessa kloka företrädare för det palestinska folket och ställer krav på Israel. Jag hoppas också att han framför att Sverige ämnar bryta bojkotten mot det palestinska folket.
Innan Carl Bildt åkte fick han uppmaningar från flera NGOs att föra fram just det budskapet.
Läs Palestinagruppernas brev till Carl Bildt
Läs biståndsorganisationen Diakonias öppna brev till Carl Bildt
Följ Carl Bildts resa på hans blogg Alla dessa dagar
Andra bloggar om: Politik, Palestina, Israel, Västbanken, Carl Bildt, Jerusalem
Foto: Anna Wester januari 2007
I går visade Aftonbladets nätsida en filmsekvens när en palestinsk pojke blir slagen av en israelisk soldat vid vägspärren Huwwara på Västbanken. En annan bild som spridits i media de senaste dagarna visar en palestinsk kvinna som misshandlas genom att en israelisk gränspolis bussar sin hund på henne.
Vid en presskonferens kommenterade i dag Palestinas informationsminister Mustafa Barghouthi dessa händelser och förklarade att detta inte är enskilda händelser, utan att händelser som dessa är vardag under ockupationen. Dagligen förnedras och misshandlas palestinier i vägspärrarna på Västbanken utan att soldaterna behöver stå till svars.
Mustafa Barghouthi sade att det i dag finns 528 fasta vägspärrar på västbanken och 455 som är mer tillfälliga. 61 kvinnor har tvingats föda sina barn i en vägspärr för att de nekats ta sig till sjukhus, 36 av barnen som föddes vid vägspärrarna dog. Barthouthi påpekade att detta bryter mot fjärde Genevekonventionen.
Andra bloggar om: Palestina, Västbanken, checkpoint, politik
